Att vara emot raserandet av tryggheten i välfärden är att ha en politik
Ibland möter vi människor som tycker att vi sossar har för lite politik och at vi syns för lite. Att vara emot neddragning av det livslånga lärandet är i allra högsta grad att ha en politik. Att bekämpa utförsäljningen av statliga bolag är i allra högsta grad att ha en politik. Att vara emot försämring av anställnings trygghet är i allra högsta grad att ha en politik. Att vara emot att friskolor ska ha mer betalt än kommunala skolor är i allra högsta grad att ha en politik. Men vi får hjälpas åt att argumentera för det.
Ibland möter vi människor som har synpunkter att vi politiker försöker göra saker för enkla - att verkligheten inte alltid är vare sig svart eller vit. Dagens ekonomiska utveckling är ett exempel på det. Vi ser både en avmattning av konjunkturen i USA - med risk för en global konjunkturnedgång - och risker för inflation här hemma. Riksbanken har därför knappast någon lätt uppgift. Men det är klart att deras situation hade varit enklare om regeringen inte, mitt under en brinnande högkonjunktur för ett år sedan, hade sänkt skatterna med 65 miljarder kronor. Sedan är jag den förste att välkomna om regeringen verkligen kommer med några satsningar på forskning, ny teknik, infrastruktur och klimat i höst - men jag har ingen som helst förståelse för varför det inte har kommit tidigare. Det hade varit bättre om regeringen hade utnyttjat de chanser som högkonjunkturen gav att investera i framtiden - i stället för att sänka skatterna. I vårt socialdemokratiska budgetalternativ, som vi presenterade i höstas, föreslog vi redan då satsningar på forskning och ny teknik, ett stort brett klimatpaket och mer resurser till infrastruktur.
