Bombad skola
Det finns säkert de som tror att jag överdriver. Tyvärr är detta ingen överdrift, tvärtom, jag kan inte blogga om allt jag sett för då skulle det upplevas som provocerande.
Hur som helst här är en liten rapport om söndagen i Israel/Palestina. Det kommer mera.....
Vi började morgonen med att möte representanter från the Quartet och Carter Center.
De beskrev situationen i området från sina erfarenheter, en ganska dyster syn.
Sedan åkte vi till Ramallah och fick naturligtvis passera en checkpoint genom muren.
Där mötte vi bland annat lärare, många barn och andra som representerade Palestinierna
Vi besökte en skola som bedrev undervisning för 1200 elever i åldrarna 6-16 år i Jalazon Refugees camp. Det var härligt att se de glada och lekfulla barnen. Men det är en tuff situation de växer upp i. Varje klass har 42 elever där en lärare ska undervisa arabiska, matte och engelska mm. Skolan har inte tillåtelse av Israelerna att ha ordinära fönster, de är små och sitter högt upp på väggen. Kan tyckas vara en liten detalj i sammanhanget, men mörker och att aldrig få titta ut kan också påverka den psykiska hälsan för barnen.
Lärarna börjar varje morgon med att städa bort gasbomber och skott som Israeliska militärer och Israeliska bosättare "roat" sig med under natten att kasta och skjuta in i klassrummen.
På Jalazon Refugees camp bor numera 14000 på ett område där 2000 personer bodde från början. Då sades det att det var tillfälligt, tills Palestinierna skulle få flytta hem igen. Över 60% av männen och över 80% av kvinnorna är arbetslösa. Vi träffade "by-rådet" som var mycket uppgivna, de menade att hela världen vänt dem ryggen genom att låta Israel fortsätta som de gör med att breda ut sig på Palestinsk mark.
Vi fortsatte till PLC, det Palestinska Parlamentet, där vi träffade parlamentsledamöter och sedan Premiärministern Salam Fayyad,
Det blev mycket debatt om valet i Israel som varit, om valet i Palestina som ska bli någon gång, om ockuperad mark, om Israeliska bosättare på Palestinsk mark, om ekonomi osv
På mötet med Fatahs Mohamad Ishatyya, talade vi om den viktiga fredsprocessen som måste fortsätta (eller starta igen), vi talade om att gränserna mellan Palestina och Israel ska följa 1967 års överenskommelsen. Tyvärr har Israelerna byggt så mycket på det som ska vara Palestinsk mark att inget vet hur det ska gå till längre.
Det blev också tydligt att skattepengarna som betalas av Palestinierna till Israel och som ska betalas till Palestina hålls inne av Israel om Palestina gör något som Israel inte gillar. Till exempel att söka medlemskap i FN.
