Monica Greens blogg

Som så många andra gånger detta Coronaår ändrades mina planer och tack vare det kunde vi klämma in några etapper av vackra Billingeleden. 

Tidigare under veckan vandrade vi från Billingens topp till Högsbola ängar via bl.a Ryds grottor, en fantastisk upplevelse.

Nu var det dags att vandra på västra sidan av berget och vi startade föstås där vi slutade förra gången, vid hagmarkerna i Högsböla ängar. Det blev en fantastisk upplevelse med utsikt både över sjön Lången och Kinnekulle.

Vandringsleden gick genom Melldalaskogen i hösskrud, kuperade terräng och böljande landskap. Vi fikade vid Silverfallet och kunde konstatera att Niagarafallen kan slänga sig i väggen eftersom detta var betydligt bättre. 

Även Lycke lilla Höjen blev en positiv överraskning trots att det var kämpigt att ta sig upp på den kullen. Det var definitivt värt att sitta där och äta äggmackor samtidigt som vi såg ut över nejden. Styrkta kunde vi vandra vidare i Vallehärad och njuta av den höga luften, porlande bäckar, betande kor samt träd och buskar i gult, orange och rött.

Ser redan fram emot nästa etapp av Billingeleden. 

Den 24 oktober är det FN-dagen. Högtidsdagen som inrättades för att främja FN:s syften fred, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. I år uppmärksammas också FN:s 75-årsjubileum.

Efter andra världskriget togs initiativ till att starta Förenta Nationerna . För att samverka och tillsammans motverka fler krig. Att krig och konflikter ändå pågått visar på komplexiteten för fredsskapande åtgärder och utmaningar med att människor ska hålla sams. Världens ledare skulle ha träffats i New York tidigare i år, men generalförsamlingen hölls på distans pågrundav pandemin. Då konstaterades att vår värld ännu inte är den värld som grundarna hoppades på för 75 år sedan. Det är stora utmaningar vi står inför så som växande klyftor, fattigdom, hunger, väpnade konflikter, terrorism, osäkerhet, klimatförändringar och pandemier. Det visar inte minst covid-19 och de enorma problem som det dragit med sig. 

Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Var tredje vecka dödas en kvinna i Sverige av sin man och var femte misshandel som polisanmälts hittills i år har skett i en nära relation. Totalt har närmare 9 000 kvinnor polisanmält våld i nära relation hittills i år, enligt de senaste siffrorna från Brottsförebyggande rådet. Det är uppenbart att mäns grova brottslighet mot kvinnor kräver lika kraftfullt politiskt agerande och operativa åtgärder som mäns brottslighet mot andra män.

Alla länder och medborgare borde ta FNs  uppmaningar mer på allvar. Det handlar om

1. Fred, säkerhet och nedrustning.

2. Hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning.

3. Mänskliga rättigheter, jämställdhet  och demokrati. 

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Att FN fyller 75 år i år är ett tillfälle för oss alla att ta oss an de utmaningar vi står inför. Det är ändå möjlighet både när det gäller miljö, klimat och det eskalerande våld. Utmaningarna kräver i allra högsta grad globalt samarbete. De globala mål som  FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. 

Det är dags att gå från ord till handling. Tillsammans kan vi göra skillnad. 

UN Women Skaraborg

Monica Green

Josefin Olsson

Anita Andersson

Kayda Lazar

Tamara Wendin

Det har hänt mycket på dessa 75 år som FN funnits. Trot stora problem, utmaningar och påfrestningar har det skett stora framsteg för fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. För 5 år sedan togs ännu ett stort steg när medlemstaterna kunde enats om Agenda 2030 med de 17 globala målen för hållbar utveckling. En gemensam strategi med målet att bland annat utrota hunger och fattigdom, uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och säkra att den globala konsumtionen och produktionen blir hållbar. 

Med Coronaepedemin gör att tiotals miljoner kastas tillbaka i fattigdom och att miljontals arbetstillfällen går förlorade. För kvinnor och flickor ökar utsattheten för våld i hemmet när de blir tvingade till att leva 25/7 med sin förövare. Detta kan inte på något sätt accepteras. Dessutom försämras mödravården och flickor tvingas till barnäktenskap med sexuella övergrepp och förtida graviditeter som följd. 

När skolor stänger, utbildning försenas eller uteblir och ungdomsarbetslösheten är hög försämras ungas möjlighet till försörjning. 

Därför har FN, nationerna och alla medborgare ansvar att agera för att vända den negativa trenden.

Agenda 2030 är ett utmärkt verktyg att använda eftersom det består av 17 mål och en mängd delmål för socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. 

Mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljömässiga mål måste respekteras. Ingen kan göra allt, alla kan göra något, vad kan du göra?

I år har vi egentligen mycket att uppmärksamma så som att FN firar 75 år. Att det är 25 år sedan kvinnokonferensen när Pekingplattformen fastslogs med att mänskliga rättigheterna även är kvinnors rättigheter. Det är 20 år sedan resolution1325 antogs, med uppmaningen att kvinnor ska delta i fredsförhandlingar eftersom det blir bättre resultat då. Dessutom är det 10 år sedan FN startade sin jämställdhets organisation UN Women.  

Men detta är också året då världen kämpar mot en pandemi. Även om coronaviruset slår mot alla drabbas vissa grupper och individer hårdare än andra. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Kvinnor och flickor är sedan tidigare utsatt för våld och övergrepp. Enligt FN utsätts omkring 4 miljoner små flickor årligen för könsstympning som innebär att delar av deras könsorgan skärs bort. Det sker ofta utan bedövning, med verktyg som en glasskärva eller en metallbit. Dessutom gifts 33 000 flickor bort – varje dag. Det betyder att 12 miljoner flickor varje år berövas sitt eget liv, riskerar att utsättas för sexuellt våld och att bli mamma innan de är fysiskt och mentalt redo.

Kvinnor och flickors utsatthet beror bland annat på brist på utbildning, patriarkala strukturer, skadliga traditioner/sedvänjor och fattigdom.  Så visst ska vi uppmärksamma att det är 75 år sedan FN startades men dessutom borde vi sätta större fokus på uppdragen. Fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter är lika viktiga idag.

Det är 75 år sedan andra världskriget och nationerna gick samman för att förhindra kommande krig. På lördag är det FN-dagen och därför kan vi passa på att uppmärksamma det globala samarbetet och vikten av gemensamma lösningar.

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är ett världens mest översatta dokument, till närmare 500 språk och dialekter.

Deklarationen innehåller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, avskaffande av rasdiskriminering och diskriminering av kvinnor. Den inleds med: Alla människor är födda fria och har lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. 

Dessvärre har detta året i samband med covid-19 tryckt mycket av strävanden tillbaka. Fattigdomen har ökat och klyftorna har vidgats, mäns våld mot kvinnor har ökat och terrorismen sätter många i skräck. Utmaningarna kräver mer globalt samarbete, inte mindre som en del populister påstår. 

 Denna FN-vecka är ett tillfälle för oss alla till eftertanke och inse att vi på allvar måste ta oss an de utmaningar vi står inför. De globala mål som FNs medlemsländer anslutit sig till måste respekteras. För att inte deppa ihop om att det finns nationella krafter som vill stoppa huvudet i sanden så kan jag ändå konstatera att det finns många som står upp för gemensamma lösningar. 

Nu är det tre år sedan Metoo briserade i Sverige. Hashtaggen #Metoo tog fart i samband med att skådespelaren Alyssa Milano, bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too". Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin.  Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematisk nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater och filmbranschen med uppropet #tystnadtagning, sedan vidare till ett hundratal branscher med egna hashtaggs så som #underytan, #slutvillkorat,#medvilkenrätt, #akademiuppropet,

#givaktocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer osv, osv.

Metoo-rörelsen fick snabbt stor medial uppmärksamhet i Sverige och jämfört med många andra länder som inte kommit lika långt med jämställdheten. Det är t.ex inte förrän alldeles nyligen som #Metoo tog fart i Danmark. Det finns säkert många bottnar och förklaringar men förmodligen har en feministisk rörelse i Sverige inneburit en större öppenhet, än i många andra länder, att tala om dessa strukturella problem. Troligen finns ett oerhört stort mörkertal i de flesta länder  och att det till och med anses normalt med "en klapp i rumpan".

En tillgång för #metoo-rörelsen är erfarenheten av att organisera sig, vilket de många olika uppropen, baserade på yrke eller andra delade erfarenheter, visar tydligt.

Det kollektiva berättandet i #metoo bidrog till att fler vågade bryta tystnaden och sätta ord på sina erfarenheter.  Tyvärr medförde Metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, det är definitivt inte acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustrationen. Även jag utsattes av sexuella trakasserier i Riksdagen, men valde att bagatellisera. 

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst. Jag har tolkat det så att kvinnor och män vill inte att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått höra är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer.

Frågan är bara hur vi ska fortsätta belysa, uppmärksamma och motarbeta sexuella trakasserier? UN Women Sveriges kampanjer #tasnacket och #HeForShe är två exempel på hur vi ska bryta sexistiska kommentarer och lägga ansvaret där den hör hemma. TV-serien Björnstad är ett exempel på hur idrotten måste ta sitt ansvar, jag har visserligen "bara" läst boken av Fredrik Backman ännu men den var oerhört stark. 

Ett annat bra initiativ är SSU och S-kvinnors gemensamma #jaganmäldealdrig där många vittnar om att otryggheten på jobbet för att många aldrig vågar berätta.

En sak är säker, vi får aldrig tystna och aldrig gå tillbaka till tiden innan Metoo. Kampen mot sexuella trakasserier, hot och våld är långt ifrån över.