Monica Greens blogg

Fler i arbete, fortsatt stark konjunktur i den svenska industrin, stark ekonomi, ungdomsgarantin uppnådd och Metoo-revolten. Det är några av intrycken jag bär med mig från 2017, som i huvudsak varit ett positivt år.

Nu är det ordning på statens finanser igen. Magdalena Andersson har förvandlat det stora underskottet till ett överskott. Detta möjliggör satsningar. Sänkt skatt för pensionärer och höjt barnbidrag är två av de satsningar som kan göras 2018 tack vare detta. Till detta görs breda satsningar inom vår gemensamma välfärd, som kommer alla invånare till del.
Det byggs bostäder i många kommuner för att tillgodose det behov som finns. Det byggs skolor och förskolor. Det är utmaningar med att förse företagens kompetensbehov men även där händer det en hel del. Alla nyanlända som har rätt att stanna ska utbildas, skaffa egna bostäder och börja jobba. Därför görs extra satsningar på vuxenutbildning, validering och bristyrkesutbilningar.

En annan nyårskaramell är att Jämställdhetsmyndigheten ska slå upp portarna i Angered strax norr om Göteborg. Den nya myndigheten ska jobba strategiskt för ett mer jämställt samhälle och ska bl.a ta sig an sexuella trakasserier och våld.

Internationellt sett ser det dock dystrare ut. Det började med att Trumps första beslut som USAs president som handlade om att dra in stödet till organisationer som bistår kvinnor med preventivmedelsrådgivning och säkra aborter, i Ryssland antogs en lag som avkriminaliserar ”lätt våld” i hemmet och Turkiets ledare gjorde ett uttalande om att kvinnor inte hör hemma i demokratiska församlingar.

Att Sverige bedriver en feministisk utrikespolitik, är en stor bidragsgivare till jämställdhet på många håll i välden och inte minst Sveriges plats i säkerhetsrådet gör stor skillnad. Som ordförande i UN Women i Sverige gör det mig både stolt och peppad att göra mer.

Nu klämtar klockan och vi kan se fram emot ett spännande 2018. Det nya året innebär också val till Riksdag, regionen och kommunen.
Jag vill se samling för trygghet, solidaritet, jämställdhet, minskande klyftor och gemensam välfärd.

Det återstår att se vad alla andra väljare tycker.

Men nu önskar jag alla mina bloggföljare ett riktigt Gott Nytt År!!!

I den fjärde delen av Fröken Frimans krig ställer Svenska Hem upp för strejkdrabbade kvinnor.  Det blir en strid mellan män och kvinnor innan de bestämmer sig för att göra gemensam sak. Det i sin tur gör dem betydligt starkare mot arbetsgivarna som utnyttjar deras fattigdom på ett syniskt sätt.

Män och kvinnor hade helt skilda roller, arbetsuppgifter, löner och förväntningar. Men med kvinnorna i facket träder en ny kvinnosyn fram.

Kinna Bohman har blivit en agitator i bästa Kata Dalström stil, det är en fröjd att se. I serien är det fortfarande långt kvar tills kvinnlig rösträtt men fler och fler vågar hoppas på, och plädera för, allmän och lika rösträtt, oavsett inkomst eller kön.

De politiskt aktiva kvinnorna – inom arbetarrörelsen likaväl som inom den borgerliga kvinnorörelsen – hävdade sin egen, och alla andra kvinnors, rätt att del av samhällsutvecklingen. De ställde krav och visade sig vara både självständiga, kompetenta, begåvade, välformulerade.

Jag blir nyfiken och läser i "Systrar, kamrater! Om Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer"

av Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink. De skildrar de kvinnor som inte synts tidigare. Vi har hört om män, män och män. "Men visst fanns kvinnorna. De strejkade. De agiterade. De bildade fackföreningar och kvinnoklubbar, de ordnade möten och gick i demonstrationståg och svarade ofta för rent praktiskt socialt hjälparbete i sin omgivning, betingat av de svåra villkor verkligheten bjöd så många på den tiden. De lade ner tid och engagemang, ofta under

decennier, på politisk och facklig verksamhet, och många gånger under livsvillkor som gör att man häpet undrar hur de över huvud taget orkade och hann".

Det är möjligt att Fröken Friman har en glättigare historia än verkligheten. Men det bär det goda med sig att vi blir både vetgiriga, styrkta och medvetna om att kampen måste tas om och om igen för att få ett jämställt samhälle fritt från våld.

Tillsammans gör vi skillnad.

läs också AIP

Äntligen kan vi bänka oss framför TVn och se Fröken Frimans krig igen. Det är välgjorda TV serier om Sveriges historia ur kvinnors perspektiv. Det lär oss mycket av kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Denna gång handlar det mycket om avsaknaden av jämställdhet inom arbetarrörelsen.

Vi har haft många förkämpar för att förändra de manliga strukturerna, inte minst Kata Dalström gjorde ett enormt jobb för att få män och kvinnor att inse det korkade i patriarkatet.

Visst har det hänt fantastiskt mycket på dessa 100 år i Sverige men vi är fortfararande inte ett jämställt land. Trots att  jämställdhet mellan män och kvinnor reglerat i grundlagen måste vi alltid driva på för kvinnors rättigheter och aldrig acceptera att kvinnor förtrycks eller hålls tillbaka.

Det har höstens #metoo-rörelse visat med all önskvärd tydlighet och jag hoppas att uppvaknandet leder till att jämställshetsglasögonen åker på i alla sammanhang framöver.

Sverige ska vara ett tryggt land där man kan räkna med den som begår brott döms. Det ska givetvis även gälla förtyck av kvinnor, våldtäkter, könsstympning och barnäktenskap.

Kvinnor utsätts för hedersförtryck runt om i världen, även i Sverige. Det sker inom familjen och i äktenskapet. Trots att tvångsgifte och barnäktenskap är strängt förbjudet i Sverige förekommer det här. Detta måste stoppas. Inget barnäktenskap ska tillåtas, inte heller ska någon vuxen behöva gifta sig mot sin vilja.

Tack alla som stått för produktionen av Fröken Friman, det gör att vi kan fortsätta debatten med släkt och vänner under julledigheten och att vi får ny kraft inför 2018.

Givetvis ska vi fortsätta kampen för ett jämställt samhälle fritt från våld.

Tillsammans gör vi skillnad

Höjt barnbidrag
Ett av de mest efterlängtade besluten som riksdagen antog i veckan var att höja barnbidraget med 200 kronor från mars nästa år. För oss Socialdemokrater är en generell välfärd stommen i den svenska modellen. Att alla har samma rätt att ta del av den välfärd vi tillsammans bidrar till är en grundläggande förutsättning för att Sverige ska hålla ihop.

Svensk ekonomi går starkt. I tre år har den socialdemokratiskt ledda regeringen arbetat hårt för att få ordning på statsfinanserna och satt ansvarsfulla investeringar i samhällsbygget framför orättvisa skattesänkningar. Regeringens arbete har gett tydliga resultat. Nästa år beräknas överskottet till 80 miljarder kronor. Hälften av det vill vi använda till att betala av på statsskulden. Den andra hälften vill vi använda till investeringar i samhällsbygget som kommer alla i hela landet till del.

Barnbidraget tillfaller alla familjer under den period i livet när man behöver det som mest. Därför vill vi stärka barnfamiljernas ekonomi nästa år genom att höja barnbidraget för första gången sedan 2006. Det är välbehövliga resurser för att ha råd till ett par nya vinterkängor eller en utflykt med familjen.

Det råder idag en bred politisk enighet om barnbidraget. Men den delar inte Sverigedemokraterna. De säger nej till regeringens höjning av barnbidraget med motiveringen att det inte ligger i samhällets intresse att rikta resurser utan behovsprövning. Det anser vi Socialdemokrater är fullkomligt insikts- och historielöst. Genom att barnbidraget betalas ut lika för alla barn sorteras inte barn in i grupper utifrån deras föräldrars inkomst. Det minskar klyftorna och ökar legitimiteten för stödet. Det Sverigedemokraterna förespråkar är en politik som splittrar, medför trösklar och ökad kontroll.

I motsats till Sverigedemokraterna vill vi Socialdemokrater fortsätta investera i samhällsbygget och utveckla den svenska modellen. För när Sveriges ekonomi går starkt tycker vi ska det märkas i vardagen för vanligt folk i hela landet. Det står vi upp för när vi i idag röstar för att barnfamiljernas ekonomi ska stärkas.

Enligt kommunallagen ska vi kommunfullmäktigeledamöter aktivt granska makten. Precis som Riksdagsledamöter kan granska regeringen. Ett sätt att kontrollera är att lägga en Interpellation.  

I måndags kunde vi debattera interpellationen om Västra stambanan, som kom till för att vi tyvärr hade nåtts av flatheten i att driva på, i denna för Skaraborg avgörande fråga.

Jag ställde frågor till moderaten, kommunalförbundets ordförande, Kommunstyrelsens ordförande Katarina Jonsson om vad hon hade gjort för att prioritera upp Västra stambanan i remissvaret till Trafikverket.

Men det var en sådan öm tå att Katrina Jonsson aaaaalrdig hade hört något värre och fem moderater fick gå upp och hjälpa K Jonsson med argument. Men eftersom vi hade hört från flera olika håll att moderaterna i Skaraborg inte varit särskilt angelägna om att driva frågan om den nödvändiga upprustningen av Västra stambanan, är det väl inte så konstigt att vi vill veta vad som hänt egentligen.

Men svaret jag fick var naturligtvis att det var sossarnas fel. Som vanligt med andra ord, om något går bra vill moderaterna ta äran åt sig. Om en förhandling gått dåligt är det sossarnas fel enligt moderaterna i Skövde. Men tyvärr tror jag inte att Katarina ens har försökt att förhandla i frågan och det är väl det som är den ömma tån. Eller så har hon, som hon påstår, kämpat stenhårt, högljutt och brett utan att vi har märkt något. Det kan ju stämma att hon gjort det inom stängda dörrar, men varför har hon i såfall velat hålla sin ståndpunkt hemlig?

Varför har hon inte som kommunalförbundets ordförande ordnat offentliga hearings, diskuterat med näringslivet, bjudit in till särskilda samtal och tagit hjälp av Västra Stambanegruppen???

Inget av detta har hon gjort men hon påstår att hon gjort allt vad hon har kunnat och har fått ge sig i tuffa förhandlingar. Det är tråkigt att Skövdes främsta företrädare inte varit lika angelägen om Västra Stambanan som hon var när det gällde E20.

Faktum kvarstår, vi måste satsa på Västra stambanan. Delen Alingsås - Göteborg har i dag betydande brister och är mycket hårt belastad då fjärrtåg, regiontåg, pendeltåg och godståg trafikerar samma två spår. Kapacitetsbristen är hämmande för all utveckling. Med ytterligare ett dubbelspår Alingsås - Göteborg i ny sträckning kan robustheten uppnås under planperioden fram till 2029, minska restiden Stockholm - Göteborg, säkra ett konkurrenskraftigt näringsliv. Med ytterligare ett dubbelspår finns det plats för godståg som i dagsläget inte inryms och som möjliggör en avsevärd miljöeffekt som en följd av överflyttning av gods från väg till järnväg.

Detta bör vi i Västsverige samlas kring.

http://bloggar.sla.se/monicagreen/2016/03/02/investera-i-vastra-stambanan/

Idag har Riksdagen en extra insatt debatt om #metoo-upproret som under hösten satt ingång en välkommen rörelse mot förtryck, sexuella övergrepp och manschauvinism.
Hela samhället har ett ansvar över dessa strukturer som gjort det möjligt att tafsa, insinuera, trakassera. Ett stort samhällsproblem kräver att hela samhället involveras. En del tycker att det räcker nu och en del påstår att det inte berör dem eftersom de inte slår. Det är samma sak som att säga att vi ska inte hjälpa de som blivit påkörda i en trafikolycka med hönsvisning till att alla inte kör vårdslöst. Mäns våld och förtryck mot kvinnor uppstår inte 8 ett vakuum, de finns där på grund av patriarkat, attityder, jargonger och föreställningar om maskuliniteter, könsroller och sexualitet.
Sedan håller jag fullständigt med om att #metoo inte får bli en folkdomstol. Alla kvinnors röster ska tas på största allvar, men ingen ska heller dömas oskyldig. Alla har rätt att veta vad de beskylls för, uppgifterna ska behandlas och alla har ett ansvar för att #metoo fortsätter med fullkraft på ett seriöst sätt.
Nu sker ett uppvaknande inom idrotten, bland kulturarbetare, i företag, i politiken, på arbetsplatser och i familjer. När fördämningarna brast och vreden över sexuella trakasserier och övergrepp blev till ord så var det starten på en samhällsomdaningar som kräver en varaktig förändring.
Det gäller att ta snacket, att stötta de som vågar säga i från och inte skratta med i sexistiska skämt. Män måste ta ansvar för sina handlingar och hela samhället måste förändras så att kvinnor och män har samma trygghet, samma chanser och samma möjligheter att leva sina egna liv.
Min förhoppning är att hösten 2017 blev genombrottet för jämställdhet.

Spelar det någon roll vilket gymnasieprogram man väljer? Den som väljer ett yrkesprogram får en utbildning som i många fall leder till en stark arbetsmarknad. Nu när arbetsmarknaden går bra och jobben växer till har det blivit brist på många yrken. Det finns ett mycket stort behov av bland annat undersköterskor, byggnadsarbetare och maskinförare.

Idag har alla elever på yrkesprogram rätt att välja till de ämnen som också ger högskolebehörighet. Sveriges elever var smartare än Jan Björklund, när han tog bort högskolebehörigheten på yrkesprogrammen sjönk ansökningarna som en sten.

Nu kan även den som vill komplettera sin utbildning har vi infört en rätt till komvux och byggt ut möjligheterna att läsa vidare genom ett kunskapslyft. Så även om gymnasievalet känns stort och avgörande finns det möjligheter att senare i livet välja om.

Fundera i första hand över vilket program som verkar bäst och därefter vilken skola som är aktuell. Det är trots allt programmet som avgör vad du kan arbeta eller studera efteråt.

Ett enkelt sätt att öka valmöjligheterna är att öppna ögonen för de många yrken och utbildningar som förr ansågs passa bäst för män eller kvinnor. Flickor och pojkar som bryter traditionella könsmönster får dubbelt så många utbildningar och yrken att välja på.

Men till syvende och sist är valet av utbildning och yrke en fråga om intresse och lust. Ett tips är: Tänk med hjärnan och välj med hjärtat! Det är dina intressen, dina ambitioner och dina drömmar som ska avgöra vad du vill studera och arbeta med. Och valet av utbildning och yrke är viktigt när du formar ditt liv. Vi lovar att göra vad vi kan för att gymnasieutbildningen ska hålla hög kvalitet och för att det ska finnas ordentliga möjligheter till livslångt lärande så att du kan ställa om eller komplettera din utbildning senare i livet.