De kommer inte att tro mig när jag berättar om det militärt förtrycket, muren och åtskillnadspolitiken

Det var min första känsla när jag kom hit till Palestina för några dagar sedan. De kommer inte att tro mig när jag kommer hem, för så här illa vill ingen att det ska vara. Personligen vill jag helts blunda för alltihop, efter som det blir jobbigt att berätta det vi sett. Helst skulle jag vilja att detta bara är en hemsk mardröm och att jag vaknar upp snart och ser att Israeler och Palestinier respekterar varann. Det vore så enkelt att blunda.
För det kan väl inte byggas en mur på 2000-talet, en mur rakt igenom bebyggelse och genom samhällen, en mur som hindar människor att gå till jobbet, barn att gå till skolan och kvinnor att föda barn på sjukhus. Det kan inte vara sant att det vid varje öppning i muren (sk checkpoints) sitter Israeliska militärer i 18-20 års åldern som har till uppgift att göra livet besvärligt för Palestinier. Det kan väl inte vara sant att 400 000 Israeler byggt hus på mark som inte tillhör dem, på ockuperad mark. Och det kan definitivt inte vara sant att Israel kastar oskyldiga i fängelse och dagligen bryter mot mänskliga rätigheter och International Human Rights.
Det bästa är att blunda, ingen kommer ändå att tro det??..

I morgon ska vi träffa Israeler, det ser jag fram emot

Läs också
Peter Hultkvist

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0