Spretigt 2018
Det är alltid roligt och lärorikt att titta tillbaka i backspegeln på det gamla året innan målsättningarna för 2019 tar sin form.
Även detta år blev omtumlande på många sätt, ingen regering trots val, dödsolyckorna ökar i trafiken och jämställdhetsarbetet har gått både framåt och bakåt.
Jämställdhetsmyndigheten startade sitt arbete i januari efter beslut i Riksdagen där S, Mp och V fick med sig Liberalerna. Men redan i december beslöt M, Kd och SD med passivt stöd av C och L att lägga ner myndigheten. Vi som kämpat länge för att få ett samlat grepp för ett mer jämställt samhälle får börja om från början känns det som.
Kraften i Metoo har tagit ett nytt steg efter alla upprop och vittnen hösten 2017, var det dags för arbetsgivare att ta i tu med sexism, trakasserier och dolda agendor.
Ett tydligt exempel på gammal unken patriarkatstyrd organisation blev Svenska akademin när de tvingade bort Sara Danius som ständig sekreterare. Det hon fick hantera hade vi andra ingen aning om (åtminstone inte jag) men det blev extra tydligt i hennes sommarprogram. Än har vi inte sett slutet på eleändet i akademin och vi vet inte ännu om de ens kommer att få dela ut Nobelpris nästa år.
En annan stor händelse med allvarliga konsekvenser var alla bränder som drabbade mellansverige. Extremvärme, torka och nederbördsbrist som klimatpåverkan medfört, ledde förvånansvärt ändå inte till att miljöfrågan blev särkilt sor i valrörelsen.
Svenska folket bestämde att det rödgröna blocket skulle få 144, att alliansen fick 143, det ledde till att SD blev vågmästare med sina 62 mandat. Statsminister Stefan Löven som länge arbetat för att bryta blockpolitiken blev bortröstad av majoriteten av Riksdagsledamöterna. Hösten har sedan ägnats åt förhandlingar, två statsministeromröstningar, utsträckta händer och dörrar som öppnats och stängts.
Om jag personligen får skämta lite kan jag konstatera att det blir ingen ordning sedan jag slutade i Riksdagen ........
För så är det, 2018 innebar att jag lämnade rikspolitiken efter 24 år. Jag bestämde mig redan efter förra valet att det skulle bli min sista mandatperiod. Det har varit en otroligt intressant, utvecklande, jobbig, stressig, lärorik tid. Det är ett privilegie att vara folkvald i flera val, det känns oerhört hedrande och förpliktigande. Att ha ett förtroendeuppdrag kräver mycket tid både i Riksdagen och valkretsen dvs Skaraborg.
Dessutom har jag haft förmånen att få resa mycket i uppdraget, både i och utanför Sverige. 2018 var inget undantag. Jag var i Paris, New York, Washington, Genève och Johannesburg med flera platser.
Men nu är det alltså dags för nya uppdrag. Bl.a valobservation för Folke Bernadotte akademin. Därför var jag i Georgien och observerade presidentvalet.
I april 2018 valdes jag till ordförande för UN Women nationell kommitté Sverige för ytterligare 2 år. Nu ska jag äntligen få lite mer tid till att jobba med dessa viktiga jämställdhetsfrågor. Det känns bra att inte behöva rusa med andan i halsen till och från kansliet och mötena.
Dessutom fortsätter jag med kommunpolitiken i kommunfullmäktigespresidie och med NTF med mera, med mera.
2018 innebar också att jag äntligen kunde börja jogga igen efter tre år av sjukgymnastik pga en höftskada. Det kändes oerhört kul att kunna delta i vårruset med mina tjejkompisar och att springa 5km igen. Träna och jogga är för mig avstressande och skönt. Det hoppas jag kunna fortsätta med nästa år. Privat har jag även kunnat vara med nära och kära, både hemma i Skövde, på Billingen, i Stövan, på Kinnekulle, på Marstrand, i Snabolet utanför Hjo och i Spanien med flera platser där jag har familj och goda vänner.
Ett spretigt, omtumlade år är till ända och en ny spännande tid väntar med nya utmaningar.
Jag ser fram emot 2019, det ska bli kul att kasta sig in i med liv och lust.
Så gott nytt år alla mina vänner och läsare, vi ses snart igen.
Tills dess: ha det bäst!
