Strukturer, inte ”offerkofta”, skapar löneskillnader
De senaste veckorna har vi haft en mediadebatt i Skövde/Skaraborg utifrån en uppfattning om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män är kvinnornas egna fel. Det är bra att alla är medvetna om löneskillnaderna men att skuldbelägga kvinnorna är både sorgligt och bedrövligt. Kvinnor drar ett tungt och tjänar mindre än män under en livstid. Det finns många förklaringar till det. Det är inte kvinnorna som valt.
Visst finns ett individuellt ansvar i hur vi fördelar arbete och familjeliv, men vi kan inte blunda för att kvinnor fortfarande tar ut betydligt mer föräldraledighet och vab, arbetar mer deltid och oftare jobbar i låglöneyrken. Är det verkligen en slump att dessa mönster upprepar sig generation efter generation? Knappast. Det handlar om strukturer i samhället och förväntningar på kvinnor att de ska vabba mer och arbeta deltid.
Många kvinnodominerade yrken, särskilt inom vård och omsorg, är både lågavlönade, tunga, slitsamma och stressiga dessutom erbjuds färre heltidstjänster än mansdominerade yrken. Att säga att kvinnor ”väljer” att tjäna mindre blir därför missvisande. Det handlar om arbetsmarknadens struktur, inte bara om individuella beslut.
Trots att vi uppfattas som ett jämställt land visar statistik från Medlingsinstitutet att det fortfarande finns en oförklarad löneskillnad mellan kvinnor och män. Kvinnor får i genomsnitt 30 % lägre pension än män, enligt Pensionsmyndigheten.
Att lyfta detta är inte att ta på sig ”offerkoftan”, utan att påtala ett samhällsproblem som vi tillsammans måste lösa.
Om vi vill ha verklig jämställdhet, med samma möjligheter för kvinnor och män att göra sina egna val, måste vi erkänna att ekonomiska skillnader utgörs av mönster och strukturer som påverkar oss alla. Hoppas vi kan hjälpas åt att ändra på dessa förutsättningar.
