#metoo-vrålet, en samhällsomdanande kraft.
Idag har Riksdagen en extra insatt debatt om #metoo-upproret som under hösten satt ingång en välkommen rörelse mot förtryck, sexuella övergrepp och manschauvinism.
Hela samhället har ett ansvar över dessa strukturer som gjort det möjligt att tafsa, insinuera, trakassera. Ett stort samhällsproblem kräver att hela samhället involveras. En del tycker att det räcker nu och en del påstår att det inte berör dem eftersom de inte slår. Det är samma sak som att säga att vi ska inte hjälpa de som blivit påkörda i en trafikolycka med hönsvisning till att alla inte kör vårdslöst. Mäns våld och förtryck mot kvinnor uppstår inte 8 ett vakuum, de finns där på grund av patriarkat, attityder, jargonger och föreställningar om maskuliniteter, könsroller och sexualitet.
Sedan håller jag fullständigt med om att #metoo inte får bli en folkdomstol. Alla kvinnors röster ska tas på största allvar, men ingen ska heller dömas oskyldig. Alla har rätt att veta vad de beskylls för, uppgifterna ska behandlas och alla har ett ansvar för att #metoo fortsätter med fullkraft på ett seriöst sätt.
Nu sker ett uppvaknande inom idrotten, bland kulturarbetare, i företag, i politiken, på arbetsplatser och i familjer. När fördämningarna brast och vreden över sexuella trakasserier och övergrepp blev till ord så var det starten på en samhällsomdaningar som kräver en varaktig förändring.
Det gäller att ta snacket, att stötta de som vågar säga i från och inte skratta med i sexistiska skämt. Män måste ta ansvar för sina handlingar och hela samhället måste förändras så att kvinnor och män har samma trygghet, samma chanser och samma möjligheter att leva sina egna liv.
Min förhoppning är att hösten 2017 blev genombrottet för jämställdhet.
