Monica Greens blogg

Det blir allt tydligare hur var och en av oss fastnar i reals, filmer och ”nyheter” i våra telefoner och läsplattor. Trots att ambitionen var att bara kolla någon minut på Insta, så går det en halvtimme eller en timme på TikTok, YouTube, X, Instagram och Facebook. Jag hör ofta uttrycket ”oj, jag skulle bara läsa mina mejl men har slösat bort två timmar på att slötittat på oväsentligheter”. Det känns ganska oskyldigt men att vi påverkas av det vi ser är helt uppenbart. Allt fler tror att det är sant det som visas och påstås i de olika plattformarna och blir förnärmade om någon säger -har du faktakollat? 

Varför skulle annars så många företag, partier och organisationer satsa allt mer på att nå oss i sociala medier? Numera går det inte går att skilja på vilka filmer som är verkliga eller vilka som har tillverkats för att påverka oss. 

Algoritmer på plattformar som Facebook, X (Twitter), TikTok och YouTube prioriterar innehåll som väcker reaktioner — ilska, rädsla, upprördhet — eftersom det får fler att stanna kvar längre. Men sådant innehåll är inte alltid sant. Det gör att falsk eller vinklad information får större spridning än nyanserade fakta.

I min egen omgivning har jag noterat åsiktsförändringar som går att koppla till ökat användande av sociala medier. Risken för splittring av samhället och polariseringen är ett stort problem för ett öppet demokratiskt samhälle.

När kvinnor, män, unga, gamla och barn sätter sin tilltro på det som händer i telefonen i fickan går det inte längre att komma med torra fakta som visar på vilken av bakgrundsfakta.. 

När ett parti, organisation, företag eller en rörelse har resurser att systematiskt påverka flöden — genom fejkade konton och koordinerade kampanjer — kan de skapa en illusion av majoritetsopinion.

Det betyder att människor får en skev bild av vad “alla andra tycker”, vilket påverkar både samtalstonen och hur vi röstar. Om vi slutar kunna skilja på vad som är sant och falskt, förlorar demokratin sin kompass.

Faktakoll handlar inte om att “vinna en debatt”, utan om att skydda vår gemensamma verklighet — det som gör att vi kan föra samtal, fatta beslut och bygga tillit mellan människor.

USA är ett tydligt exempel: där har polariseringen och desinformationen lett till att människor lever i helt olika informationsvärldar. Det gör kompromisser och dialog nästan omöjliga.

Om vi inte är vaksamma, kan samma mönster uppstå här — där svenska väljare får helt olika bilder av verkligheten beroende på vilket flöde de följer.

Min slutsats är att var och en av oss behöver ta det vi ser med en nypa salt men det är också en uppmaning till samhällsintresserade och politiska partier av olika slag att engagera sig mer i sociala medier. 

Bilden är från maktbarometernhttps://medieakademin.se/maktbarometern/