Det där med första maj!
Ända sedan jag började fira och demonstrera för rättvisa på första maj har vi varje år fått ta del av en massiv media bild om hur dåligt det är och hur mycket bättre det var förr.
Tidningar skriver om att det blir glest i leden, en del tror att det inte går att demonstrera när det är socialdemokratisk regeringen. De senare känner förmodligen inte till att det finns en ekonomisk makt som har mycket stor påverkan på både invånare och land.
Men när väl första maj kommer så visar vi varje år att vi kan samla människor som står upp för alla människors lika villkor, för jämlikhet och fred. På ort efter ort, kommun efter kommun, stad efter stad sluter män och kvinnor, unga och gamla upp.
Dagen präglas av gemenskap, glädje och sammanhållning samtidigt som plakat med olika krav visas upp. Plakatens budskap har varierande uppmaningar, allt från en kärnvapenfri värld, stoppa våld mot kvinnor till fler cykelvägar och bättre miljöpolitik.
Så visst kan motståndare skopa ut oss men innerst inne är det naturligtvis avundsjuka det handlar om. För vem vill inte ha en egen dag med allt fokus?
