Om boken Kvinnor som förändrat Sverige

 
 
 

Nu är boken Kvinnor som förändrat Sverige färdig och skickad till tryck. Det känns både overkligt och väldigt roligt. Arbetet har pågått under lång tid, genom intervjuer, samtal och efterforskningar, och snart kommer boken att finnas i läsarnas händer.

 

Kvinnor som förändrat Sverige handlar om några av de kvinnor inom arbetarrörelsen som varit med och format det moderna Sverige. Genom engagemang, uthållighet och politiskt mod har de flyttat fram positionerna för kvinnors rättigheter och möjligheter – i arbetslivet, politiken och samhället i stort.

 

Deras arbete lade grunden för reformer som förändrade människors liv: utbyggd barnomsorg, föräldraförsäkring, särbeskattning och andra beslut som gjorde kvinnors ekonomiska självständighet och deltagande i arbetslivet till en självklarhet. Men historien visar också att dessa framsteg aldrig varit givna. Jämställdhetsreformer har ofta mött starkt motstånd, och i dag ser vi på nytt hur kvinnors rättigheter ifrågasätts, både i Sverige och internationellt.

 

Idén till boken föddes under ett samtal hemma hos Anna-Greta Leijon tillsammans med Ingela Thalén, Leni Björklund och Gun-Britt Andersson. Deras berättelser om kampen för bland annat särbeskattningen och principen ”varannan damernas” blev startpunkten för ett större projekt: att dokumentera erfarenheterna från kvinnor som varit med och förändrat Sverige.

 

I boken möter läsaren pionjärer, fackliga ledare, S-kvinnor och internationella profiler, däribland Wanja Lundby-Wedin, Maj-Lis Lööw, Margareta Winberg, Margot Wallström, Mona Sahlin, Anna Lindh, Gabriella Lavecchia, Marie Nilsson och Magdalena Andersson.

 

Det här är inte en nostalgisk tillbakablick. Det är en berättelse om hur förändring faktiskt går till – genom organisering, uthållighet och människor som vägrar acceptera att jämställdhet får vänta. Boken samlar erfarenheter, synliggör drivkrafter och påminner om att det som en gång förändrade Sverige också kan inspirera framtidens förändringsarbete.

 

Om votering, kvittning och förtroende

 

Sveriges riksdag bygger inte bara på utskottsarbete, voteringar och debatter. Den bygger också på förtroende. Det gäller inte minst kvittningssystemet – överenskommelsen mellan partierna som gör att styrkeförhållandena i riksdagen inte förändras när ledamöter tillfälligt är frånvarande. Principen är enkel: om en ledamot från ett parti inte kan delta i en omröstning avstår en ledamot från motstående sida från att rösta. På så sätt avgörs beslut som om Riksdagen är fulltaligt. Inte av sjukdom, internationella uppdrag eller andra giltiga skäl till frånvaro. Den giltiga frånvaron ansöks i förväg och måste vara giltig så som uppdrag i Europarådet, FNs generalförsamling och andra internationella uppdrag. Det kan handla om smittsam sjukdom eller annan sjukdom som gör att det inte går att infinna sig i kammaren där omröstningen dvs voteringen sker. 

Jag satt själv i riksdagen i 24 år och vet hur strikt detta fungerar i praktiken. Kvittning delas inte ut lättvindigt. Jag minns till exempel en kollega som inte fick kvittning för att gå på sin systers studentfirande.

Inom Socialdemokraterna fungerade kvittning inte som någon privat VIP-kö för frisör- eller restaurangbesök.

Därför blir det allvarligt när en före detta moderat riksdagsledamot vill bli viral och få klick genom en påhittad historia om Mona Sahlin och framställer den som sann. Han säger efteråt att det var ett skämt. Varför han skämtar just om en socialdemokratisk kvinna säger han inte men vi förstår att han vill ha ett drev i sociala medier.

En moderat borde hålla sig för god för sådana smutsiga metoder. Det är fullt tillräckligt med Sverigedemokraternas fulspel. 

Att sprida lögner undergräver förtroendet för demokratiska institutioner. Det finns starka krafter som vill det, just undergräva tilltron till demokratin Kvittningssystemet bygger på att partier håller sina överenskommelser och att det finns en grundläggande respekt för de parlamentariska spelreglerna.

I en tid när misstron mot politiken växer behöver vi mer ansvarstagande – inte fler påhittade historier som göder cynism och förakt.

 
 

RSS 2.0