Arbetsmarknadsministrar slits ut pga massarbetslösheten
Det verkar som om den borgerliga regeringens arbetsmarknadsministrar inte orkar med sitt jobb. Inte så konstigt eftersom massarbetslösheten bara ökat i takt med regeringens iver att göra större skillnader, incitament och ”fler drivkrafter för att jobba”.
Det låter ju så bra i teorin för nationalekonomer att bara de fattiga blir fattiga så ökar drivkraften för att jobba. När verkligheten kommer i kapp så är det inte så enkelt som i uppslagsböckerna. I verkligheten vill folk jobba, men problemet öär att det inte finns jobba. Att 1000 tals söker samma jobb hjälper inte, det gör det bara svårare för arbetsgivare att hitta rätt sökande.
I själva verket så måste de arbetsmarknadsministrar som tillträder ratta en arbetsmarknadspolitik i fritt fall. De enda åtgärderna som hittills gjort är skattesänkningar, skattesänkningar och skattesänkningar utan att det haft någon effekt.
Efter 7 år är arbetslösheten högre, skolresultaten lägre, och välfärden brister. Ändå är Reinfeldts huvudbudskap mer av det samma. Regeringen lägger 25 gånger mer på sina skattesänkningar än på skolan.
Häromdagen visade en undersökning att svenska folket tyckte välfärden försämrats. Det Reinfeldt säger idag är att svenska folket har fel, det som behövs är skattesänkningar, inte investeringar i jobb, skola och välfärd.
Idag har jag lagt en interpellation till den nya arbetsmarknadsministern och en till finansministern. Båda handlar om den massarbetslöshet som regeringen inte klarar av
