Mona Sahlin talar om rättvisa, trygghet bättre sjukvård i sitt inlägg på partiledardebatten.
Hon börjar med att visa hur Sverige ser ut idag efter Reinfeldts förfärliga år och om hur han avstått från att ta chansen att fördela rättvist. Att den som behöver mest borde få mest.
Den moderatstyrda alliansen bryter sönder den allmänna och solidariskt finansierade sjukvården och för Sverige allt närmare ett tudelat vårdsystem.
Socialdemokraterna vill korta köerna - för alla som behöver sjukvård. Vi accepterar inte gräddfiler i den gemensamma vården. Vi vill inte ha ett system med korta köer för försäkringspatienter och långa köer för dem utan försäkring.
När vi lever allt längre och kan bota och behandla många fler sjukdomar leder det i sin tur paradoxalt nog till nya utmaningar för hälso- och sjukvården. Därför måste vården hela tiden utvecklas och nya kunskaper komma till praktisk användning.
Detta ska socialdemokraternas vårdpolitiska grupp arbeta med. Ett mer omfattande sjukvårdspolitiskt program ska presenteras redan i höst.
Sydsvenskan i ett ögonblick av klarsyn skriver: Reinfeldts strategi lär inte räcka.
Mona Sahlin visar i debatten att hon är för smart, för slagfärdig och har för lätt att attackera alliansregeringens politik i ett jämlikhetsperspektiv för att bli ställd av den borgerliga retoriken.
Jag citerar gärna detta sedan jag hört debatten.Jag tror inte på att utse vinnare och förlorare men man känner i maggropen när den man håller på klarar sig eller inte. Mona klarad sig så bra så jag känner mig stolt över att vara supporter i hennes lag.
Varför ska den som "behöver mest" få mest? Vem avgör vem som behöver vad och vem ska tvingas att arbeta oavlönat för någon annans intressen?
