En förtvivlad kvinna ringde, 58 år, fattig och arbetslös
Hon menade att även hennes åldersgrupp var glömd av regeringen. Damer mellan 55-65 år och arbetslösa som nu fått jobb och aktivitetsgaranti har det oerhört tufft just nu. Trots att hon jobbat i 35 år på posten, i skolan och i serviceyrken. Trots det får ut ca 7200 kr månaden och har en hyra på lite över 4000 kr. Hon beskrev för mig hur hon söker 4-5 jobb om dagen men att hon inte ens få komma på intervjuer. Hon har sökt jobb inom handeln, som dammsugarförsäljare, som elevassistent m.m. Hon sa att det är hemskt att inte få ekonomin att gå ihop, att be sina barn om hjälp. Men också hemskt att hon inte blir trodd på. Det finns människor som inte förstår vår situation, sa hon. Det finns politiker som tror att vi är lata, arbetsskygga men jag vill inget hellre än att få ett jobb.
Samtidigt ser vi hur regeringen står handfallen nu när konjunkturen trappas av. Idag fick vi höra att deras största triumkort med sänkt arbetsgivaravgift inte ska genomföras. För en småföretagare med 2-3 anställda höjs arbetsgivaravgiften med 37 000 kronor per år samtidigt som stora företag nu kommer att tjäna tiotals miljoner kronor utan en enda nyanställning. Det vore klokare att stödja småföretagen och investera i människors kunskap än slösa bort pengarna på dyra subventioner som inte ger några nya jobb.
Sysselsättningen stagnerar och regeringen misslyckas med att uppfylla sitt vallöfte.
sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar
Vi är många också inom politikergruppen som slåss för vår existens i arbetslivet.
Riksförsäkringsverket och även Manpower har gjort undersökningar hos Arbetsgivare som visar att 7 av 10 arbetsgivare inte anställer 50-plusare.
25 % av de långtidsarbetslösa är 55-65 år.
Många tvingas leva på anhöriga och med försörjningsstöd när de stämplar ut.
Och ingen ser oss. Och ibland undrar jag om vårt eget parti ser oss heller? Det händer ingenting för denna grupp som är 50-plusare. Det spelar ingen roll ifall vi i gruppen har utbildning och erfarenhet och kunskap. Ingen vill ha oss.
Det var just den generationen som plundrade Sverige på 70- och 80-talen. Vi som arbetar nu betalar notan för deras lyxkonsumtion av socialatjänster. Tänk bara på alla som slogs ut på 90-talet. Nu börjar man skönja en återhämtning.
Detta har de glömt - men inte hur man ska tigga pengar och roffa åt sig av andras slit.
Jag tycker inte det är särskilt synd om dom, faktiskt. Dom har förstört så mycket för alla andra Svenskar (generationerna efter) som måste betala för damen ovan, som du nämner, och deras kalas på 70- och 80-talen.
Mathias, du pratar om den generation som byggt upp Sverige och som gör att just de unga som nu växer upp kan ha det så bra som de har det egentligen.
Det handlar imnte om bidrag som Du skriver om utan om rätten att ha ett jobb.
