Monica Greens blogg

Det nya coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor i världen som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets får stora konsekvenser för kvinnors och flickors säkerhet och hälsa.

För att undvika smittspridning av det nya coronaviruset är vi uppmanade att hålla oss i hemmet. Hemmet ska vara en trygg och säker plats för alla, men för många kvinnor är hemmet en farlig plats där de riskeras att utsättas för våld.

Det går redan att se en ökning av våld i hemmet till följd av isolering och strängare restriktioner. Det är förfärligt att ta del av nyheterna som utöver information om hur viruset sprider sig utan också beskriver hur våld mot kvinnor ökar i hemmen just nu.

För många utsatta kvinnor är möjligheten att gå till skola och jobb ett sätt att komma bort från förövaren. Kvinnor som befinner sig i karantän eller har svårt att lämna hemmet till följd av strängare restriktioner får även svårare att söka stöd utifrån.

Många kvinnor och flickor som lever i tätbefolkade flyktingläger har utöver risken att utsättas för våld även begränsad möjlighet att hålla sin hygien. Trångboddheten och avsaknaden av sanitära förhållanden i kombination med en låg tillgång till sjukvård gör smittorisken stor. UN Womens uppdrag är att stödja de mest utsatta kvinnorna och flickorna i världen.

Därför har UN Women gjort en 10-punktlista med uppmaningar till världens regeringar:  

1. Våldet mot kvinnor ökar i sjukdomstider. Risken för kvinnor som lever med våldsamma män ökar markant när jobb och skola flyttar hem och restriktioner om att gå ut införs. Finns det medvetenhet och strategier runt mäns våld mot kvinnor nu? Finns resurser och infrastruktur som telefonlinjer, socialjour och skyddade boenden? 

 2. Av de viktiga samhällsbeslut som nu fattas som svar på krisen, kommer vissa av dem få stora effekter även på lång sikt. Ekonomiska resurser omfördelas blixtsnabbt. Är kvinnor med i budgetdiskussioner och beslutsfattande? Är kvinnliga politiker delaktiga? Konsulteras fackliga organisationer som organiserar många kvinnor, kvinnorörelsen och kvinnojoursföreträdare? Görs analyserar av kvinnors rättigheter, vardag, villkor och behov?

 3. När äldre isoleras, vem står för deras dagliga behov av mat och omsorg? Hur smittskyddas de, ofta döttrar och svärdöttrar, som gör det? Får de ersättning? 

 4. Majoriteten av äldre äldre i världen är kvinnor. Med lägre pensioner och sämre ekonomiska villkor än män. Vilka följder får det i Coronavirusets tid? Vet regeringar var de äldre finns, vilka ekonomiska förutsättningar de har? Vilka blir helt isolerade utan kontakt eller information?

 5. Om ekonomiska stödpaket presenteras, har kvinnors företagande och ekonomiska behov vägts in? Riktas de även till kvinnodominerade sektorer i kris? Kvinnor har oftare otrygga anställningar, tas hänsyn till det? Är biståndsaktörer tillräckligt medvetna i de fattigaste länderna?

6. När skolor går över till distansutbildning, kan man säkerställa att flickor inte förväntas sköta yngre syskon och äldre släktingar medan pojkar kan fortsätta studera? 

 7. De yrkesgrupper som nu arbetar väldigt hårt inte minst i vård och omsorg, har de förutsättningar och den ersättning, trygghet och sjukförsäkring de borde ha?

 8. Människor behöver mat. Kvinnor i jordbruk i fattiga länder äger sällan jord och har låg ersättning. Vad kan regeringar göra för att förbättra deras situation? 

 9. I länder med väpnade konflikter, vad händer med kvinnors rättigheter om utländska trupper drar sig ur med kort varsel? 

 10. Hur fungerar förlossnings- och mödravård? Finns skydd mot smitta för personal och kvinnor? 

Med denna checklista förutsätter vi att regeringar, beslutsfattare och myndigheter tar sitt ansvar för att säkerställa kvinnor och flickors hälsa i dessa svåra, omtumlande, ovissa tider.

Det är fantastiskt att Sverige äntligen inkorporerat FNs barnkonvention till lag. Det tryggar barnens uppväxt och förpliktigar att både följa och informera om de rättigheter det innebär. Den slår fast att barn är alla människor under 18 år. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Jag tänker givetvis på både pojkar och flickor men som ordförande för UN Women i Sverige känner jag ändå extra mycket för alla de flickor som utnyttjas. Jag ser barnkonventionen som ett sätt att värna de mest utsatta.

 Det finns flickor som könstympas i mycket unga år, vilket kan leda till livslångt lidande. Det finns flickor som blir bortgifta som 12-13 åringar  och blir våldtagna inom äktenskapet, blir mammor trots att de själva är barn och trots att flickkroppen inte är utvecklad.

Det finns flickor som säljs som sexslavar och det finns flickor som utsätts för våld och övergrepp. 

Dessutom finns alla subtila kränkningar, trakasserier och krav som innebär att flickor definitivt inte har samma möjligheter som pojkarna. 

Varför är det så?

Vi lever i ett patriarkat där mannen är norm vilket innebär att både män och kvinnor upplever män som mer trovärdiga. Jag borde inte behöva lägga till att det naturligtvis inte gäller alla män. De allra flesta män är schyssta men vi är alla låsta i de roller/strukturer som sitter så stenhårt i samhällsnormen. Allra helst hade jag sett att FNs kvinnokonvention blir lika känd, uppmärksammad och efterlevt. Men fram tills dess ser jag Barnkonventionen som ett sätt att bryta de stereotypa könsrollerna, hindra våld och övergrepp.

I artikel 19 slås det fast att: "Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp"

Därför välkomnar jag att barnkonventionen är lag från årskiftet.

 Det är tillsammans vi för skillnad, det visar inte minst den nyligen avslutade Musikhjälpen, som i år lyckats att samla in 50 miljoner kronor på temat Sex är inte ett vapen.  Det är fantastiskt vad mycket värme, kärlek och engagemang det finns i hela landet.

UN Women jobbar på flera sätt på många håll i världen för att bl.a. avskaffa sexuellt våld i konflikt.

Allt för många har utsatts för sexuellt våld världen och det måste precis som i många andra frågor ske betydligt mycket mer arbete för att förebygga sexuellt våld. Dessutom får vi inte blunda för grundorsaken dvs bristen på jämställdhet.

Sexuellt våld används i krig och konflikter som en strategi för att splittra familjer och samhällen. Det tar sig uttryck genom våldtäkter, flickor som används som sexslavar, tortyr, trafficking- våldtäkt i krig är ett krigsbrott.

Alla väldens länder, ledare och FN måste intensifiera arbetet för att gå slut på sexuellt våld i konflikt, de utsatta måste få upprättelse. Kvinnor och flickor måste  tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Sist men inte minst är det fred världen behöver. 

Det är fantastiskt bra att musikhjälpen sätter fingret på och upplyser om att sex har använts som vapen i krig och konflikt. 

Krigens offer är i första hand kvinnor och flickor, som förutom krigets direkta effekter utsätts för våldtäkt, sexuellt slaveri, framtvingad prostitution, stympning, graviditet och påtvingad sterilitet. Att använda sexuellt våld är en krigsstrategi. En strategi som kunnat fortgå ostraffat och syftar till att bryta sönder samhällen. 

UN Women arbetar världen över på olika sätt för att motverka det sexuella våldet i konflikter och krig bl a genom stöd till nationella handlingsplaner mot det sexuella våldet som nu finns i över 80 länder. Dessutom stödjer UN Women forskning och teknisk support, arbetar med resolutioner i FNs säkerhetsråd och med skickliga experter på området. Insamling bedrivs för direkt omgående stöd och humanitär hjälp, i länder som Kongo, Jemen, Syrien samt Cox´s Bazar i Bangladesh och Jordanien. 

Läs gärna mer på https://www.unwomen.se/un-womens-arbete/humanitara-insatser/

 Och på https://www.unwomen.org/en/what-we-do/humanitarian-action/facts-and-figures

En av tre kvinnor i världen utsätts under sin livstid för psyksikt, fysiskt eller sexuellt våld. Oavsett om det är hemma, i offentliga miljöer eller under krig är våld mot kvinnor. en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det kan vi aldrig acceptera. 

Bilderna är från UN Women 

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld.  1 av 3 kvinnor och flickor i världen utsätts för våld, det är allvarlig kräkning av de mänskliga rättigheterna och ett stort globalt samhällsproblem.

Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig. Det är oacceptabelt.

Våld mot kvinnor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Miljontals flickor och kvinnor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Det sker genom fysiskt och psykiskt våld men också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.

Den 25 november är det FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor, även kallad Orange Day. Dagen är till för att uppmärksamma den allvarliga frågan men framför allt för att uppmana till handling.

Tillsammans kan, och måste vi ändra de strukturer som gör det möjlig att våld mot kvinnor fortsätter. Attityder, jargonger och föreställningar om maskulinitet, könsroller och sexualitet leder till misshandel av olika slag.

FN och regeringar i alla länder måste göra mer för att få till nödvändiga genomgripande samhällsförändringar som leder till att förebygga, förhindra och stoppa våldet. 

Alla företag och arbetsgivare i Sverige borde inse problemet som inte bara är ett lidande för individen, kvinnan, barnen. Konsekvenserna av våldet har omedelbara och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för kvinnors hälsa. Dessutom innebär våld mot kvinnor stora ekonomiska påfrestningar för samhället på grund av ökande kostnader för sjukvård och rättsväsende samt minskad produktivitet då kvinnor kan hindras från att arbeta till följd av våldet. Under 2018 kostade våld mot kvinnor i Sverige 45 miljader kronor (Källa: EIGE ).

Våld mot kvinnor angår alla eftersom det finns bland vänner grannar och och på arbetsplatser, det handlar om civilkurage. 

UN Women arbetar över hela världen på olika sätt för att motverka det sexuella våldet i konflikter och krig bl.a. genom stöd till nationella handlingsplaner mot det sexuella våldet - nu i över 80 länder, med forskning och teknisk support, resolutioner i FN:s säkerhetsråd, skickliga experter och insamling för direkt omgående stöd och hjälp under senare år bl.a. i Kongo, Jemen, Jordanien - flyktinglägret Za’atari och för Rohingya-kvinnor och flickor i flyktinglägret Balukhali, Cox Bazar i Bangladesh. 

UN Women Sverige arbetar med utbildning för att förändra den destruktiva machokulturen. Med initiativet HeForShe, har fler män, både beslutfattare, idrottsföreningar och förebilder ställt upp mot våldet.

Var och en av oss kan och ska ta ansvar för en tryggare tillvaro. 

Inte en enda kvinna eller flicka ska behöva bli utsatt misshandel, hot eller förnedring.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något.

Tillsammans gör vi skillnad 

Nyligen presenterade Brå, Brottsförebyggande Rådet,  en ny rapport med namnet "Våldtäkt från anmälan till dom" (2019).  Jag lyssnade på rapportens författare: Stina Holmbergoch Lars Lewenhagen från Brå, när de presenterade innehållet i rapporten. De påpekar att antalet anmälda våldtäkter har ökat men att för få döms, däremot ser nu de flera förbättringspunkter inom det svenska rättsväsendet, sedan den nya lagstiftningen kom på plats. 

Anna Lindström har det nationella ansvaret för polisens metod- och verksamhetsutveckling när det gäller polisens arbete med sexualbrott. Hon berättade om Polisens utmaningar och vilka resurser de saknar för att förbättra arbetet.

Brotten är oerhört svåra att utreda. Ofta när det skett i hemmen så hjälper det t.ex att det finns DNA eftersom det finns redan från båda parter osv Från att en våldtäkt anmäls till dess att den är utredd och antingen leder till fällande dom eller har blivit nedlagd har det tidigare tagit alldeles för lång tid. Anna Lindström beskrev hur de nu arbetar dels för att alla tingsrätter ska ha samma förutsättningar. De har tagit fram en utbildning och ordar för

Efter dessa gedigna dragningar deltog och kommenterade Carina Ohlsson (S), ordförande S-kvinnor Josefin Malmqvist (M), ordförande Moderatkvinnorna. Båda var överens om att det behövs fler poliser som har kunskapen om dessa brott. När det gäller högre straff menade att det är en signal till både förövare och övriga samhället att dessa grova brott inte accepteras. Dessutom måste fler våga anmäla och tas på alvar. 

Alla deltagare var överens om av straffriheten för våldtäkt måste stoppas.

Grattis, det är lönedags! En välförtjänt lön som naturligtvis ska räcka till mycket. Men det är också orangeday, dvs den internationella dagen för att upplysa och motverka våld mot kvinnor. Var tredje kvinna i världen har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser. Våldet leder till med att kvinnor och flickor mister sina liv.  

FN har startat UNiTE To End Violence Against Women  och utnämnt den 25:e varje månad till Orange Day. En dag förregeringar, företag, organisationer, media, civilsamhället och privatpersoner att uppmärksamma och ta ställning mot våld mot kvinnor.

Det handlar om att öka vetskapen om vidden av problemet  samt öka den civila och den politiska viljan att stoppa våld mot kvinnor. Så bär något orange idag!

Men du kan också göra din lön orange.

Den 25:e är det inte bara den dag de flesta av oss får lön, det är också Orange Day. Gör din lön orange genom att den 25:e varje månad bidra till UN Womens arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Ett enkelt sätt att bekänna färg och gå från ord till handling.

https://www.unwomen.se/25den25/

Idag deltog jag i ett seminarie vid Globala Torget på Bokmässan i Göteborg. I panelen fanns Lina Al Hasani - Jemenitisk aktivist som kämpar för mänskliga rättigheter i Jemen. Hon framförde ståndpunkter som Women4Yemen har sammanställt.

Peter Semneby - Sveriges Yemen ambassadör. Han redogjorde för de senaste svenska försöken att stimulera fredstrevarna som inleddes i Stockholm i december 2018. Han var med Margot Wallström på hennes senaste resa i regionen. 

Jag fick chansen att beskriva det arbete som UN Women gör i Jemen är att utöka kvinnors politiska deltagande och möjlighet enligt operation 1325 att delta i fredsförhandlingar.

Det finns många hinder och utmaningar i regionen, bland annat finns det krafter som hävdar att det inte är dags att öka kvinnors politiska deltagande just nu, dessa krafter menar att kvinnor kan spela en roll först när en vapenvila har förklarats.

UN Women stödde inrättandet av den jemenitiska kvinnors pakt för fred och säkerhet, som är en frivillig plattform för jemenitiska kvinnor med olika bakgrund. Där har Lina Al Hasani, som deltog i dagens plattform varit initiativtagare. Därför var det mycket intressant att få träffa henne och lyssna på hennes tålamodskrävande arbete.

Landets livsmedelsförsörjning står inför en kris och bristen på sjukvård är akut. Dessutom bedöms 2,6 miljoner kvinnor och flickor vara utsatta för könsrelaterat våld, dvs misshandel, sexuella övergrepp och våldtäkter.

I regionen pågår UN Women arbete med att främja kvinnors säkerhet. Stort fokus ligger på kvinnors humanitära och politiska deltagande i fredsprocessen. Kvinnors erfarenheter och sakkunskaper är nödvändigt att inkludera i fredsbyggandet och för ett stabilt samhälle.

Läs mer på http://www.unwomen.se/jemen-humanitar-kris/

Anna-priset, som nu delas ut för femte året i rad, är ett stipendium som årligen delas ut till en person med ett filmprojekt om kvinnors rättigheter. 

Anna-priset är ett led i att förverkliga FN:s konvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

För 2017 tilldelades regissören Victoria Verseau 100 000 kronor för arbetet med hennes första långfilm Meril. Det delades det ut på Stockholms Feministiska Filmfestivali februari i år.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med då men året innan dess var jag med. Då delades priset ut i samband med Göteborgs filmfestival. Det har varit väldigt kul att följa Fanni Metelus framgångar sedan hon fick priset av oss i Göteborg. 

Jag är både glad och stolt ordförande för att vi i UN women nationell kommitté Sverige varit en av initiativtagarna för att på så sätt göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. Priset grundades 2014 av WIFT (Women in Film and Television) och UN Women nationell kommitté Sverige för att öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention och att kvinnor ges lika möjligheter att berätta sina historier.

Vi ser att priset bidrar till att ändra de patriarkala strukturerna i samhället och har förstås fått än mer aktualitet tack vare Metoo. Äntligen vågar och kan kvinnor vittna om vad de utsatts för i årtionden.  

2019 ska WIFT och UN Women nationell kommitté Sverige återigen dela ut Anna-priset på Stockholms feministiska filmfestival. Det känns rätt eftersom festivalen syftar till att öka jämställdheten och representationen av kvinnor inom film och utmana stereotypa skildringar. 

För att få priset ska den sökande redogöra för hur FN:s kvinnokonventions intentioner finns med i filmen. Givetvis vill vi stärka kvinnor inom filmkulturen.

Min kollega Helene Granqvist är en otrolig engagerad ordförande för WIFT med stor arbetskapacitet säger "- Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som vi annars inte får ta del av idag"

Läs mer och ansök här: https://www.wift.se/nyheter/anna-priset-2018/

 

Det är inget nytt att kvinnor tafsas på, trakasseras, nervärderas, utsätts för både psykiskt och fysiskt våld, misshandlas, våldtas och till om med mördas. Det har tyvärr pågått i alla tider. Men under detta år som gåt sedan #metoo satte fart på uppmärksamheten har det blivit både tydligt och trovärdigt. Tack alla ni som stått upp, visat kurage, gått ut och berättat offentligt, vågat berätta. NI har förändrat till det bättre, men mycket återstår.

Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt BRÅ, men man räknar med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. 17 kvinnor om året mördas, oftast av en närstående.

Var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser för flickor och kvinnor. I alltför många fall leder våldet till att flickor och kvinnor mister sina liv.

UN Women nationell kommitté Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. Ett hinder för att uppnå förändring är att berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter som  beskrivs i FNs Kvinnokonvention och Pekingplattformen.

Därför ser vi det som ett av våra viktigaste uppdrag att utbilda, informera och sprida budskapet om både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen. Det gör vi på många olika sätt, bland annat genom #tasnacket och genom #heforshe

Men vi ställer också upp på utbildningar, föreläsningar och fortbildningar för att uppmana såväl män som kvinnor att ta sitt ansvar eftersom alla, ja alla, tjänar på ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier.

Idag diskuteras om Sverige ska skriva på det FNs kärnvapen avtal som Sverige var med och arbetade fram tillsammans med 121 länder på ett FN-möte i somras.
Övriga massförstörelsevapen – kemiska vapen och biologiska vapen – är redan förbjudna i separata konventioner. Kärnvapen omfattas inte av något motsvarande förbud.

Jag tror att alla är emot kärnvapen och att vi ska jobba med olika strategier för att få med fler och fler länder till att skrota dessa fruktansvärda vapen.

Tyvärr pågår kärnvapenhot på flera håll i världen och vissa smått hysteriska ledare skryter om hur stora knappar de har för att skjuta iväg delar av sin kärnvapen arsenal. På så sätt är det en allt mer oroligare omvärld vi lever i. Istället för nedrustning ser vi hur investeringar görs för att modernisera kärnvapenarsenalerna.

I det läget måste vi agera för att hoten aldrig kommer att sättas i verket. Vi behöver bryta utvecklingen, bland annat genom en stärkt global norm mot kärnvapen.

Sveriges starka tradition av gemensam säkerhet och att verka för nedrustning är fortfarande högaktuell. Arbetet för en kärnvapenfri värld är viktigare än någonsin och en konvention som förbjuder kärnvapen är ett viktigt steg på vägen.
För svensk del var det naturligt att aktivt delta i arbetet i somras. Som väntat var det inte enkla förhandlingar, det ligger i sakens natur när över hundra länder med olika perspektiv ska jämkas samman. Märkligt nog så går det lättare att förhandla när kvinnor finns med som representanter från sina länder. Jag är inte ett dugg förvånad att vi nu hör flest män påstå att det inte går att skriva på avtalet.

Nedrustning är nödvändig för att vi ska få en fredligare och mer solidarisk värld. Att vårt förhållande till NATO skulle förändras om vi skriver på håller jag med Stoltenberg om. Men även NATO länderna behöver kärnvapenförbud i framtiden.


Efter den genomlysning som nu sker bör Sverige underteckna och ratificera konventionen. Riksdagen beslutar om Sverige ska ratificera avtalet i oktober.

En värld utan kärnvapen kräver hårt arbete och målmedvetenhet. Det kommer att ta tid att få med sig de länder som har kärnvapen. Men några länder måste ta första stegen.

Det var med viss möda beslutet om att inrätta en jämställdhetsmyndighet gick igenom i Riksdagen. Det var när liberalerna tog sitt förnuft tillfånga och stödde regeringsförslaget som vi kunde få majoritet. Sedan har Kerstin Alnebratt på regeringens uppdrag gjort stor dåd och idag kan myndigheten slå upp dörrarna i Angered. Nu kan Sverige återigen gå i bräschen för mer samlad och strategiskt jämställdhetsarbete i hela landet.

Vi har långt kvar med till exempel orättfärdiga löneskillnader mellan kvinnor och män, skillnader som också bidrar till kvinnors lägre pensioner. Kvinnor tar ett orimligt stort ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck begränsar friheten för flickor och kvinnor i vårt land.

Jämställdhetspolitiken har hittills varit fördelad på många myndigheter. Det har splittrat arbetet och haft brister i möjligheter för uppföljning och samordning. Lite för många gånger har det varit tillfälliga satsningar och projekt under en begränsad period, istället för att nå varaktiga resultat.

Nu samlas kunskap och ansvar för jämställdhetspolitiken hos en myndighet. Arbetet blir mer fokuserat och effektivare. Myndigheten kommer att främja ett systematiskt, sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken på alla nivåer i samhället, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Den ska stödja andra statliga myndigheter i deras arbete och samla och sprida kunskap baserad på forskning och beprövad erfarenhet.

Givetvis ska inte jämställdhetsmyndighet göra allt för att förverkliga målet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Civila samhället, företag, och var och en av oss måste bidra för att nå dit.

Många politiska beslut gör skillnad för ett mer jämställt samhälle. Det handlar bl.a. om: Föräldraförsäkringen som måste tas ut av båda föräldrarna.
Avskaffat vårdnadsbidraget, som innebar att kvinnor fick bidrag för att vara hemma med sina barn i stället för att arbeta och låta barnen ta del av förskolan.
Lönekartläggning för att hitta och rätta till osakliga skillnader.
Mer pengar till förlossningsvården.
Bostadstillägget, som underlättar ekonomisk för kvinnor med låg pension.
Resurser för att motverka mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.
Samtycke och skärpt sexualbrottslag och skärpt straff för grov våldtäkt.

Idag skriver statsministern och jämställdhetsministern om hur jämställdhetsarbetet ska utvecklas med hjälp av den Svenska modellen i GP.
Jag önskar Lena Ag och hennes medarbetare stort lycka till med det viktiga jobbet.

Tisdagskvällen ägnade jag åt FN:s globala mål: Agenda 2030 - från ord till handling.


Sveriges arbete med att genomföra FN:s 17 mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, tar nu fart på allvar. Vi i Riksdagen behöver ta hänsyn till målen i vårt dagliga arbete i såväl utskott som i möten med andra delar av samhället. Genomförandet kräver att kommuner, landsting, näringslivet, civilsamhället och andra aktörer involveras. Vi ser naturligtvis fram emot 2030- delegationens arbete som snart presenteras. Men i kväll fördjupade vi oss extra i de globala målen, Agenda 2030s principer med hjälp av Concord. http://www.concord.se

Vi diskuterade utmaningar kopplade till Sveriges politik för global utveckling som verktyg för genomförandet, och hur olika politikområden berörs av målen. Jag är naturligtvis intresserad av alla målen men brinner lite extra för mål fem dvs det som handlar om jämställdhet eftersom jag är ordförande i UN Women Nationell Kommitté Sverige. Sveriges feministiska utrikespolitik är ett ta verktyg och ger oss möjlighet till många samtal både i och utanför landet.

Sverige har goda förutsättningar att uppfylla alla 17 målen, samtidigt som det finns flera utmaningar där Sverige behöver ta ytterligare steg, inte minst när det gäller hur svensk politik påverkar människor och miljö utanför Sveriges gränser.

Har du tänkt uppvakta mamma idag? Nej det är förstås inte nödvändigt, men jag satte en extra blomma på min mammas grav och tänker extra på vilken fantastisk kvinna och förebild hon var.

Ett annat sätt att fira morsdag på kan vara att uppmana männen att ställa upp för jämställdhet. Det skulle vara utmärkt för alla mammor om männen tog sitt ansvar i hemmet, ställde upp för kvinnor i arbetslivet och sa ifrån när de hör sexistiska skämt och stoppar mäns våld mot kvinnor.


Jämställdhet gynnar alla – socialt, politiskt och ekonomiskt – oavsett könsidentitet. Jämställdhet innebär inte bara att kvinnor blir fria från diskriminering, det innebär också att män och pojkar frigörs från förutbestämda sociala roller och könsstereotyper.

UN Womens kampanj HeForShe har som syfte att engagera alla människor världen över att verka som förespråkare för jämställdhet. Inledningsvis riktade sig kampanjen enbart till män och pojkar, med syfte att uppmuntra dem att höja sina röster och skrida till handling för att åstadkomma jämlikhet. Idag riktar sig HeForShe till en bredare publik för att vi alla tillsammans ska kunna arbeta mot en mer jämställd värld. Vi har alla ett gemensamt ansvar i kampen för att stoppa alla former av våld och diskriminering mot kvinnor och flickor.


UN Women nationell kommitté Sverige jobbar aktivt med HeForShe-kampanjen för alla människors aktiva delaktighet i jämställdhetsarbetet. Vi vill skapa en plattform utifrån vilken vi kan jobba tillsammans med regeringsföreträdare, övriga civilsamhället, universitet och skolor för att bidra till att jämställdhet blir en realitet i Sverige.

UN Women nationell kommitté har ett samarbetet med Hammarby och idag på morsdag finns chans att bli en Heforshe på Tele2 Arena.

HeForShe bjuder in alla människor att delta i kampen mot en mer jämställd värld.
Med enade krafter kan vi uppnå förändring.

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

Besökt UN Women i Bangladesh.

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

Foto från UN Women Bangladesh

De syr dina jeans
Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.

Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.

En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.


På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.

Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.

Första dagen i Bangladesh
Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.