Monica Greens blogg

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.


Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Vasaskolans elever om alla barns chans till utbildning
Vi i Sverige ser det som en självklarhet att alla ska ha chans att gå i skolan. Många tänker inte ens på att det varit kamp i Sverige för en jämlik skola för alla.
I går var jag på Vasaskolan i Skövde och pratade med elever om att det finns 263 miljoner barn runtomkring i världen som inte går i skolan. Av dessa är det flickor den allra största delen.


Den allra främsta orsaken är fattigdom. I många länder slukar skolavgifterna upp till en tredjedel av en familjs inkomst och föräldrarna har helt enkelt inte råd att skicka barnen till skolan. Flickor kan inte gå till skolan när de har mens för att de inte har mensskydd, det finns inte toaletter och det är väldigt långt att gå på osäkra vägar till skolan. Flickor behöver stanna hemma för att sköta hushållssysslor osv.

Besöket på Vasaskolan var en del i ”100 miljoner kampanjen” som är en global mobilisering av unga som syftar till att utrota barnarbete och säkerställa att alla unga får utbildning.

Inspirerad av styrkan från tidigare barnslavar i Indien och i samarbete med nobelpristagare och världsledare försöker kampanjen lyfta unga som vill engagera sig.

Vi talade om bistånd, insamlingar, eget engagemang, kunskapsutbyte mellan skolbarn i olika delar av världen. Dessutom diskuterade vi skatter, fördelning, solidaritet och många andra spännande frågor. Jag berättade att jag träffat Fredspristagaren Kailash Satyarthi som kämpat med livet som insats för att få barn till skolan barnarbete.

Dessutom fick jag chansen att ha en fördjupad diskussion med lärarna om deras viktiga jobb och om hur de ser på skolans utmaning de kommande åren. Vasaskolan i Skövde har en god stämning, engagerade lärare och elever som hjälps åt för att skoltiden ska bli så inspirerande som möjligt.

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

I kväll hade UN women nationell kommitté Sverige en diskussion med några av våra medlemsorganisationer om de globala målen 2030.
Det blev ett mycket intressant och givande möte och ett första steg till samarbete för att få ut mer av FNs 17 mål för en bättre framtid i hela världen.
Vi fokuserade mest på mål nr 5 dvs målet om jämställdhet även om flera av målen innehåller krav på jämställdhet mellan män och kvinnor.

Jämställdhet uppnås när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordnade maktposition i förhållande till män och pojkar måste upphöra.

Våld mot kvinnor och flickor drabbar individen, samhället och utgör ett hinder för jämställdhet och utveckling. Därför måste männen ta sitt ansvar bl.a genom Heforshe Pojkar måste få veta hur de ska uppföra sig. Vi berättade om hur Heforshe ska utvecklas ytterligare under hösten.

I kväll har vi även diskuterat hur vi vill att Sverige ska jobba för att uppnå målet och processen dit. Det var kul att få träffa några av medlemsorganisationerna och det var extra kul att lyssna på våra duktiga styrelseledamöter Johanna Lundin och Sofia Ekarv, de är verkligen suveräna på att berätta om UN womens verksamhet.

Vi diskuterade även hur sociala normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor kan förändras. Dessutom funderade vi på vad regeringen kan göra ytterligare för att uppnå målen och hur NGOs ska få muskler att genomföra målen.

Helt enkelt en bra kväll som gav mersmak.

När utrikesminister Margot Wallström tillträdde satte hon upp tre byggstenar för utrikespolitiken.

• Respekt: Att respektera och stärka kvinnors rättigheter.
• Representation: Att öka kvinnors deltagande i politiskt beslutsfattande.
• Resurser: Att anlägga ett genusperspektiv på hur resurser fördelas.

Dessa byggstenar behövs i allra högsta grad nu när Sverige om ett halvår tar plats i FNs säkerhetsråd. Den feministiska utrikespolitiken måste få genomslag i den globala säkerhetspolitiken. Jag förväntar mig svenska initiativ i den andan, vi från UN Women nationell kommitté Sverige kommer att driva på regeringen för att kvinnors rättigheter och olika perspektiv lyfts i säkerhetsrådet, för fred och säkerhet. Att kvinnor ska sitta med vid fredsförhandlingsborden, vara med i fredsprocesser och återuppbyggnad efter väpnade konflikter, är en sådan fråga som Sverige bör och ska kräva.

Under två år (2017-2018) kommer Sverige vara med och fatta de viktigaste besluten om världens säkerhet. Två viktiga år eftersom det är så oroligt i världen. I världen pågår 40 väpnade konflikter och 11 fullskaliga krig. Krig där kvinnor och flickor lider fruktansvärt. Syrienkriget är nu inne på sitt 6 år, det måste få ett slut. Vidare tar arbetet för FNs Agenda 2030 fart och givetvis måste jämställdhetsarbetet genomsyra hela det arbetet. Kvinnors och flickors rättigheter måste lyftas i alla sammanhang där Sverige har möjlighet att påverka. FN utser en ny generalsekretare i januari 2017, naturligtvis behövs en kvinna nu efter dessa åtta män som hittills verkat där.

Sveriges feministiska utrikespolitik behövs i FN i allra högsta grad