Demokrati och öppenhet i Almedalen?
Just nu pågår den stora demokrativeckan, politikerveckan, jippoveckan, folkbikdningsveckan, mingelveckan i Visby. Kärt barn har många namn och kallas olika beroende på vilken inställning en har till fenomenet Almedalsveckan. Jag som varit med sedan början av 90-talet har sett utvecklingen, den enorma tillströmningen och exploateringen. Då för snart 30 år sedan bodde vi på pensionat Björkhaga och bedrev seminarier på den så kallade Fruntimmersvecka för att åka in till Visby för att höra på ett Almedalstal. Vi lyssnade bl.a. till Ingvar Carlsson, Ingela Thalén, Margot Wallström, Anna Lindh, Lars Stjärnkvist, Göran Persson med flera. Ett särkilt minne har jag från det året som Tomas Östros skulle tala, det ösregnade så mycket att vi som lyckats ta oss dit fick vara med uppe på scenen för att få tak över huvudet. Tomas höll ett kort tal och sedan bjöds vi alla upp till dans istället.
På de senaste 10-15 åren har Almedalen utvecklats från några få ekonomiska seminarier till toppen förra året med över 4000 seminarier. Det är en fantastisk möjlighet att fördjupa sig i sina hjärtefrågor, lyssna på föredrag och debatter samt träffa flera tusentals samhällsintresserade män och kvinnor från stora delar av Sverige.
Men det innebär också att priserna triggats orimligt och det i sin tur leder till att PR-bolag, kapitalstarka företag och intresseorganisationer kan styra över denna demokrativecka till ett jippo.
Det kan vi alla hjälpas åt att vara motkraft till.
Jag åker fortfarande dit för att det är vansinnigt intressant, lärorikt och kul. Att få träffa alla dessa optimistiska, glada medborgare är en ära. Att kändisar, medieprofiler, politiker, företagsledare finns på plats är en ynnest för alla som lyckats ta sig till Gotland.
Men i år känns det extra angeläget att vara en motkraft mot de höger extremister, Nazister och NMRare som går lösa och sprider rädsla, obehag och provocerar.
Därför ser jag extra mycket fram emot mångfaldsparaden. Men i morgonbitti ska jag delta i Almedalsloppet, då tror jag inte att extremisterna har vaknat så då kan vi jogga lugnt på Visbys gator vid Ringmuren, då hoppas jag att Prideflaggan är hissad.
Hoppas vi ses
