Varför drabbas kvinnor mer av stress på jobbet än män?
Kvinnor sjukskrivs för stress oftare än män. Samtidigt visar forskning att det inte finns någon betydande skillnad mellan könen i hur de reagerar om de utsätts för samma belastning. Dessa frågor fördjupade vi oss ytterligare på ett seminarie anordnat av Arenagruppen och Unionen.
Vilken roll spelar anställningsvillkor, belastning, resurser och hur många anställda det går på varje chef? Var några av de frågor vi penetrerande.
Inflytande på jobbet spelar stor roll, liksom möjligheten att hantera stressen dvs kunna säga ifrån när det blir för mycket spelar stor roll för stresståligheten.
Sedan 1990 har jobben inom vård, omsorg, skola med flera yrken blivit allt mer problematiska ur arbetsmiljösynpunkt. Från att ha varit attraktiva "frisk-jobb" för 30 år sedan till att ha blivit slimmade, avreglerade, stressfyllda, utmattade jobb.
Som exempel nämndes att brukarens perspektiv har blivit viktigare och viktigare, tyvärr på bekostnad av arbetsmiljön inom kvinnodominerade yrken. Men inom mansdominerade yrken har arbetstagarens arbetsmiljö blivit viktigare än t.ex. en maskin/robot.
Så frågan är hur vi kan organisera arbetsplatser så att kvinnor inte blir sjuka av stress?
Vi ska inte bara fokusera på den trista faktor med den ojämna fördelningen av arbete i hemmet, utan även analysera orsaker på arbetsplatsen till kvinnors stressrelaterade ohälsa.
På seminariet fick vi ta del av forskning av Annika Härenstam, professor i arbetsvetenskap, Stockholms universitet, som analyserat orsaker till kvinnors höga sjukskrivningar och organisatoriska faktorer på den könssegregerade arbetsmarknaden.
Därefter följde ett panelsamtal med Svend Erik Mathiassen, professor i belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle samt Annika Vänje, docent, Karolinska Institutet och ledare för ett program för att motverka sexuella trakasserier inom akademin.
Det blev oerhört intressanta timmar med allt från strukturella förändringar på arbetsmarknaden så som nedskärningar, effektiviseringar och organisering till hur mycket det är ett personligt ansvar. Det är oerhört viktigt att chefer, ledare och ansvariga leder bort från stressfyllda arbetsplatser till ett hållbart yrkesliv.
Intressant och viktigt. I detta bör det grävas både uppifrån och nedifrån. Med det menar jag att arbetsförhållandena för många arbetsgrupper, t ex vård-och skolpersonal, nu knappt är människovärdiga längre och måste ändras, om det så krävs lagstiftningsvägen. Men vi måste också komma tillrätta med ”duktig-flicka-syndromet” som driver en del (alltför många) kvinnor i en förtidig grav, eller långa perioder av ohälsa. Vi måste våga vägra vara så duktiga! Vi måste inte räcka till åt alla jämt och överallt! Vi måste se att vi duger som vi är, innan vi låter alla yttre och inte krav knäcka oss.
