Azerbajdzjan
Azerbajdzjan är granne med Georgien och den Ryska republiken Dagestan med kust i öst längst världen största insjö Kaspiska havet. Här finns drygt 9 miljoner invånare och hälften av befolkningen bor i städer.
1920 invaderades Azerbajdzjan av röda armen och landet blev en sovjetrepublik och utropade sig självständigt 71 år senare i samband med sovjetunionens upplösning. Landet påstår sig vara en demokrati men styrs i praktiken av en hårdför diktatur. Presidentmakten har gått i arv från far till son och presidenten kan låta sig väljas om så länge han lever.
Domstolarna är korrumperade och polisbrutalitet hör till vanligheterna. Oppositionen har svårt att komma ut med sitt budskap eftersom media är statskontrollerat.
Det byggs mycket här i Baku och jag ser byggkranar överallt. Det tyder på tillväxt men trots att Azerbajdzjan är rikt på naturtillgångar så som olja och gas lever nästan halva befolkningen under fattigdomsgränsen och får hanka sig på hjälp från släktingar, jordbruk och lågbetalda svartjobb.
Familjebanden är mycket starka och kvinnor tar ansvar för barnen och förväntas ha maten klar när männen kommer hem från caféerna. Men så är det naturligtvis inte överallt, här i Baku deltar kvinnor i både arbetsliv, kulturliv och nöjeslivet.
Azerbajdzjan är ett naturskönt land med en fin kust och skulle kunna bli ett turistland i framtiden.
Men då måste de först komma tillrätta med mänskliga rättigheter, förbättra jämställdheten i praktiken och genomföra utlovade reformer för att minska klyftorna.
Mycket intressant beskrivning. Min mormor är från Baku. De fick flytta till Iran när landet invaderades av röda armen. Hon var också invandrare, men i Iran! Jag önskar nån gång kunna åka ditt och se hennes stad. Hon är min förbild att man kan alltid börja från början och kämpa för ett bättre och rättvisare liv. Lycka till med det mycket viktiga arbetet.
