Regering efter 134 dagar
Det var på tiden att vi äntligen fick en ny regeringen i Sverige. Det har varit en utdragen förhandlingshöst pga. av valresultatet 144-143 och SD som vågmästare. Men nu finns en januariöverenskommelse, över blockgränserna, för att värna demokratin och utveckla landet. Det är historiskt. Jag är glad att jämställhet, välfärd, jobb och klimat hade framträdande stycken i den långa regeringsförklaringen.
Runtom i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men Sverige tar en annan väg på rätt sidan av historien. Här står vi upp för människors lika värde det är jag både stolt och lättad över.
Jag hälsar de nya ministrarna välkomna och önskar hela regeringen lycka till i det viktiga arbetet. Utmaningarna är många och det var hög tid att en regering kom på plats. Jobben måste bli fler, pensionärerna ska få bättre ekonomi och klimatutsläppen ska minskas. Välfärden måste bli bättre och integrationen effektivare. Tryggheten måste öka och brottsligheten bekämpas. Sverige är i behov av stora reformer.
Det är bra att svensk ekonomi är så stark som den är. Nu har vi stora möjligheter. När det går bra för Sverige måste det komma alla till del. Hela landet, män och kvinnor, unga och gamla, alla förväntar sig nu att förhandlingarna övergår till handlingskraft och resultat.
Eftersom jag är ordförande i NTF hoppas jag på fortsatt gott samarbete med infrastrukturminister Tomas Eneroth. Dessutom ska det bli spännande att få lära känna Åsa Lindhagen som utnämns till ny Jämställdhetsminister. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige ska det bli det extra intressant att knyta bekantskap med henne. Innan vi möts säger jag bara: Tillsammans göt vi skillnad!
Katastrofinsatser förbiser kvinnor och flickor.
Jordbävningen och tsunamin på ön Sulawesi i höstas skapade stor förödelse. Runt 212 000 personer har tvingats lämna sina hem, varav hälften är flickor och kvinnor. Trots det är hjälpinsatserna i Indonesien dåligt anpassade efter flickors och kvinnors behov, visar en jämställdhetsanalys som gjorts av bland annat Plan International och UN Women.
Det är förödande men tyvärr inte förvånande att flickors och kvinnors behov inte tas på tillräckligt stort allvar, trots att de utsätts för större risker än män när de tvingas fly från sina hem. Därför är denna genusanalys viktig, så att vi kan komma tillrätta med problemen.
Vi från UN Women nationell kommitté Sverige har i veckan samarbetat med Plan internationell Sverige i denna fråga och de känner samma frustration. Som vid alla katastrofer tillhör flickor och kvinnor de som drabbas särskilt hårt, då ojämställdheten förstärks och mäns våld mot kvinnor och flickor ökar i kriser. Det är nödvändigt att humanitära insatser riktar sig direkt till flickor och kvinnor och har ett jämställdhetsperspektiv.
Vi föreslår att det vid humanitära insatser säkerställs att:
- 1.Köns- och ålderssegregerad data samlas in och analyseras.
- 2.Team som arbetar i området konsulterar flickor, kvinnor och andra ur marginaliserade grupper på lika villkor.
- 3.En jämställdhetsanalys integreras på alla nivåer i de humanitära insatserna.
- 4.Flickor och kvinnor, samt representanter från andra marginaliserade grupper, ingår i ledningen för den övergripande insatsen.
- 5.Det finns en könsbalans bland personalen på plats och tillräckligt med kvinnlig personal, samt att dessa skyddas.
- 6.Det erbjuds särskilda insatser för flickor och kvinnor såsom stöd för våldsutsatta, psykosocialt stöd, hälsovård och stöd för att kunna försörja sig.
Mer info:
Plan International och UN Women finns på plats på Sulawesi och har tillsammans med flera organisationer gjort en genusanalys av de humanitära insatserna i de evakueringsläger som inrättats efter jordbävningarna i Indonesien hösten 2018. Resultatet är slående och visar på ett strukturellt problem där man förbiser flickors och kvinnors specifika behov i kriser och katastrofer:
Ökat våld
- 88 procent av lägren bestod av helt öppna ytor, vilket är en säkerhetsrisk för flickor och kvinnor.
- Överfulla boenden/läger utan personal, elektricitet och möjlighet att stänga om sig ökar risken för våld mot flickor och kvinnor.
- Ökat sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor med försörjningsansvar, änkor, tonårsflickor, flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar och hbtq-personer.
- 66 procent av lägren saknar mekanismer för att hänvisa våldsutsatta flickor och kvinnor så att de får stöd och skydd.
Hälsorisker
- Mer än vartannat (54 procent) läger saknar tillgång till hälsovård för gravida trots att över 45 000 gravida kvinnor och flickor drabbades i katastrofen och över 2 100 av dessa beräknas vara i behov av akutvård inför en stundande förlossning.
- I de läger som erbjöd arbetsmöjligheter har 85 procent av jobben erbjudits män och pojkar.
- 87 procent av lägren saknar könsuppdelade toaletter och bara 56 procent har adekvat belysning vid toaletterna. Detta minskar säkerheten för kvinnor och flickor och deras möjlighet att sköta sin hygien vid mens.
- Tungt hem- och omsorgsarbete. Kvinnor och flickor tar huvudansvaret att vårda och ta hand om sjuka och skadade. Hushållsarbetet blir dessutom tyngre när tillgången till vatten och el begränsas.
Nej till sambeskattning - ja till jämställdhet
Nu höjs röster om att återinföra sambeskattningen för att höja statusen för kärnfamiljen. Det är väldigt historielöst och naivt eftersom det skulle rulla tillbaka åratal av jämställdhetsarbete. Under 70-talet genomfördes tre stora politiska reformer – särbeskattningen, barnomsorgen och föräldraförsäkringen vilka möjliggjorde ett högt arbetskraftsdeltagande för kvinnor.
Särbeskattningen gjorde att kvinnor inte längre definierades som hustrur utan som självständiga aktörer och gjorde det mer lönsamt för framförallt gifta kvinnor att arbeta. Den offentligt finansierade barnomsorgen i kombination med föräldraförsäkringen gjorde att kvinnor kunde delta på arbetsmarknaden eftersom de slapp välja mellan att skaffa barn och arbeta.
Men trots att Sverige har gjort mycket rätt och trots att vi är det fjärde mest jämställda landet i världen, är vi långt i från jämställda. Kvinnor har lägre inkomster och lägre pensioner än män. Många kvinnor går ner i arbetstid för att ta hand om närstående. Det är det svårare för kvinnor än män att nå höga chefspositioner. Därför behöver vi fortsätta jämställdhetsarbetet inte motarbeta det genom att införa sambeskattning igen.
Ett jämställt arbetsliv är avgörande för ett jämställt samhälle. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor på arbetsmarknaden, med en lön man kan leva på och ett arbete som inte gör en sjuk eller utsliten. Det ger makt och oberoende.
Dessutom behöver alla människor ta ansvar för ett mer jämställt samhälle där vi tillsammans motarbetar våld och trakasserier genom att stötta varandra och avslöja förödande ma chokulturer.
Så ja till mer jämställdhet, feminism och genderbudgetering.
Nej till sambeskattning, ofrivillig deltid och kvinnofällor.