Ordning i oredan
Det är väl ingen som kan tycka att de politiska turerna i Riksdagen under onsdagen gick som förväntat. Det som skulle ha blivit en glädjens dag för demokrati och representation när Sverige äntligen skulle få sin första kvinnliga statsminister blev istället rörig och ovärdig.
Det är symptomatiskt för att kvinnor i alla tider fått ta sig över snudd på orimliga hinder för att få tillträde till de yttersta posterna.
Däremot kan vi ändå se att börsen inte kraschade, vi såg inga stormningar, det var inga myndighet som slutade att fungera, inga slag utdelades, statligt anställda får fortfarande lön. Sådant som vi ser prov på i en del andra länder.
Det är, trots all uppståndelse, ordning i reda i Sverige.
Med detta sagt vill vi nog alla veta hur det ska bli, de flesta av oss vill att besluten följer den logiska ordningen som ska kunna förutses.
Vi kan också se prov på det starka ledarskap och lugn som Magdalena Andersson visade trots att det inte blev som förväntat. Hon begärde att få bli entledigad redan innan hon tillträtt som statsminister. Hon hade sagt till talmannen att hon skulle leda en koalitions regering mellan S och Mp, nu har hon meddelat talmannen att hon kan leda en enpartiregering. Ingen av de övriga partiledarna vill i dagsläget bli statsminister så kort tid före det ordinarie valet.
Därför ska Riksdagen på måndag rösta för om de tolererar Magdalena Andersson som statsminister. Då utses hon för andra gången på en vecka till Sveriges första kvinnliga statsminister. Även det skulle kunna ses som systematiskt. För säkerhets skull utses Magdalena Andersson två gånger innan hon kan gå till kungen och presentera den nya regeringen.
Hennes kompetens och trygga utstrålning kom alltså till användning redan innan hon tillträdde.
Det bådar gott för framtiden. Nu ser jag verkligen fram emot måndag.
