Satsa på människorna istället för att jaga dem!
Den borgerliga regeringens förslag om rehabilitering debatteras idag. Förslaget innebär att man fortast möjligt ska ut ur trygghetssystemet. Receptet som socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson har är "arbete till varje pris".
Priset kan dock bli väl högt för den som drabbas. För den som är långtidssjuk prövas sjukskrivningen inom 90 dagar. Då bedöms om den sjukskrivne kan fortsätta med sitt eget arbete eller kan omplaceras på samma arbetsplats. Om det inte fungerar hänvisas man till arbetsförmedlingen för att söka ett mer lämpligt arbete. Efter ytterligare 90 sjukdagar prövas arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden. Då blir man tvungen att söka nytt jobb, i hela landet.
Efter ett halvt års sjukskrivning kan den sjukskrivne mista sin sjukpenning, då återstår bara försörjningsstöd, det vill säga socialbidrag. Socialförsäkringsministern har fått så mycket kritik, inte minst från LO och tjänstemannafacken, för dessa åtgärder att hon börjat tala om övergångsbestämmelser istället för att människor ska behöva söka försörjningsstöd. Ministern säger att resursjobb ska finnas för den som inte kan gå tillbaka till den öppna arbetsmarknaden. Men vad ett resursjobb är, hur och av vem dessa ska skapas blir hon svaret skyldig.
Förslagen i rehabiliteringskedjan lägger allt ansvar på den enskilde. Naturligtvis ligger det i en människas eget intresse att snabbt komma in i rehabilitering, men det tyngsta ansvaret för åtgärderna måste ligga hos arbetsgivaren och hos samhället. Den som är sjuk har ytterst små möjligheter att själv påverka vare sig köerna i sjukvården eller att medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering kommer igång.
Förutom att själva förslagen är dåliga så försämras också anställningstryggheten. Det är flest kvinnor som är långtidssjukskrivna och rehabiliteringskedjan gör att jämställdhetsarbetet tar fler steg bakåt. Regeringens förslag är riktigt, riktigt dåligt, man utsätter människor, som redan har det svårt, för stora påfrestningar.
