Fröken Friman och arbeterskorna
I den fjärde delen av Fröken Frimans krig ställer Svenska Hem upp för strejkdrabbade kvinnor. Det blir en strid mellan män och kvinnor innan de bestämmer sig för att göra gemensam sak. Det i sin tur gör dem betydligt starkare mot arbetsgivarna som utnyttjar deras fattigdom på ett syniskt sätt.
Män och kvinnor hade helt skilda roller, arbetsuppgifter, löner och förväntningar. Men med kvinnorna i facket träder en ny kvinnosyn fram.
Kinna Bohman har blivit en agitator i bästa Kata Dalström stil, det är en fröjd att se. I serien är det fortfarande långt kvar tills kvinnlig rösträtt men fler och fler vågar hoppas på, och plädera för, allmän och lika rösträtt, oavsett inkomst eller kön.
De politiskt aktiva kvinnorna – inom arbetarrörelsen likaväl som inom den borgerliga kvinnorörelsen – hävdade sin egen, och alla andra kvinnors, rätt att del av samhällsutvecklingen. De ställde krav och visade sig vara både självständiga, kompetenta, begåvade, välformulerade.
Jag blir nyfiken och läser i "Systrar, kamrater! Om Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer"
av Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink. De skildrar de kvinnor som inte synts tidigare. Vi har hört om män, män och män. "Men visst fanns kvinnorna. De strejkade. De agiterade. De bildade fackföreningar och kvinnoklubbar, de ordnade möten och gick i demonstrationståg och svarade ofta för rent praktiskt socialt hjälparbete i sin omgivning, betingat av de svåra villkor verkligheten bjöd så många på den tiden. De lade ner tid och engagemang, ofta under
decennier, på politisk och facklig verksamhet, och många gånger under livsvillkor som gör att man häpet undrar hur de över huvud taget orkade och hann".
Det är möjligt att Fröken Friman har en glättigare historia än verkligheten. Men det bär det goda med sig att vi blir både vetgiriga, styrkta och medvetna om att kampen måste tas om och om igen för att få ett jämställt samhälle fritt från våld.
Tillsammans gör vi skillnad.
läs också AIP
