Har Horns tegelbruk någon framtid?
Idag har jag sett tegeltillverkning och fick till och med en tegelplatta döpt efter mig. Jag blev mycket imponerad av den kunskap som Ingemar Lorentzon och hans anställda har när de gör det handtillverkade teglet. Ett hantverk och kunnande som löper risk att gå förlorad.
Ingemar är fjärde generationen på tegelbruket och vill bevara hantverket till efterkommande generationer. Men det blir svårt eftersom de endast bränner på sommartid och har svårt att få det att gå runt hela året.
Bruket hade sin storhetstid på 1930-talet. Som mest var ett tiotal personer anställda och produktionen var främst inriktad mot mur- och taktegel och dräneringsrör. Bruket blev bland annat känt för kvalitén på den lokala leran som gjorde att teglet blev mycket hållbart.
Efter andra världskriget blev tillverkningen av dräneringsrör allt viktigare. På 1970-talet började de tegelbaserade dräneringsrören att ersättas av dräneringsrör i plast och de goda tiderna var över för bruket. Under senare delen av 1990-talet renoverades tegelbruket och produktionen kom igång.
