Dags för bokrealise i Stockholm
Denna soliga sista dag i augusti är det äntligen dags för bokrealise i Stockholm på Arenagruppens innergård vid Barnhusgatan.
Boken Lyft varandra en guide till halva makten, handlar dels om den offentliga makten men innehåller också intervjuer med kvinnor från näringslivet, de vittnar om bristen på jämställdhet, om beslut i slutna rum och sexuella trakasserier som tystas ner. Dessutom finns en viss internationell utblick där naturligtvis UN Women, FNs jämställdhetsorganisation, finns med.
Eftersom boken kommer ut nu när vi i dagarna uppmärksammar att det är 100 år sedan kvinnorna fick rösta finns givetvis en historisk tillbakablick. Det i sig är intressant eftersom vi definitivt inte haft 100 år av jämställdhet.
Efter valet 1921, för hundra år sedan, tog fem kvinnor plats i riksdagen, och inte förrän efter det valet började riksdagen på riktigt närma sig att bli en demokratisk representation för hela folket.
Att det skulle ta ytterligare 70 år innan debatten om att kvinnorna skulle ha halva makten inom politiken skulle ta fart var det nog få som trodde då.
I början av sitt politiska intåg i Riksdagen tilläts de nyinvalda kvinnliga ledamöterna inte ta så mycket plats. Kvinnorna motarbetades av män, invanda strukturer och manliga traditioner som dominerade politiken.
Valet 1973 kan betraktas som ett genombrott, då andelen kvinnliga ledamöter i riksdagen ökade från 14 till 21 procent. Aldrig tidigare hade kvinnorepresentationen stigit på det viset. Bland forskare betraktas detta närmast som ett världsrekord.
Så sent som 1985 var det bara 30 procent av riksdagsledamöterna som var kvinnor. Kravet på varannan damernas i politiken blev inte möjligt förrän Gerd Engman presenterade den statliga utredningen SOU 1987:19. med just uttrycket "Varannan damernas".
De som inte ser att kompetenta kvinnor hindrats, göms undan och osynliggjort genom historien vill inte se. Eller så är det så illa att de som inte ser det som pågår är oförmögna att förstå vad de patriarkala strukturerna medfört.
Vi som deltog som ombud på den socialdemokratiska kongressen 1993 vet att det var en tuff debatt om varannan damernas på listorna. Precis som i andra partier fanns argumenten om att kvaliteten på politiska beslut skulle bli sämre om hälften av dem som beslutade var kvinnor. Men det har visat sig bli tvärtom kompetensnivån höjdes i de beslutade församlingarna när fler kvinnor inte portades för att de var kvinnor.
Der finns faktiskt lika många kompetenta kvinnor som män i vårt land.
Trots det är Sverige det enda nordiska land som aldrig har haft en kvinnlig statsminister eller president.
Detta och mycket mer beskriver jag i boken som just släpps.
