Anders Borg vill ha hjälp av Finanspolitiskt råd gentemot sina kollegor i Regeringen för att klara sin trovärdighet
När jag lade interpellationen så kände jag en besvikelse över att Anders Borg dels inte tagit hänsyn till socialdemokraternas synpunkter om finanspolitikstråd som vi skrev i om vårens ekonomiska motion. Dels också för att jag känner en oro över att Anders Borg inte vill att finanspolitiken ska föras av förtroendevalda i Riksdagen, utan vill lyfta ut det så som penningpolitiken blir mer oberoende. Trots att jag inte har någon som helts anledning att ifrågasätta de utvalda till finanspolitiska rådet De har han säkert valt med stor omsorg.
Jag frågade Hur den demokratiska insynen i finanspolitiken ska gå till om det är andra än riksdagsledamöter som ska göra det?Väljer regeringen att tillsätta ett finanspolitiskt råd för att slippa kritiska frågor från riksdagsledamöter?
Vill regeringen enbart ha ett råd som håller med regeringen i allt den gör?
Varför vill regeringen inte ha en opposition som granskar?
Men nu förstår jag att Anders Borg vill ha hjälp med att återupprätta sin trovärdighet.
Högerns politik är omodern, oansvarig, orättvis och ofinansierad, finansministern håller inte med mig om det. Eller också gör han det utan att kunna tala om det högt eftersom han blir överkörd av partiledarna i fråga efter fråga.
Det går bra för Sverige. Sysselsättningen ökar, de offentliga finanserna är starka och tillväxten är hög, Det ska vi vara både stolta och glada över. Då borde vi ha råd med solidaritet och fördela tillgångarna mer rättvist
Anders Borg orkar inte hålla emot kraven på ofinansierade reformer. Gång på gång har han fått stryka på foten till förmån för de fyra partiledarna i den borgerliga regeringen. Både när det gäller förmögenhetskatt, omläggningen av fastighetskatten till kommualavgift och dubbel skatt till de som flyttar och nya jobbskatteavdrag
Så nu inser jag att det är inte oppositionen som han behöver bli skyddad från utan han behöver få stöttning genemot sina egna
