Monica Greens blogg

Kul att få se Sarajevo, här har jag inte varit förut. Sarajevo ligger vid Miljackaflodens dalgång och omgivet av höga berg. Från en liten småstad har Sarajevo vuxit upp till en industristad med ca 300 000 invånare.

Staden har en orientaliska prägel från den osmanska tiden i centrum med omgivande småhusbebyggelse på sluttningarna. Sarajevo var första europeiska stad elektrisk spårvagn 1885 och tillhörde då Österrike-Ungern kejsardöme i Habsburgska imperie. 

Många känner till att det var här första världskriget startade med Skotten i Sarajevo sommaren 1914. Då är kejsardömets tronföljare Franz Ferdinand och hans hustru Sophie på besök och åker i en karavan med öppna bilar längs floden Miljacka mot stadshuset i stadens östra del. Kortegen möter ung man vid namn Gavrilo Pricip som tillhörde organisationen Unga bosnier, de såg den österrikiska närvaron som en olaglig ockupation. Han drar sin pistol och skjuter både Franz och Sophie, båda avlider, kalabalik utbryter, Pricip grips, åtalas, döms till 20 års fängelse men dör i fängelset 4 år senare.  

Under den jugoslaviska tiden kallades bron där attentatet skedde för "Princip most", men efter Jugoslaviens sönderfall har den fått tillbaka sitt gamla turkiska namn – Latinska cuprija.  

Jag tog en promenad till bron innan jag mötte mina valobservatörskollegor och kvitterade ut materialet som ska användas under valdagen. Vi får låna en mobiltelefon där vi kan googla fram vallokaler vi ska besöka och en digital penna, med den kan vi skicka svarsformulären direkt till staben som sammanställer resultatet. I eftermiddag åker jag vidare till staden Mostar, där ska jag vara över helgen. Mer om det senare.

Nu är det dags för nästa val, denna gång i Bosnien Hercegovina. Jag är påväg på uppdrag av Folke Bernadotteakademin för att tillsammans med 300 andra internationella valobservatörer följa valet, runtomkring i landet. 

Bosnien Hercegovina är en demokrati med regelbundna allmänna val. Men lider fortfarande av sviterna från kriget för 25 år sedan. Bosnien och Hercegovina förklarade sig självständigt från Jugoslavien 1992 som de tillhört sedan första världskriget 1918.

Bosnien, som det kallas, är en ganska litet land med mindre än 4 miljoner invånare men med en spännande kultur och god mat. Jag startar mitt uppdrag i Sarajevo där jag ska träffa mina kollegor för att sedan åka vidare ut i landet. 

Som observatör får jag inte lägga mig i valet eller uttala mig före valet är avslutat på söndagskvällen. Men det ska bli mycket intressant att följa, notera eventuella brister och tala med valförrättare, partiföreträdare och väljare. På måndag har vi en rapport. 

Men det hindrar mig inte att blogga om andra intryck så som kultur, mat, miljö och byggnader. Så följ mig gärna dessa dagar. 

Det är både intressant och kul att besöka årets bokmässa. Det pågår fantastiska debatter, seminarier och trevliga mingel hos bokförlagens olika montrar. Här finns faktaböcker, barnböcker, läroböcker, romaner, deckare, lättlästa böcker, science fiction, receptböcker, reseböcker, historiska böcker och många böcker från olika delar av världen.

Många verkar riktigt glada över att äntligen kunna träffats på riktigt efter flera år av pandemisändningar. Det märks på de många seminarierna där besökarna bänkar sig för att lyssna på författare, debattörer och journalister.

Jag är främst här för mina böcker Lyft varandra en guide till halva makten och De första-kvinnorna som spräckte glastaket . Men jag blir mycket inspirerad över att gå omkring och insupa stämningen och småprata med besökare.

När jag av en slump stöter ihop med ärkebiskopen Antje Jackelen konstaterar vi dock att jämställdheten i Sverige just nu får sig en törn. Inte bara för att hon som att den första kvinnliga ärkebiskopen strax ska sluta och ersättas av en man samt att den första kvinnliga statsminister ska bytas ut av en man. Dessutom finns många tecken på att unga människor i år röstat på partier som inte har jämställdhet på dagordningen utan snarare talar om de "gamla värderingarna" när kvinnor inte ska göra karriär utanför hemmet. 

Lägger vi till världsläget med krig, miljöförstöring och stora ekonomiska skillnader är det en dyster tid vi går till mötes.

Det kanske är just därför det känns extra bra att träffa progressiva människor som inte ger upp utan tar nya tag när det känns tungt. I morgon tar vi nya tag och ärkebiskopen Antje Jackelen besöker vår monter B0449, det ser jag fram emot. 

Så nu ska jag fortsätta ta in nya intryck för att inspireras och peppas till hopp och framtidstro. 

Det är både sorgligt, upprörande och oerhört intressant att ta del av Sveriges radios skildring av mordet på Anna Lindh. I boken De första-kvinnorna som spräckte glastaket beskriver vi Anna Lindh trots att vi hade bestämt oss för att avgränsa alla dessa fantastiska ledare till de vi kunde intervjua. Men eftersom Mona Sahlin, som är en av de 21 kvinnor som porträtteras i boken, ideligen återkom till Anna Lindh i intervjun, kändes det viktigt att även berätta om henne.

Jag lärde känna Anna genom SSU, första gången jag träffade henne var på ett årsmöte med SSU-Skaraborg, hon kom till Skövde och talade som förbundsstyrelsens representant.

På den efterföljande middagen var hon fantastiskt trevlig och intresserad av oss och hur vi hade det. 

1982 kom Anna Lindh in i riksdagen och startade ett nära samarbete med Mona Sahlin och Margot Wallström. De tre startade en klubb, den så kallade kräkklubben, där de pratade av sig, om gubbarna, och om machokulturen, och peppade varandra.

1984 blev hon SSU:s första kvinnliga ordförande, där hon lyfte miljöfrågor och jämställdhet som minst lika viktiga som jobb och ekonomi. Då jobbade vi tillsammans inom förbunds styrelsen och jag fick möjlighet att jobba fram SSUs jämställdhetsplan.

Många år senare när jag blev Riksdagsledamot fanns hon där med uppmuntrande ord och glada skratt.

Anna Lindh utsågs till miljöminister av Ingvar Carlsson i världens första jämställda regering 1994.

Som miljöminister arbetade Anna Lindh för att EU skulle ta sig an miljöfrågor på allvar, vilket hon lyckades med.

Det är inte alls säkert att Anna Lindh blivit socialdemokraternas partiledare och Sveriges första kvinnliga statsminister. Men det kunde ha blivit så och kanske hade vi då haft kvar förmögenhetsskatten som utjämnar skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är snart 20 år sedan så det är svårt att sia om även om tanken lockar. 

Jag kan i alla fall starkt rekommendera att ni lyssnar på Anna Lindh före och efter.

Naturligtvis rekommenderar jag att ni läser boken De första också. 

https://sverigesradio.se/avsnitt/fore-efter-anna-lindh-2003-del-1-av-6