Monica Greens blogg

Sedan millenniemålen antogs i början av 1990-talet har världen visserligen blivit bättre. Andelen människor som lever i extrem fattigdom har halverats och fler barn än någonsin går i skolan. Men samtidigt släpar vissa mål efter. Kvinnors rättigheter, matsäkerhet, reproduktiv hälsa och miljömässig hållbarhet måste få mer fokus och resurser i den nya agendan.

Idag var frågorna : Vad kan vi parlamentariker göra för att bidra till en bättre värld?, Vad kan vi göra tillsammans inom IPU och FN och vad kan vi göra i våra respektive parlament?

I post 2015 ska länder arbeta efter det man kallar ”de tre dimensionerna av utveckling”, att de ska anpassas efter varje lands egna förutsättningar och att alla medlemsstater ska arbeta enligt ett gemensamt ramverk. Alla länder ska få komma till tals och ha en delaktig roll i sin egen utveckling. 

Det blev intressanta diskussioner efter det att Gunilla Carlsson, Jan Eliasson med flera gjort sina inlägg. En av de mest gripande talen gjordes av Pakistansk representant Atizaz Ahsan. Han beskrev hur de jobbar med investeringar och möjligheter till flickor och pojkars skolgång, men att de hindras av krafter som inte respekterar demokratin. Bakåtsträvande Talibaner som vill hindra flickor att gå i skolan, som till och med tar till våld och drar sig inte för att mörda flickor som Malala Yousafzai som vill gå till skolan. Men att Pakistans folkvalda ledning jobbar vidare och fler flickor går i skolan nu än när Talibanerna sköt Malala. 

Många inlägg i dagens debatt handlade om "trust". Folkets företrädare ska föra en politik som är accepterad och trovärdig hos medborgarna annars blir det väldigt svårt att förändra något. Om folket inte litar på sina ledare, tar de saken i egna händer och ser hellre om sitt eget hus än bidrar till den gemensamma samhällsutvecklingen.