Ta hand om er
En dag som denna, dagen efter lastbilsattacken mitt i centrala Stockholm finns det så många frågor, funderingar och tankar om varför.
Varför görs det illdåd? Hur kan någon utföra sådana gärningar? Vad ligger bakom?
Men först och främst går förstås tankarna till de drabbade. De skadade, de dödade, anhöriga. De som fick ett besked som de aldrig skulle behöva få.
Det är en mörk bild.
Men samtidigt får vi rapporter om alla som öppnar sina hem, som kör, hämtar, fixar mat, ställer upp för okända. Människor som bryr sig om och vill hjälpa till och anstränger sig för andra. Ett öppet Stockholm med mycket kärlek och värma.
Det är en ljus bild.
När sådant här inträffar tror jag att vi blir extra angelägna om att vara tillsammans med nära och kära. Det kan till och med leda till att många börjar fundera på vad som verkligen är viktigt i livet.
Är det en fulltecknad almanacka som är meningen med livet eller är det att tagga ner och lukta på blommor. Antagligen är det individuellt och det viktigaste är att var och en får leva det liv den vill.
De allra flesta vill nog leva i ett sammanhang och bidra till något i samhället. Det går att gå omkring och vara arg, sur, avundsjuk, bitter och besviken. Men det går också att anstränga sig till det yttersta för att göra en annan människa väl.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tex att ta hand om varandra – gör det!
