#Metoo - fem år har gått
Det blev ett gemensamt vrål från alla kvinnor som på något sätt trakasserats sexuellt och fått nog.
I boken Lyft varandra en guide till halva makten, finns ett särkilt kapitel om #metoo.
Här är ett kortare utdrag.
Skådespelaren Alyssa Milano bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too" – något som skedde i samband med rapporteringen om att Hollywoodproducenten Harvey Weinstein anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin. Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematiskt nedtystande.
Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater- och filmbranschen med upp- ropet #tystnadtagning och sedan vidare till ett hundratal branscher med egna has- htags; #underytan, #slutvillkorat, #medvilkenrätt, #akademiuppropet, #givakt- ocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer för att nämna några.
Att metoo-rörelsen fick större medial uppmärksamhet i Sverige än i många andra länder finns det säkert många bottnar och förklaringar till, men förmodligen har en stark feministisk rörelse i Sverige inneburit en öppenhet för att tala om dessa strukturella problem. Det tog exempelvis ytterligare tre år innan metoo tog fart i Danmark.
I svenska medier beskrevs metoo som något positivt, en folkrörelse och kamp mot maktstrukturer. Tyvärr medförde metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, vilket definitivt inte är acceptabelt.
Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustration.
Enligt en EU-rapport från 2014, baserad på svar från 42 000 kvinnor i 28 länder, ligger Sverige med 46 procent i topp när det gäller fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor och allra högst gällande sexuella trakasserier, 81 procent.
I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst angående sexuella trakasserier, metoo och övergrepp, trots att jag mött flera kvinnor som har egna starka upplevelser av vad som pågår. Jag har tolkat det så att kvinnor och män inte vill att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer. Vid avslöjanden blir det inte bara dålig stämning för stunden, den kan innebära förlorade affärer.
På många håll i Sverige och i världen uppfattas det fortfarande som självklart att kvinnor är ett objekt, ett byte, och att hon ska finna sig i det. Mycket tyder på att machoattityderna finns kvar i stora delar av samhället, trots metoo, att alldeles för lite har hänt som förändrat synen i grunden.
Kampen fortsätter……
Bra att det finns och synd att det ska behövas! Jag tror det gjorde en hel del nytta, i västerländerna åtminstone. Det fick nog båda könen att tänka till. För min personliga del kände jag mig utanför, och jag vet att jag är lyckligt lottad.
