Det här med interpellationer
Idag uppmärksammar tidningen Riksdag och Departement att jag lägger flest interpellationer.
Det känns bra att det vardagliga Riksdagsarbetet uppmärksammas och för mig är interpellationsinstrumentet ett sätt att granska regeringens arbete. Andra Riksdagsledamöter lägger sitt krut på andra sätt att påverka. De borgerliga ledamöterna har naturligtvis en direkt ingång genom informella träffar med sina partikamrater. Andra jobbar hårt i utskotten, skriver debattartiklar, motionerar m.m. Alla sätt är bra utom de tråkiga…….
Att jag skriver många interpellationer innebär att jag får mycket debatträning i kammaren och att jag får träffa ministrarna direkt. Men blir också beskylld av borgerliga ledamöter för att var den jobbigaste ledamoten. Det ser jag som ett gott betyg för en oppositionspolitiker. Dessutom blir många viktiga frågor belysta och uppmärksammade. Inte minst Skaraborgska frågor som Västra Stambanan, Högskolan i Skövde och E20 mm
Jag jobbar även med mina S-kvinnokollegor där vi ifrågasätter de många frikännandena i våldtäktsdomar, driver på om barnomsorg med moderna öppettider, heltids jobb mm
Men mest ifrågasätter jag Anders Borg och resten av regeringens sätt att prioritera skattesänkningar och privatiseringar före jobb och utbildningssatsningar
