25 år sedan snöstormen
Nu viner det runt husknuten av höstliga vindar, men november är ovanligt varm i år.
Vi är många som minns snöstormen för 25 år sedan. Jag var påväg hem från Stockholm efter intensiva dagar med debatter, omröstningar, sammanträden och förhandlingar.
När jag tittade ut från tågfönstret såg jag hur snöandet tilltog allt mer ju närmare Skövde vi tuffade på.
Väl framme vid stationen i Skövde var det svårt att ta sig fram i snömodden, sista bussen till Skultorp hade redan gått och jag försökte få tag på en taxi. Trafiken stod nästan stilla när snön vräkte ner och jag var innerligt glad att jag lyckades ta mig hem.
Nästa morgon var hela Skultorp igensnöat. Det gick inte att öppna dörren eftersom halva huset var täkt av snö. Vägarna var helt igensnöade, ingen kunde ta sig till skolan eller till jobbet.
Jag minns att vi hjälpte grannar som försökt köra på vägen utanför vårt hus men som kört fast. Barnen var glada dels för att de fick leka i meter hög snö och för att de slapp skolan. Hela samhället var inbäddat i isolerande bomull och ingen kunde ta sig därifrån.
Det blev en ganska skön känsla och gemenskap som spreds sig i omgivningen när alla fick ägna sig åt att försöka skotta snö. Det fick förstås ekomiska konsekvenser när produktionen låg nere och snöröjning tog all kraft. Men just då var det bara att finna sig och göra det bästa av situationen och den blev gemytlig, trots allt.
Foto Lars-Ola Carlén
