Monica Greens blogg

När IPUs kommitté för mänskliga rättigheter besökte Beirut kom vikten av utbildning upp på de flesta besöken. När vi träffade UNHCR beskrev de hur viktigt det var att ge plats till flyktingbarnen i skolan så fort som möjligt. Barn ska gå i skolan, lära sig saker, umgås med andra elever, träffa andra vuxna, berätta för föräldrarna vad de lärt sig, göra läxor osv. 

Ambitionen är att alla ska barn upp till 18 år ska gå skolan. Därför körs "dubbla skift" idag dvs att de Libanesiska barnen går på förmiddagen och flyktingbarnen på eftermiddagen. 

Libanon behöver fler skolor för att det ska vara lättare att ta sig till dem. Idag avstår föräldrar att skicka sina barn till skolan bland annat pga av det långa avståndet och bristen på skolskjuts i vissa områden. Vi träffade barn i 12-17 års åldern från Syrien som inte gör någonting mer än att försöka dagen att gå och slå ihjäl hemlängtan på något sätt. 

Det var ganska nedslående.

Men vi träffade också Libanons utbildningsminister, han var fullt övertygad om att det kommer att lyckas med att alla barn upp till 18 år ska gå i skolan och han tänkte inte ge sig förrän det var uppfyllt.

Han menade på att Syrienkriget kommer att ta slut någon gång och eftersom dessa ungdomar då ska åka hem och bygga upp landet, måste de ha en bra utbildning.

Detta är chansen, sa han. Vi utbildar dem, rustar dem med kunskap, ger dem styrka nog att kunna bli ingenjörer, lärare, läkare, byggnadsarbetare, advokater, ekonomer osv

Vi kan inte låta en hel generation gå förlorad för att det förbannade kriget slår sönder framtidstron för Syrien. 

Detta gav även mig hopp om att det finns en framtid efter kriget.