Monica Greens blogg

igår fyllde sms 20 år och på denna ganska korta tid har vårt användande av mobiltelefoni ändrats dramatiskt. Mobben har givit oss fanatiska möjligheter och vi vänjer oss otroligt snabbt att utnyttja denna service som det innebär att kunna nå sin omgivning på så många olika sätt. Men trots att det teoretiskt sett verkar finnas relativt god täckning på mobilnäten där människor bor i Sverige finns det i praktiken märkbara brister. Så från att ha gått till att vara bättre och bättre, mer nåbar och större möjligheter vänder det till ett irritationsmoment när mobilen inte funkar. Många upplever försämringar i takt med att terminaler, datorer och smarta telefoner erbjuder allt fler tjänster. För dem som arbetar i hemtjänsten och kör bil ensamma i glesbygden är en fungerande mobiltäckning nödvändig. För dem som jobbar i skog och mark och längs kusterna är det ett arbetsmiljöproblem att inte kunna vara i kontakt med omvärlden. Men det skapar även svårigheter för friluftsliv, jakt och fiske, båtliv, turist- och besöksnäringen. I städerna finns det täckning eftersom det är lönsamt för operatörerna att agera där människor bor tätt. Men även i storstäderna finns en stora brister; försvårade möjligheter till kontakt, svårare att sköta jobben, längre väntetider på grund av överbelastning i näten. Min fråga idag till Anna-Karin Hatt är Vad avser statsrådet att göra för att mobilerna ska fungera även i praktiken?