Monica Greens blogg

Måndagen den 26 juli är Olga Persson dagens sommarvärld i P1. Hon är förbundsordförande för Unizon, som samlar över 130 kvinno- jourer, tjejjourer och ungdoms- jourer, arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Genom sitt starka ledarskap och engagemang tar Olga strid mot mäns våld mot kvinnor och dess orsaker.

I boken Lyft varandra en guide till halva makten som släpps den 11/8 finns Olga Persson med som exempel på starka och färgstarka kvinnor i Sverige. Hon har i hela sitt vuxna liv ägnats sig åt att bekämpa våld mot kvinnor och jobbar för att uppmärksamma och förebygga våld, trakasserier och hot.

Sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är en del av de patriarkala strukturerna som visar sig när männen känner sig hotade.

 I Sverige har regeringen ökat resurserna för att öka kunskapen kring särskilt utsatta grupper och sexuellt våld.

2018 antog vi i riksdagen samtyckeslagen, då blev det förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visar att den vill delta. Det skulle inte längre krävas att bevisa att gärningsmannen använt sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation.

Enligt tjejjourer i landet är samtyckeslagen som antogs 2018 en tillgång i arbetet med att informera unga om vad som gäller, bland annat att det inte är ditt fel om du inte har kunnat göra tillräckligt motstånd.

På unizonjourer.se finns kontakt till kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer runt om i hela landet. Det går att chatta, ringa eller besöka en jour varje dag året om. 

Boken Lyft varandra en guide till halva makten handlar om att vi haft rösträtt i 100 år men att samhället fortfarande inte är jämställt. Det går att beställa boken här https://www.greenkontakten.se/bok.php

Nu firar vi 100 år av demokrati, eftersom det år 1921 var första gången som både män och kvinnor fick rösta i riksdagsvalet. Sverige var det sista nordiska landet som införde allmän och lika rösträtt. Det var efter decen­nier av krav, demonstrationer, namninsamlingar och debatter som beslutet togs att införa demokrati. Det vill säga låta både män och kvinnor såväl rösta som vara valbara.

Att Sverige var sist i Norden har många funderat över. Det var när arbetarkvinnorna, såsom sömmerskor, fabriksarbeterskor och tvätterskor, förenades med utbildade  kvinnor  i  medelklassen,  såsom  lärarinnor,  kvinnliga  läkare  och  författare, som kampen gav resultat på riktigt.

Landsföreningen  för  kvinnans  politiska  rösträtt  (LKPR)  bildades  1903  med  stöd av både borgerliga och socialdemokratiska kvinnor och verkade fram till 1921. En  vänster  bestående  av  liberaler  och socialdemokrater  krävde  allmän  rösträtt,  medan  högern  ville  bromsa  utvecklingen.  Inför  valet  1909  genomförde  en  högerregering en kompromiss som gav alla män utom de fattigaste  rösträtt till andra kammaren i riksdagen, medan rösträtten till den första kammaren förblev inkomstgraderad  (det  rådde  en  slags maktdelning  mellan  de  båda  kamrarna).  

Samma  år samlades  även  en första nationell  konferens för arbetarkvinnor, en kongress med  representanter  för dels  de  olika  socialdemokratiska  kvinnoklubbarna  i  landet,  dels kvinnors fackföreningar  inom  arbetarrörelsen.  Samtidigt  drev  Fredrika Bremerförbundet  på tillsammans med liberala  agitatorer, som också var verksamma i nykterhets- och frikyrkorörelserna.

Livsmedelsbristen  under första världskriget ledde till omfattande  demonstrationer och kravaller  våren  1917 och i valet  samma  år föll  högerregeringen.  En koalition  mellan  liberaler  och socialdemokrater  lade  fram  ett  förslag om allmän  och lika  rösträtt  för både  män  och kvinnor. Förslaget  drevs inte  igenom  förrän efter kriget  då uppror och oroligheter  ute  i  Europa  övertygade  högern om  att  den  måste ge upp sitt motstånd mot allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Vilket påminner oss om vikten att jobba tillsammans för gemensamma mål. Trots att vi haft rösträtt och demokrati i 100 år har vi väldigt långt kvar till halva makten för kvinnor.

Om det och mycket mer skriver jag om i min kommande bok Lyft varandra en guide till halva makten. Den kommer ut den 11/8 och kan beställas här https://www.greenkontakten.se/bok.php

Tar del av Sveriges radios P1 morgon om att det är svårare för äldre att få jobb. Tipsen går ut på att inte lyfta fram lång erfarenhet i jobbansökningar utan hellre nyfikenhet på framtiden. Det ligger säker mycket i det, samtidigt lite sorgligt. Journalisten Marianne Rundström har både skrivit bok och startat podd på ämnen passé och bort med ålderismen. 

I boken Lyft Varandra- en guide till halva makten, skärgårdars åldersdiskriminering ur ett feministisk perspektiv.

Tyvärr  upplever  alltför  många  kvinnor  att  deras  kompetens  inte  tas  till  vara  under hela  livet  och att  det  blir  än värre  när de kommit  över en viss ålder. Kvinnor som avslutar ett uppdrag får inte frågan om att ta ett annat uppdrag i samma utsträckning  som  män  får.  Kvinnor  förväntas  trappa  ner  när  de  i  själva  verket  är  som  bäst. De har samlat  på sig en enorm erfarenhet,  lärt sig av misstag och har kommit förbi den tid då familjen tar mycket tid och kraft. I  riksdagen  framförs  ofta  att  det  borde  finnas  fler  pensionärer  som  lagstiftare.  Det är en stor bredd bland ledamöternas ålder, den yngsta ledamoten  är 22 år och den äldsta  85 år, men det är få äldre. Inom bolagsstyrelser diskuteras oftast inte ålder och män förväntas ha uppdrag högre upp i åldern än sina kvinnliga kollegor. 

Dagny Carlsson, känd som Sveriges äldsta  bloggare,  uttrycker  "En  får  inte  gamla  till  sig".  Jag  tolkar  det  som  att  Dagny ville  hålla i gång och inte  bli sittande  bitter  någonstans. Hon har skrivit bok, varit  sommar värd i P1 och fick flera utmärkelser efter det att hon fyllde 100 år.

Själv  tänker  jag  på en  annan  eldsjäl,  den  pensionerade  specialläraren  Anita  Andersson i Skövde.  Anita är en hängiven feminist,  engagerar sig i en mängd gräsrotsorganisationer,  arbetar  aktivt  mot  mäns  våld  mot  kvinnor,  leder  seniorutskott via  nätet och  lyfter  andra  i  sin omgivning  på ett  generöst  sätt.  Men trots att  både Dagny,  Anita  och  många  andra  äldre  kvinnor  bevisar  sin kompetens  förväntas ändå kvinnor trappa ner tidigare än äldre män. Männen ser män och sina likasinnade, för dem är det självklart att lyfta andra män. 

Boken lyft varandra en guide till halva makten kommer ut i augusti och kan beställas här:

https://www.greenkontakten.se/bok.php

Varför ser vi så få kvinnor på ledande poster i Sverige, världens mest jämställda land? Den frågan ställde Carina Ohlsson och jag oss när vi åkte till FN:s kvinnokonferens i Peking 1995. Det är sorgligt att den är lika aktuell i dag.

Vi kan ändå konstatera att det hänt en hel del på vissa områden. I dag finns fler kvinnliga partiledare, generaldirektörer och näringslivstoppar än för 25 år sedan. När vi kommer till de verkliga toppositionerna, i såväl stora som små bolag, ser det annorlunda ut. Vi har fortfarande inte haft en enda kvinnlig statsminister i Sverige, trots att det varit nära.

Och löftet att förbättra flickors och kvinnors situation i världen har ännu inte förverkligats. Tvärtom ökar nu klyftorna mellan kvinnor och män. Så även i Sverige som tappat fart i jämställdhetsarbetet.

Porten till styrelserummen har öppnats men är fortfarande alldeles trång för kvinnor. Ett av fyra företag på börsen har inte en enda kvinna i ledningsgruppen. Här finns en osynlig spärr. Det sitter en portvakt som noga sorterar bort kvinnor med en mängd outtalade argument. Portvakten heter patriarkat och sitter tyvärr djupt rotad i samhällets alla grenar. 

Vi ska givetvis glädja oss åt de framsteg som gjorts, men vi måste fortsätta synliggöra de osynliga hindren.

Vad är det då som står i vägen? Är det männen som inte släpper ifrån sig makten eller är det de få kvinnor som tagit sig in som inte vill dela med sig? Vill kvinnorna inte ta makten över sig själva och ännu mindre över andra?

Ordet makt kan ibland låta avskräckande och används ofta i negativa sammanhang. "De vill bara ha makten" är ett uttryck som ska låta avskräckande men det omvända "maktlöshet"är också negativt. Vem vill egentligen inte ha makt över sitt liv? Låt oss en gång för alla slå fast att makt är fint och alldeles för viktigt för att männen ska fortsätta lägga beslag på den.

Boken Lyft varandra en guide till halva makten kommer ut i augusti och handlar bl.a om detta. Beställ den här:

https://www.greenkontakten.se/bok.php

Det är dystert att ta del av Jämställdhetsmyndighetens rapport Ett sekel av röst­rätt och valbarhet (2021), liksom av Stiftelsen Albrigths analys av näringslivet. Kvinnor deltar inte på lika villkor som män i politiken och de missgynnas syste­matiskt när höga poster tillsätts genom indirekta val. Efter 100 år av rösträtt ut­sätts många kvinnor i någon form av maktposition för hot, trakasserier och våld. Målet om ekonomisk självständighet är heller inte nått. Kommissionen för jäm­ställda inkomster visar att det skiljer omkring 3,2 miljoner kronor i livsinkomst mellan kvinnor och män. 

Trots det dystra läget, eller kanske just därför, blev jag än mer stärkt i övertygel­sen att män och kvinnor tillsammans behöver inse fördelarna med jämställdhet. 

• Fler kvinnor måste inse vilken tillgång de besitter och hur viktigt det är att de ska vilja ta sig an nya utmaningar.
  
• Männen borde inse vikten av att få med en större bredd i beslutande försam­lingar än bara den krets för inbördes beundran vita medelåldersmän emellan som hittills varit normen.
  

I boken Lyft varandra en guide till halva makten beskriver jag utvecklingen, intervjuar kvinnor, reflekterar över läget och ger en del tips och råd som jag snappat upp och samlat på mig. Boken ges ut av Premiss förlag och kommer ut den 11/8. Beställ den gärna!!! 

https://www.greenkontakten.se/bok.php

I boken lyft varandra - en guide till halva makten beskrivs hur jämställdheten både gått framåt och stått och stampat på samma ställe.

Jag mötte flera kvinnor inom privata näringslivet som ville veta hur politiken kunde kommit längre med att ta tillvara kvinnors kompetens. De beskrev att många bolag blockar kvinnor genom snäv rekrytering, många rekryterar sina sina närmaste manliga bekanta. Eftersom jag varit med om den omvälvande tiden sedan utredningen Varannan damernas var min ambition att dela med mig av framgångsfaktorerna från de beslutade församlingarna. Syftet var att fler kvinnor ska inse vilken tillgång de besitter och att de ska vilja ta sig an nya utmaningar. Dessutom måste männen inse vikten av att få med en större bredd inom ledningsgrupper än bara vita medelåldersmän som hittills varit normen.

Men när jag började skrapa på ytan inom det offentligt styrda Sverige så insåg jag snabbt att det definitivt inte är jämställt där heller. Det har visserligen gått framåt sedan rösträtten infördes för hundra år sedan, men jämställt är det inte. Mycket har stått och stampat, dessutom börjar det smyga sig in en uppfattning om att 60% män och 40% kvinnor är jämställt. 

För att riva patriarkatet och förändra attityder även inom privata styrelser och bland företagsledare behöver den rådande situation synliggöras, dessutom behöver både män och kvinnor hjälpas åt för att förändra. 

I boken får vi ta del av några lysande stjärnors reflektioner, upplevelser och tankar. Dessutom innehåller den härskartekniker, mötesteknik och ett kapitel om utseendets betydelse för framgång. 

Boken gör inte på anspråk på att vara en akademisk forskningsbok, det finns många som skrivit, dokumenterat och forskat på männens och kvinnornas representation i politiken och jag rekommenderar varmt dessa avhandlingar. 

Här drar istället jag nytta av det enorma arbete som gjorts för att få till förändringar och vad som skrivits om utvecklingen. Jag reflekterar över detta och har dragit vissa lärdomar, förhoppningsvis kan boken vara en del i den nödvändiga omdaningen. 

Hoppas ni har glädje och nytta av dessa reflektioner och de grundläggande byggstenarna till ett mer jämställt samhälle. 

Boken ges ut av Premiss förlag och släpps den 11/8