Monica Greens blogg

Igår hade jag en Twitterdebatt med en centerpartist som inte hade en aning om att de borgeliga partierna vill ha kvar stupstocken i sjukförsäkringen. När de skriver på DN-debatt att samarbetsregeringen monterar ner " alliansens reformer på sjukförsäkringen", så låter det ju nästan som om de borgeliga gjorde något bra när de tog bort skyddsnätet för de sjuka. Jo de tycker nog det eftersom de applåderade hejdlöst över att ha vunnit omröstningen i Riksdagen. 

Att det innebär en utsorteringskedja i stället för rebhabiliteringskedja, talar de tyst om. Att de tycker det är ok att politikerna sätter tidsgränser för sjukförsäkringen i stället för att läkare ska avgöra när en patient är frisk nog att arbeta tycker de är bara bra. Men när jag påtalar att det leder till ökade socialbidragskostnader och personliga tragedier, verkar de helt oförstående och kalla. 

Det finns flera tydliga skiljelinjer mellan de borgerliga partiernas budgetmotion och samarbetsregeringens budgetförslag. De säger nej till jämställdhetssatsningar, de ger unga färre möjligheter till jobb, och krymper klimatinvesteringarna. 

Budgetmotionen innehåller dessutom en rad förslag som på sikt kommer få Sverige att glida ännu mer isär. Så som minskat underhåll till ensamstående föräldrar, ingen extra pappamånad, det omoderna vårdnadsbidraget ska vara kvar enligt de borgeliga. 

Dessutom säger de nej till sänkt skatt på pension och nej till höjt bostadstillägg och de accepterar inte våra extra resurser till äldreomsorgen. 

Till skillnad mot de borgerliga partierna vill samarbetsregeringen investera gemensamt för ett Sverige som håller ihop. I den budgetproposition som samarbetsregeringen presenterade den 23 oktober lyfts bland annat förslag om höjt tak i a-kassan, ökade investeringar i infrastruktur i stad och landsbygd, samt åtgärder för att säkra en jämlik skola.

Men det är bra att vi är överens om ökade satsningar för att göra läraryrket mer attraktivt och förstärkningar av resurser till försvaret mm.