Monica Greens blogg

Efter gott lussefika fick vi njuta av dissonanskören, lyssna till den engagerade prästen Karin Långström-Vinge och höra Andreas Berglund underbara sångröst.

Vi fick också en gripande upplevelse av Johanna, en go 23 årig tjej, hiv-positiv och beundransvärd i sitt sätt att berätta om när hon fick veta för 3 år sedan och hur hon levde nu. Det var imponerande att höra hur lugn hon var, hur förstående hon var inför sin omgivning och hur hon numera utbildade sig till baragare och bakar lusseakatter.

Jag ficks också möjlighet att säga några ord så jag passade på att berätta om Kent.

Vi var kompisar i slutet på 80-talet och satt i SSUs förbundsstyrelse ihop, vi förberedde oss ofta inför mötena tillsammans. Vi var flera ungdomar som umgicks hemma hos Kent på söder i Stockholm och det hände ofta att han lånade ut sin gästsäng eller soffa. Kent var en fantastisk kompis, nyfiken, sprudlande glad, entusiastisk och ambitiös. Jag minns när vi varit och lyssnat på Eva-Britts Strandbergs tolkning av Zara Leander. Efteråt gick vi ut och åt. Då berättade Kent för mig att han var homosexuell. Kul och spännande tyckte jag eftersom det var min första homokompis.

Åren gick och vi fortsatte att umgås ända fram till att Kent blev sjuk. Han berättade till och med att han misstänkte att han blivit smittad och gick sedan till en läkare. Men första provtagningen visade ingenting, så Kent trodde att det var okej. Men han blev tröttare och magrare, sökte läkare igen efter ett antal månader. Andra gången provsvaren kom var det inte särskilt roligt.

Kent blev sjukare, ledsnare och ville vara ensam oftare.  Kent dog i AIDS en mulen, trist höst i början på 90-talet.  Just då spreds sjukdomen som en löpeld och medvetandet hade vaknat

Myter florerade och kampanjer avlöste varandra. Beteenden anpassades och säkert sex lärdes ut, tester genomfördes och uppmaningar om kondomanvändning förekom ofta.

Nu är det det är de fattigaste, mest utsatta, minst privilegierade i u-världen som är offren i det som långsamt och obönhörligt utvecklats till mänsklighetens största katastrof någonsin.

I över 25 år har människor smittats av HIV/AIDS. Afrika är mycket hårt dabbat men ingen världsdel, inget land har kommit undan från aids. Hiv och aids påverkar allas våra liv på ett eller annat sätt.

Men det är lätt att invaggas i falsk säkerhet. Nu talas det sällan om aids i Sverige. Förutom denna viktiga dag som uppmärksammas på många håll, var länge sedan det bedrevs någon kampanj och många tror att faran är över tack vare medicinerna.

I tysthet sprids hiv snabbt i vårt land. Förra året fördubblades antalet nyupptäckta hiv-smittade i Sverige. Ökningen avser dem som bor i Sverige och har smittats här. Det är dags att slå larm och agera!

Att upptäcka att man är hiv-positiv är att tvingas ändra hela sitt liv för all framtid. Det kan innebära att underkasta sig medicinering och behandling med svåra biverkningar, att enligt smittskyddslagen i alla sammanhang alltid vara tvingad att berätta om sin hiv-status, att för all framtid praktisera säkert sex utan något som helst undantag, att ha inreseförbud till många länder som exempelvis USA eller Kina och att riskera att utsättas för stigma och diskriminering.

Antalet nysmittade i Sverige har under många år varit relativt konstant, i genomsnitt 88 personer per år. Även resurserna till hiv-prevention har varit konstanta. Men nu har något hänt och antalet personer som nysmittas i Sverige ökar. Förra året nysmittades 178 personer i Sverige. Det totala antalet nyanmälda hiv-fall förra året var det högsta sedan 1986.

Mest utsatta är homosexuella män och intravenösa missbrukare.  Genomsnittsåldern för nyanmälda fall som smittats i Sverige ligger oförändrat strax under 40 år. Det betyder att det vi nu ser är ett ändrat riskbeteende.

Andra sexuellt överförbara sjukdomar som till exempel klamydia sprider sig dock med enorm hastighet bland unga i dag. Det betyder att ungdomar inte använder kondom i tillräcklig omfattning utan utsätter sig och sin partner för smittorisk. Om hiv-smittan får fäste bland dessa unga kan den spridas mycket snabbt. Det är hög tid att agera.

Vi måste återigen upplysa om riskerna för smitta och påminna om faran med hiv/aids. Man kan inte ta för givet att ens partner är hiv-negativ. Varje människa har ett eget ansvar för att skydda sig själv och andra. Kondom skyddar mot hiv; fromma förhoppningar eller moralism gör det inte.

Ungdomsmottagningarna spelar en viktig roll för ungdomars möjlighet att ställa frågor och få svar kring sexualitet, identitet och säkert sex. De måste vara tillgängliga för alla ungdomar oavsett sexuell läggning eller etnicitet.

Utveckla sex och samlevnadsundervisningen i skolan. Ge lärarna stöd och utbildning för att på ett fördomsfritt och kunskapsbaserat sätt informera om sex och uppmuntra till säkert sex. Kondomanvändningen har minskat och sexuellt överförbar smitta ökar. Tonåringar behöver stöd och kunskap för att våga säga ja, för att våga säga nej och för att använda kondom.

När smittskyddslagen utformades var hiv/aids det överskuggande hotet och kraftfulla åtgärder ansågs nödvändiga för att få kontroll över en smittspridning som på kort tid ledde till döden. Informationsplikten var i praktiken något som en hiv-positiv person levde med något år innan sjukdomen bröt ut. I dag är hiv att betrakta som en kronisk sjukdom och den hiv-positiva ska leva under smittskyddslagens restriktioner under ett helt liv. I detta nya perspektiv finns det starka skäl att göra en bred översyn av smittskyddslagen för att på bästa sätt förhindra smittspridning.

Låt oss alla fördomsfritt sprida vår kunskap om säker sex, om vikten att vi ställer upp för varann och hjälp de som behöver hjälp.

Ställ upp för din kompis - det kunde varit du!