Monica Greens blogg

Det är fruktansvärt att två kvinnor kallblodigt blivit mördade de senaste dagarna. Det är fullständigt oacceptabelt. Att kriminella fega kräk helt tappat respekten för människovärdet är bedrövligt och den utvecklingen måste på alla sätt stoppas.

Sedan är det naturligtvis lika avskyvärt att mörda män som kvinnor. Dessutom att 300 kvinnor mördats av en man i en nära relation under 2000-talet i Sverige är precis lika illa och måste få större uppmärksamhet. 

Men nu har alltså vissa män börjat mörda kvinnor som de inte känner, det är annars mest vanligt att det är män som mördas på det viset. Det är därför vi alla bli så upprörda och det i sin tur måste leda till förändringar. Det behövs ett förebyggande arbete i förskolor, fritidshem, på fritidsgårdar och i civilsamhället för att stoppa matchokulturen. Naturligtvis måste det även till det som i allmänna ordalag kallas hårdare tag, eftersom vi på alla sätt måste förhindra denna utveckling som bara blir värre och värre.

FNs medlemsländer har gemensamt fastställt 17 globala mål. Där mål nummer 16 handlar om fredliga inkluderande samhällen och att stoppa våldet. 

Men det gäller att gå från ord till handling. Medlemsstaterna ska ta ansvar, genom politiskt ledarskap, samarbete och att ge hela rättsväsendet de resurser och verktyg som krävs. Vidare innehåller mål nummer 16 starka skrivningar om att stoppa de olagliga finansiella flödena och vapenflödena, öka möjligheterna att återvinna och återfå stulna tillgångar samt bekämpa alla former av organiserad brottslighet. Det finns ingen tid att förlora.

De flesta av oss ser vatten som en fullkomlig självklarhet. Vi duschar, badar, diskar, tvättar, dricker vatten och kan inte leva en enda dag utan vatten.

Ändå lever två miljarder människor på jorden utan rent vatten. Därför är FNs globala 6 mål, att säkerställa tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla.

Kvinnor och flickor har för det mesta ansvarar för familjens vattenförsörjning. Utan vatten förlorar kvinnor inkomstmöjligheter och flickor missar skoldagar. 

Tänk att inte kunna tvätta mensblodiga underkläder, att inte kunna gå på toa utan rädsla, inte kunna hålla sig ren eller få dricka rent vatten. Det leder givetvis både till sjukdomar och konflikter. 

Tillgången till rent vatten och toaletter i skolan är avgörande för att flickor ska stanna i skolan, särskilt i pubertetsåren. Många kvinnor och flickor riskerar sin personliga säkerhet för att hitta en säker toa eller kunna utföra sina behov. 

Vatten är alltså en grundförutsättning för allt levande på jorden, och förutsättning för en hållbar utveckling. Män, kvinnor, pojkar och flickor som lever i fattigdom, saknar tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet. Orenat avlopp från industri och hushåll leder till att vatten förorenas och skapar en ohälsosam miljö som särskilt drabbar människor som lever i fattigdom.

Vatten är nödvändig för världens livsmedelsproduktion och energiproduktion och brist på vatten är orsak till konflikter. Därför ska länderna se till att det finns vatten både inom och mellan stater. Det sker inte idag. 

Helt överväldigad över den gemenskap och glädje som finns på s-kvinnors kongress trots svåra, komplicerade politiska frågor som behandlas.

Vi har bl.a tagit tydlig ställning för att tandvården ska ingå i samma försäkringssystem som sjukvården. Att det inte ska vara någon skillnader på patientavgifter mellan att besöka en läkare eller tandläkare. Ingen ska behöva leva med dåliga tänder av ekonomiska skäl. 

En fråga som som många ombud är aktiva i på hemmaplan och som visade sig i talarstolen. Det är arbetet mot våld mot kvinnor. Hårdare tag, bättre förutsättningar för rättsväsendet att lagföra brott och naturligtvis också ett förebyggande arbete för att ingen ska bli utsatt för kränkningar, misshandel och våld på grund av sitt kön.

Dessutom kräver vi en välfungerande äldreomsorg. Vi kan aldrig acceptera att anhöriga, ofta kvinnor, tvingas kompensera för bristande hemtjänst eller underbemannat äldreboende. Vi kräver att alla som behöver ska få tillgång till äldreomsorg med hög kvalité och tillräckligt med personal.

En annan fråga vi tagit ställning för är en kärnvapenfri värld och att Sverige ska ratificera FNs konvention om kärnvapen förbud. I denna fråga var ombudet från Stockholm Maj-britt Theorin självklart drivande. Vi S-kvinnor har genom tiderna haft en ledande roll i kampen mot atomvapen, kärnvapen, för nedrustning och fred. 

Givetvis har vi valt förbundsstyrelse också. Det otroligt bra och glädjande att Carina Ohlsson och Susanne Andersson blev omvalda till förbundsordförande och förbundssekretrerare. 

Här finns både ombud, många intressanta gäster och S-kvinnor som tidigare haft tunga uppdrag såsom, Anne Linde, Anna Ekström, Helene Fritsson, Ingegerd Sahlström fd förbundssekreterare, Ingegerd Wärnersson fd skolminister.  Med tanke på alla aktiva S-kvinnor i olika åldrar som engagerar sig med liv och lust blir jag både rörd, stolt och emotionell. Det blir jag varit aktiv i S-kvinnor i hela mitt vuxna liv har jag fått möjlighet att delta på många aktiviteter lokalt och på kongresser. Som ordförande både i Kvinnoklubben, kvinnodistriktet och ledamot i S-kvinnors förbundsstyrelse. Numera är jag förbundsrevisor och fick för andra gången fått chansen att vara kongressordförande. Att få lotsa ombuden genom svåra omröstningar, fördela ordet och dessutom leda allsång är verkligen ett hedersuppdrag. 

I helgen har S-kvinnor kongress i Malmö. 100 tals kvinnor har rest från hela landet för att debattera, förhandla och samverka för att flytta fram positionerna i den politiska debatten. Det är en otrolig kampvilja som finns i kongresshallen, detta tillsammans med ett imponerande engagemang och glädje att vara med och göra skillnad tillsammans.

Motionerna som skickats in, och ska behandlas, handlar om Arbetsliv, Bostadspolitik, mot Våld mot kvinnor, Hälsa och sjukvård, Skola och barnomsorg, Äldreomsorg och äldres rättigheter, Klimat och Internationell solidaritet medmera.

Det visar på bredden hos ombuden och de kvinnoklubbar som diskuterat frågorna innan de skickat ombuden till denna kongress.

Dessutom är det en mängd gäster som representerar övriga delar av samhället så som fackförbund, ABF medlflera organisation. Igår talade både kommunstyrelsen ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och utbildningsminister Anna Ekström. Idag på morgonen skickade Statsministern en videohälsning, han talade om Metoo, hårdare tag mot våld mot kvinnor, det förfärliga med att vissa gömmer sig bakom "heder"och en mängd andra jämställdhetsfrågor som är viktiga för både män och kvinnor. 

Nu ska vi dessutom ha ett panelsamtalet om kvinnors pensioner mellan Annika Strandhäll och Christina Tallberg. Senare i eftermiddag får vi besök av Tobias Baudin ordförande i fackförbundet Kommunal. Sedan väljer vi förbundsstyrelse innan vi går vidare i motionsfloran.

Med andra ord en otroligt givande helg för oss som är med och besluten kommer att beröra många män, kvinnor och barn eftersom vi ska jobba för ett rättvisare, tryggare mer solidarisk samhälle.

Världens länder har tillsammans bestämt sig för 17 globala mål. Det femte målet på den ambitiösa agendan handlar om jämställdhet eftersom det är förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet är när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling, dit är det långt kvar. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordning till män och pojkar måste upphöra.

Alla former av våld mot kvinnor och flickor drabbar både individen och samhället. Normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor måste bort. Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hem- och hushållsarbetet är ett mycket stort hinder för kvinnors och flickors möjlighet att utbilda sig och delta på arbetsmarknaden och i samhället.

Samhälles välstånd ökar när kvinnor och flickor kan bidra på lika villkor som män och pojkar genom sina resurser och kunskaper. Därför har FNs medlemsländer bl.a bestämt att:

- Avskaffa alla former av diskriminering av alla kvinnor och flickor överallt.

- Avskaffa alla former av våld mot alla kvinnor och flickor i det offentliga och privata rummet, inklusive människohandel, sexuellt utnyttjande och exploatering.

- Avskaffa alla skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning.

- Tillhandahålla offentliga tjänster, infrastruktur och socialt skydd samt främja delat ansvar inom hushållet och familjen.

Utbildning och att få gå i skolan är en grundläggande rättighet enligt FNs globala mål. Men fortfarande förvägras miljontals barn flest flickor att få gå i skolan. 774 miljoner människor i världen är inte läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar är kvinnor. 

Ändå vet vi att utbildning för alla, är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. 

Flickors möjlighet till utbildning främjar ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. 

Utbildningssystem måste möta människors behov under hela livet – från tillgång till förskola över grundskoleutbildning till att alla unga personer ges möjlighet till gymnasie-, yrkes- och högre utbildning. Att så många män och kvinnor inte är läs- och skrivkunniga visar behovet av vuxenutbildning. Mål nummer 4 i den världsomspännande överenskommelse som FNs globala mål utgör står det klart och tydligt att alla, dvs alla, ska ha rätt till utbildning. Ingen flicka ska förvägras rätten till en utbildning.  Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas. Senast 2030 det säkerställas att alla kvinnor och män har lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad. Dessutom ska funktionsnedsatta ges tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande.

Till detta behövs fler kvalificerade lärare. Till 2030 ska tillgången på utbildade lärare ökas väsentligt enligt de globala målen. Det är en enorm utmaning för alla värdens länder.

Jo, jag vet att de som sticker ut hakan på sociala medier och ber folk dra åt fanders får många likes, blir både kända och populära. Det finns alltså ett egenvärde i att hitta en konflikt, jag har full förståelse för att det är ett led i ett spel för att sedan kunna använda det kontaktnätet för att sprida sitt budskap eller sälja sin grej.

Samtidigt blir jag bekymrad efter som det i sig leder till en allt högre ton, polarisering och ett förakt till andra som kanske också i själva verket strävar efter samma mål med ett bättre samhälle.

Vi kan ta politikerföraktet som exempel. De som beskriver politiker som okunniga och ointressanta kan bli väldigt populära på sociala medier. Men om de själva skulle behöva ta ställning så påstår de att de inte kan det. 

Det finns många som kräver att politiker ska göra upp över blockgränsen, samma människor visar sedan öppet sin förakt när det sker just sådana överenskommelser eftersom de så kan betraktas som mer urvattnade. 

Det finns många som påstår att Sverige är ett sämre land att leva i och tänker flytta utomlands för att de tror att våldet är mindre, servicen bättre och tryggheten större i alla andra länder. 

Jag påstår inte att Sverige är perfekt och utan problem men att dra det så långt som att det inte har gjorts någonting är totalt okunnigt. Eller snarare är det så att personerna vet att Sverige ligger i framkant på många områden, men då blir de inte populära på nätet. 

Att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga tycks som bortglömt. Liksom möjlighet för alla barn att få mat i skolan, förskolor och fritidshem till en betydligt billigare peng än i andra länder osv. Att Sverige redan på mitten av 90-talet införde sexköpslagen och på så sätt kriminaliserade torskarna blev en ögon öppnare för många andra länder. Vi har världens längsta föräldraförsäkring, både män och kvinnor har en hög förvärvsfrekvensen vilket leder till att både män och kvinnor sedan får pension. Vilket tyvärr inte är alls lika vanligt i resten av värden, osv osv.

Men trots att vi har legat i framkant på många områden ställs vi hela tiden inför nya utmaningar. Vi vill absolut inte ha det som i Frankrike där fattigdomen, arbetslösheten och hopplösheten i förorterna leder till upplopp, våld och bränder. Vi vill inte ha det som i USA där segregationen är bedrövlig, vapnen flödar och massmorden är vanliga. Vi vill inte ha det som i vissa delar av Indien där kvinnor våldtas och mördas osv. Vi kan se exempel dyka upp i Sverige och det kan aldrig accepteras.

Därför måste både politiker, myndigheter och civilsamhället vara ständigt på tårna med förebyggande arbete, hårdare straff och resurser till ordningsmakten. Dessutom måste vi jobba internationellt så att fler länder får ett tryggare och mer jämställt samhälle. Vi måste alltså göra båda delar, både förbättra på hemma plan och på plats i utsatta länder. 

Min poäng är att det finns lite för många som just nu ägnar sig åt att piska upp konflikter, för att bli kända, i stället för att ställa upp och göra gemensamma insatser för att öka tryggheten, välbefinnandet och framtidstron. 

Ensam är inte stark, tillsammans gör vi mycket större skillnad. 

Det kan vara nyttigt att reflektera över vad FNs alla länder gemensamt beslutat om när det gäller de globala målen. Mål nummer tre handlar om God hälsa och välbefinnande. Alldeles för många människor på det hör jordklotet har inte vare sig god hälsa eller något välbefinnande.

Mödradödligheten är utbredd i fattiga länder liksom spädbarnsdödligheten. I mål nummer tre beskrivs att vi tillsammans måste se till att mödrar klarar förlossningen och att barnen överlever spädbarnsåren.

Vi ska utrota epidemierna av aids, tuberkulos, malaria och försummade tropiska sjukdomar samt bekämpa hepatit, vattenburna sjukdomar och andra smittsamma sjukdomar.

Vi ska genom förebyggande insatser och behandling minska det antal människor som dör i förtid av icke smittsamma sjukdomar med en tredjedel samt främja psykisk hälsa och välbefinnande.

Dessutom ska insatser öka för att förebygga och behandla drogmissbruk, inklusive narkotikamissbruk och skadligt alkoholbruk, osv.

Det är mycket tuffa men nödvändiga mål att jobba mot. Jag tror alla världens länder och dess invånare behöver påminnas allt som oftast över dessa ambitiösa mål. Jag tror dessutom att vi behöver öka takten för att nå dit år 2030.

Lyssnar på ekot om att fler snabbmatsställen leder till fler överviktiga och tänker på FNs globala mål nr 2 om att utrota hunger.

En amerikansk studie visar att BMI:t ökar om det finns fler snabbmatsställen på väg till jobbet. Tidigare studier har visat att antalet snabbmatställen som finns runt bostaden påverkar BMI för dem som bor där – ju fler desto högre BMI. Vi kan alltså konstatera att ju fler snabbmatsställen desto högre BMI, dvs övervikt.

Det har i andra studier visat att ökad kunskap och förståelse om mat ger en bättre kosthållning. Om vi kopplar dessa uppgifter till FNs globala mål 2 dvs att utrota hunger så blir det än mer intressant.

FNs medlemsländer har gemensamt bestämt sig för att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning, uppnå en bättre kosthållning och främja ett hållbart jordbruk.

Det är en enorm utmaning. 

Tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat är en mänsklig rättighet, som varje stat har en skyldighet att tillförsäkra sina medborgare. I dag lever omkring 850 miljoner människor i världen i hunger. Dessutom många länders utveckling och tillväxt genom de effekter som otillräckligt näringsintag har för lärande och produktivt arbete. 

I överenskommelsen betonas särskilt vikten av att trygga livsmedelsförsörjningen för flickor och pojkar, flickor i puberteten och gravida kvinnor som löper störst risk för svält och undernäring.

Tryggad livsmedelsförsörjning främjas genom öppen och transparent handel, rättssäkert, jämställt och jämlikt tillträde till marknader, forskning och innovation, finansiella tjänster, information och adekvat rådgivning, där den privata sektorn kan spela en viktig roll dvs även snabbmatskedjor. Samtidigt är livsmedelssvinn och livsmedelsförluster längs hela värdekedjan ett enormt problem. Dagens ekonyhet om snabbmat visar på komplexiteten och att vi gemensamt har ett ansvar i att fördelningen av jordens resurser blir mer rättvist och hur viktigt det är med kunskap om mat, energiintag och att det borde ligga ett större ansvar på de som säljer snabbmaten.

.

Att 193 länder inom ramen för FN enats om 17 Globala mål för hållbar utveckling kanske många känner till. Men vad de handlar om är fortfarande ganska okänt. Vi ska gemensamt fram till år 2030 utrota fattigdomen, få fredliga samhällen, bekämpa klimatförändringarna, uppnå jämställdhet och ge alla tillgång till god utbildning. 

Det är ambitiösa mål och det har redan gått 5 år sedan de antogs. Det är hög tid att flytta fram positionerna, synliggöra utmaningarna och uppmana tydligare vad det är det handlar om.

Genom att många får kännedom om målen och engagerar sig kan vi tillsammans hjälpas åt för att de uppnås.

Mål nummer ett handlar om att utrota Fattigdom.

Fattigdom innebär förutom brits på pengar även brist på frihet, inflytande, hälsa, utbildning och säkerhet. Idag lever 1,3 miljarder människor i fattigdom och hälften av dessa är barn dvs under 18 år.

Det handlar om att brist på mat, sjukvård, säkerhet och rent vatten dödar tusentals människor varje dag. Sedan 1990 har den extrema fattigdomen halverats (extrem fattigdom avses för närvarande människor som lever på mindre än 1,25 US-dollar per dag), det är bra men det räcker inte. Ska vi utrota fattigdomen och det har vi lovat varandra, så måste vi enträget jobba vidare för att fattigdomens alla dess former elimineras. Alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv. 

Det handlar naturligtvis inte bara om bistånd utan tillväxt, möjlighet och kunskap om att klara sig själv. Ni vet uttrycket ge inte fisk, ge ett metspö och kunskap om hur en fiskar. Personligen kan jag inte fiska men ni förstår säkert exemplet. 

Ge lån men också utbildning i hur pengarna kan användas till företagande osv.

Men det handlar också om styrelseskick. Att människor i alla länder får chansen till ett värdigt liv handlar ju enligt mitt sätt att se det om omfördelning. Länder med extremt fattiga har ofta en elit med extrem rikedom. Det är alltså inte bara personliga egna ageranden det handlar om utan snarare krav på länder att de ger sina medborgare ett värdigt liv.