Monica Greens blogg

Ska Sverige förtjäna bilden som föregångsland för jämställdhet måste vi ta kampen mot våldtäkter och andra sexuella övergrepp och kränkningar på allvar. Därför vill vi skärpa lagstiftningen för sexualbrott och återupprätta förtroendet för rättsväsendet. När lagrådet har tittat på förslaget och hävdar att ”förslagen inte uppfyller krav på förutsebarhet” och enligt nyhetsflashen angav att samtycke inte följer Svensk lag. Men det är faktiskt därför som lagen ska ändras i Riksdagen.

Sverige är ett land som kommit långt i jämställdhetsarbetet. Men höstens #metoo-debatt visar tydligt att det inte är hela sanningen. Polisanmälningar av sexualbrott ökar, och tiotusentals kvinnor framför vittnesmål om övergrepp och trakasserier. Därför måste lagen skärpas, straffen för sexualbrott måste bli hårdare och samtycke är oerhört viktiga åtgärder. Sex som inte är frivilligt ska vara olagligt.

#metoo visar att sexuella övergrepp och trakasserier finns i hela vårt samhälle. Vi vet även att enbart 10% av sexualbrotten anmäls och alldeles för få anmälningar når domstol.

För att vända utvecklingen krävs både förändrat synsätt och förändrad lagstiftning.

Dagens sexualbrottslagstiftning kräver att det förekommit våld, hot eller en särskilt utsatt situation för brottsoffret för att handlingen ska betraktas som en våldtäkt. För att stärka kvinnors skydd och för att fler gärningsmän ska kunna åtalas krävs en ny lagstiftning som tydligt säger att det är frivilligheten som är utgångspunkten.

Utöver ny lagstiftning måste brottsoffer känna förtroende för att rättsväsendet lagför gärningsmän. Därför har polisen ett stort ansvar. Det är därför nödvändigt och välkommet att det både utbildas fler poliser och anställs fler poliser i hela landet.

Alla ska känna sig trygga både i sina hem och ute i offentliga miljöer, därför välkomnas samtyckeslagstiftningen trots att lagrådet är emot.
Du tvingar inte någon att dricka Te om hen inte tackat Ja, samma sak gäller med sex.

Varje skattekrona ska användas på allra bästa sätt. Våra gemensamma resurser ska användas så att varje elev får mer tid med sin lärare, så att hemtjänstpersonalen får en bättre arbetsmiljö och de äldre på äldreboendet mer omsorg och guldkant på vardagen.

I Sverige i dag är det tillåtet med ett obegränsat vinstuttag, det är vi ensamma om. Andra länder har begränsningar. När privata aktörer fick tillträde till välfärden i början av 90-talet trodde vi att det var främst var små idéburna aktörer som skulle ta den möjligheten.
Nu ser vi resultatet och vi behöver ändra ändra reglerna, efter decennier av marknadslösningar och privatiseringar.
Vinstjakten bidrog inte till bättre resultat. Omsorgen av äldre har blivit stressigare, mindre tid till de äldre och lett till sämre kvalité.
Det är några stora koncerner som dominerar skolmarknaden. I de vinstdrivna privata skolorna är lärartätheten lägre, lönerna lägre och lärarbehörigheten sämre. I privat driven äldreomsorg är deltiderna och de tidsbegränsat anställa fler, och lönerna lägre. Behoven i välfärden, inte minst i skolan och omsorgen, växer.

Därför har vi tillfört stora resurser till kommuner och landsting och ytterligare miljarder i riktade bidrag till äldreomsorgen, socialtjänsten och skolan. När vi gör de här investeringarna är det inte rimligt att pengarna går till stora vinstuttag, som Ardalan Shekarabi så tydligt beskriver.
Därför har regeringen lagt fram ett förslag om att begränsa vinsterna i skolan och välfärden.
Samtidigt ska valfriheten och mångfalden bevaras och utvecklas.
Det finns exempel på privat drivna skolor och äldreboenden där elever, föräldrar och brukare är nöjda och resultaten och kvaliteten är bra. Idéburna aktörer och alla de aktörer som bedriver sin verksamhet för att erbjuda välfärdstjänster av högsta kvalitet kommer att kunna fortsätta verka i sektorn.
De som bedriver seriösa välfärdsverksamheter och som regelmässigt återinvesterar i verksamheten kommer att kunna bedriva verksamhet även i framtiden.

En majoritet av Sveriges medborgare, också en majoritet av borgerliga och sverigedemokratiska sympatisörer, vill se ett slut på vinstjakten i välfärden. De förväntar sig att folkvalda ska lösa problemet – inte passivt se på medan miljarder plockas ur välfärden.

Vinsterna för de största välfärdskoncernerna kommer bli mindre. Men vinsterna för lärare, undersköterskor, personliga assistenter, elever och brukare – ja för hela samhället – kommer bli desto större.

Vi är många som genom åren jobbat för att det ska gå att får friskvårdsbidrag för ridning.
Nu blir det äntligen möjligt.
Argumenten emot ridning som friskvård har varit många. Det skulle vara för dyrt, det skulle vara för krångligt och stallet skulle inte vara tillräckligt nära arbetsplatsen. De argumenten har inte varit tillräckligt övertygande för mig. Det kan vara lika långt till ett gym, ishall eller idrottsanläggning som det är till ett stall. Det finns andra sporter som innebär dyra utrustningar osv.

Nu tas listan med vilka sporter och idrotter som är godkända bort från skatteverkets hemsida. Det innebär att även golf, slalom, dykning kan bli tillåtet utöver ridning. Men det innebär inte att det är fritt fram att använda pengarna till vad som helst. Arbetsgivaren kan välja vilka aktiviteter som ska vara godkända.

När jag besökte Ann Lindgren på Jutagården för några år sedan. Så pratade vi om dessa frågor och jag fick med mig många bra synpunkter om varför ridning ska räknas som friskvård. Nu får Ann och hennes kompisar sin vilja fram.

Äntligen.

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.


Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Det var med viss möda beslutet om att inrätta en jämställdhetsmyndighet gick igenom i Riksdagen. Det var när liberalerna tog sitt förnuft tillfånga och stödde regeringsförslaget som vi kunde få majoritet. Sedan har Kerstin Alnebratt på regeringens uppdrag gjort stor dåd och idag kan myndigheten slå upp dörrarna i Angered. Nu kan Sverige återigen gå i bräschen för mer samlad och strategiskt jämställdhetsarbete i hela landet.

Vi har långt kvar med till exempel orättfärdiga löneskillnader mellan kvinnor och män, skillnader som också bidrar till kvinnors lägre pensioner. Kvinnor tar ett orimligt stort ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck begränsar friheten för flickor och kvinnor i vårt land.

Jämställdhetspolitiken har hittills varit fördelad på många myndigheter. Det har splittrat arbetet och haft brister i möjligheter för uppföljning och samordning. Lite för många gånger har det varit tillfälliga satsningar och projekt under en begränsad period, istället för att nå varaktiga resultat.

Nu samlas kunskap och ansvar för jämställdhetspolitiken hos en myndighet. Arbetet blir mer fokuserat och effektivare. Myndigheten kommer att främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken på alla nivåer i samhället, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Den ska stödja andra statliga myndigheter i deras arbete och samla och sprida kunskap baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

Givetvis ska inte jämställdhetsmyndighet göra allt för att förverkliga målet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Civila samhället, företag, och var och en av oss måste bidra för att nå dit.

Många politiska beslut gör skillnad för ett mer jämställt samhälle. Det handlar bl.a. om: Föräldraförsäkringen som måste tas ut av båda föräldrarna.
Avskaffat vårdnadsbidraget, som innebar att kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan.
Lönekartläggning för att hitta och rätta till osakliga skillnader.
Mer pengar till förlossningsvården.
Bostadstillägget, som underlättar ekonomisk för kvinnor med låg pension.
Resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Samtycke och skärpt sexualbrottslag och skärpt straff för grov våldtäkt.

Idag skriver statsministern och jämställdhetsministern om hur jämställdhetsarbetet ska utvecklas med hjälp av den Svenska modellen i GP.
Jag önskar Lena Ag och hennes medarbetare stort lycka till med det viktiga jobbet.

Folkbildningen har hållit ihop landet genom åren och sett till att det finns goda utbildningsmöjligheter för de som vill fortbilda sig, omskola sig eller skaffa sig bättre svenska.

När vi för några veckor sedan debatterade och beslutade om budgeten för 2018 fanns stora satsningar på folkbildningen med.

Det handlar bland annat om:
Den största utbyggnaden av folkhögskolan på två decennier, med ett tillskott av medel motsvarande 5 000 nya utbildningsplatser per år från och med 2018.

En höjning av det särskilda utbildningsstödet för att säkerställa att folkhögskolan alltjämt kan vara en viktig utbildningsväg för personer med funktionsnedsättning.

En förstärkning av resurserna till studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet för att kunna erbjuda utbildning i svenska från dag ett för asylsökande och vissa nyanlända.

Medel för att bedriva uppsökande och motiverande insatser för utrikesfödda kvinnor för att stärka deras jobbchanser.

Resurser för att bedriva studieförbundsinsatser som syftar till att stärka föräldrars delaktighet i sina barns lärande, genom att till exempel erbjuda läxhjälpsträning för föräldrar.

Naturligtvis behövs det mer än bara folkbildning för att skapa en ökad sammanhållning och motverka polarisering och faktaresistens i samhället.
Framför allt handlar det om alla får del av det välstånd som nu skapas för full maskin i svenska ekonomin – något som vi har med i årets budget så som sänkt skatt för pensionärer och ökade barnbidrag är utmärkta exempel.

När statsrådet Anna Ekström berättar om satsningarna på folkbildningen hänvisar hon bl.a till Olof Palme. Han brukade beskriva folkbildningen som demokratins vapensmedja. Med sin kritiskt prövande strävan efter kunskap och bildning har folkbildningen alltid varit en tung motvikt mot de förenklande idéströmningar som försöker måla världen i antingen svart eller vitt.

I dag, när auktoritära krafter vädrar morgonluft, är det folkbildningen viktigare än på mycket länge.