Därför gillar jag solsidan
Visst är programmet solsidan fantasisk rolig, jag skrattar gott åt alla retliga turer och spelet mellan män och kvinnor. REA som Mickan måste gå på även om barnen är sjuka eller att hon låtsat göra barnmaten själv bara för att passa in bland de andra småbarnsmammorna.
Alla tekniska prylar som Fredde bara måste köpa, eller tävlingen om att paren måste bjuda varandra på bättre och bättre middagar till och med mitt i veckan
Solsidan är bra skrivet, har bra skådespelare och är en bra avkoppling.
Men Solsidan är bra också för att den visar de nyrikas rädsla över att misslyckas, de vill inte falla neråt ifrån sin uppkomna position. Det är kul när någon driver med dem.
De drar sig inte för att köpa svart arbetskraft från Polen eller en barnflicka från Östeuropa.
De utnyttjar arbetslösa och invandrade helt samvetslöst De drar sig inte heller för att hitta på något sätt för sin påhittade ”hemmafirma” för att slippa betala skatt eller för att ha råd att bo i stora lyxvillor med överklassinredning. Fasaden utåt är viktigare än kärleken till barnen. Men serien har också många andra bottnar som till exempel snåle Ove som inte riktigt förstår det sociala mönstret. Han förstår inte när det inte är läge att umgås. Han kan inte låna helt nyinköpta prylar av grannarna eller ta betalt av dem när de kommer på dop.
Jag gillar att någon avslöjar de nyrikas våndor över att passa in i den ”fina” världen.
Men mest av allt är det kul, slappt och härligt
