Välfärd och trygghet för barn
Igår var vi Socialdemokrater ute på ett 50-tal platser i Stockholm. Vi träffade många Stockholmare som är oroliga för neddragningen som sker i ytterområdena och de ökade klyftorna som den borgerliga regeringens politik innebär. Vårdcentraler, äldrevård, fritidsgårdar och träffpunkter blev besökta. Jag var dels i Bandhagens parklek, där träffade jag barn, föräldrar och anställda och dels i Rågsveds folkets hus och träffade pensionärer.
Senare på kvällen var jag med på en interpellationsdebatt om barnfrid.
Här är den texten
Trots att det är förbjudet med aga sedan 1979 utsätts barn i Sverige i dag för kroppslig bestraffning och andra kränkningar i uppfostringssyfte.
Den nationella kartläggningen Våld mot barn 2006-2007 från Allmänna barnhuset och Karlstad universitet visar att kroppslig bestraffning av barn fortfarande förekommer och inte minskar i omfattning.
Barn med funktionsnedsättningar och barn i familjer där det förekommer våld mellan vuxna löper större risk än andra barn att utsättas för kroppslig bestraffning.
I Barnombudsmannens rapport Upp till 18 - fakta om barn och ungdom anges att i en elevundersökning om våld mot barn i årskurserna 4, 6 och 9 som gjordes hösten 2006 hade 13 procent av samtliga elever blivit slagna, antingen av föräldrar eller av någon annan vuxen i hemmet.
Samtidigt gjordes en undersökning bland föräldrar till barn under 18 år. Denna visar att förekomsten av kroppslig bestraffning inte har minskat. Andelen föräldrar som knuffat, huggit tag i eller ruskat om sitt barn har snarare ökat. Det är små barn som är mest utsatta för aga.
Denna fråga är förstås oerhört allvarlig. Att föräldrar, trots att aga är förbjudet i vårt land, ändå agar sitt barn skapar naturligtvis skamkänslor både hos barnet och hos föräldern. Det gör det förstås svårt att tala om agan, både för föräldrar och för barn. Kanske vet man inte heller vart man ska vända sig för att få hjälp och stöd.
Det förebyggande arbetet måste nu bli tydligare, bredare och kraftfullare. Kända riskfaktorer i barns hemmiljöer måste uppmärksammas i tid av dem som finns i barnens närhet och av samhället i stort.
Attityden bland vuxna som anser sig ha rätt att bestraffa barn fysiskt eller psykiskt behöver förändras.
Varje barn måste känna till att han eller hon har rätt att slippa utsättas för våld och annan kränkande behandling. Det krävs att myndigheter arbetar långsiktigt för att sprida information om förbudet att aga barn. Samtidigt är det nödvändigt att polis, socialsekreterare, förskole- och skolpersonal och andra yrkesgrupper får mer utbildning och kunskap. Det är troligen dessa personalgrupper som först får vetskap om att barn agas. Det är därmed denna personal som, på ett professionellt sätt, snabbt måste agera för att stödja barnet och hjälpa hela familjen.
Det behövs en satsning som informerar och sprider kunskap om vad lagen innebär i praktiken. Vi behöver nå ut till nya generationer barn och föräldrar, säger Barnombudsmannen Lena Nyberg.
Vilka initiativ kommer socialministern att ta för att förändra inställningen till kroppsliga bestraffningar av barn?
