Anna
För 10 år sedan satt jag på ett tåg på väg mot en politisk debatt i Halmstad. Mobilen ringde och jag minns inte längre vem jag talade med men budskapet kom som en total chock.
Alla politiska möten är inställda, Anna Lindh är knivskuren, du får åka hem igen!
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och jag visste inte hur allvarligt skadad Anna var.
Bara någon vecka tidigare hade vi haft Anna som gäst i Skaraborg. Jag körde henne runt till Västerhöjdsgymnasiet i Skövde, till Vadsbogymnasiet i Mariestad och till Dafgårds i Kjällby. Överallt möttes hon av nyfikenhet, intresse och jubel. Hon skojade friskt när vi satt i bilen, hon svarade i min telefon när det ringde och sa att hon var Monica Greens sekreterare osv.
Vi hade känt varandra länge eftersom vi var SSU:are samtidigt. Hon var förbundsstyrelsens representant på min första distriktsårskonferens i Skaraborg. När hon blev ordförande i SSU blev jag invald i förbundsstyrelsen och där jobbade vi ihop i 6 år. Vi var på läger ihop, hade torgmöten och ordnade jämställdhetskurser på Bommersvik m.m. När jag blev invald i Riksdagen var Anna redan etablerad toppolitiker och blev miljöminister i Carlsson regering.
Hon var alltid påläst och allert men även stridbar. Kvinnor på topp blir naturligtvis också ifrågasatta. Hon slets ofta med dåligt samvete, ville vara hemma mer med sina söner men ville också vara med och förändra världen som utrikesminister i Perssons regering.
Men för 10 år sedan var läget ett annat, jag satt på tåget på väg hem från ett inställt möte i Halmstad. Hemresa blev lång och oviss, det kändes fruktansvärd. Nästan morgon den 11/9 kom budet Anna Lindh är död, mina tårar bara sprutande och det kändes som att marken försvann under mina fötter. Efter några timmar samlade jag mig och arrangerade en minnesstund med en tyst minut på Hertig Johans torg i Skövde.
Tiden sedan dess känns både väldigt lång samtidigt som det har gått fort. Det har hänt så mycket sedan den 11 september 2003 och vi är många som tror att samhällsutvecklingen varit annorlunda om inte Anna Lindh hade mördats för 10 år sedan.
Idag minns vi hennes engagemang, hennes förmåga att entusiasmera män och kvinnor i sin omgivning och sist men inte minst hennes medryckande skratt.
Bilden tog jag på Anna när hon talat i Almedalen 2003
