Monica Greens blogg

Efter fantastiskt intressanta och givande dagar i Berlin, med möten, studiebesök och nya bekantskaper var det dags att ta tåget mot Hamburg. Eftersom jag tyckte det var så enkelt när jag åkte hemifrån i söndagskväll såg jag fram emot en skön hemresa. 

Två timmar från Berlin till Hamburg för att där byta till Nattåget och sova ända fram till Nässjö. 

Så såg min plan ut. 

Min kollega Hanna Alen från Berlin sa något i stil med att det låter så romantisk med tåg men i praktiken är det annorlunda, det skakade jag bara av mig det och sa att det är både vilsamt, trevligt och miljövänligt att åka tåg. 

I skrivande stund är jag beredd att hålla med Hanna. 

Efter någon timme på tåget Berlin-Hamburg, satt jag i godan ro och åt på en ostmacka, jag hörde konduktören säga något i högtalaren. Eftersom jag lyssnade på en podd och trodde att han upplyste om vilka stationer vi skulle stanna vid, brydde jag mig först inte så mycket (det var ju ändå bara på tyska….) 

Snart ställde sig samtliga passage upp, packade ihop sina saker och gick ur. Jag frågade mina medpassagerare och fick veta att det var ett tågstopp på spåret längre fram och att de inte visste mer just då. Alla fick kliva av i kylan, ställa oss på en mörk perrong för att vänta in ett annat tåg. Efter en stund (det kändes väldigt långt men kanske bara var 20 minuter) hördes något i högtalaren, jag följde folkmassan till en annan perrong där ett annat tåg väntade. 

Det tåg vi fick kliva på var redan fullsatt tåg så det var bara att försöka hitta ett litet utrymme.

Allt gick mycket lugnt tillväga, alla var förstående och hjälpsamma. Någon ville erbjuda sin sittplats, någon annan förklarade att detta är typiskt tyska järnvägen. När jag kontrade med att Sverige också har tågförseningar trodde de mig knappt. Jag vet att både Tyskland och Sverige investerar otroligt mycket i järnvägsunderhåll men det är en föga tröst för oss som vill åka smidigt redan nu. 

Det överfulla tåget fick ledas om så vi åkte förmodligen lite kors och tvärs innan vi kom fram men med tre timmars försening hade jag missat nattåget mot Sverige. 

Det fick bli hotell i Hamburg och nu sitter jag på ett tåg mot Köpenhamn och hoppas på att jag hinner med de anslutningarna så att jag kommer hem till Skövde i kväll. 

Det är fantastiskt att promenera i Berlin, det är som ett spännande och levande museum att se alla kända byggnader och landmärken så som Riksdagen, Branenburger Tor och Postdammer Platz. Det är ändå inte särskilt länge sedan som så stora områden var en enda gigantisk byggarbetsplats där muren en gång legat.  

Fantastiskt att se allt detta på min väg till Svenska ambassaden. Där blev mottagandet glatt eftersom det första jag fick se var ett anslag om orange-RUN som ambassaden ska genomföra den 25/11 på orangeday. Ett mycket bra initiativ.

Jag hade ett mycket intressant samtal med Jenny Lennong Malmqvist. Vi diskuterade jämställdhet, om den feministiska utrikespolitiken som inte ska ha den rubriken/etiketten längre enligt den nytillträdde Regeringen i Sverige. 

Så bra att den tyska regeringen har antagit en feministisk utrikespolitik som utrikesminister Annalena Baerbock nyligen presenterade. https://www.auswaertiges-amt.de/en/newsroom/news/feminist-foreign-policy/2551610

Så länge flickor som nekas utbildning. Så länge kvinnor som inte kan försörja sig och så länge våld mot kvinnor pågår måste fler inte färre länder driva på för en jämställd värld fri från våld. Den tyska regeringen har även tagit med mångfald och inkludering i sin utrikespolitik. Det är mycket positivt. 

Det är fantastiskt bra att andra länder kliver fram och tar stafettpinnen för feminismen under tiden som Sverige tonar ner sin etikett om att ha en feministisk utrikespolitik, men många undrar varför Sverige inte ska gå i bräschen längre. 

Tyskland är inte heller något jämställt land, här finns oändligt många utmaningar för att flickor och pojkar ska ha samma möjligheter att leva det liv de vill.

Jenny och jag talade även om kvinnor i näringslivet, om sambeskattningen som hindrar kvinnor att lönearbeta, om det varierade utbudet av barnomsorg och dess höga avgiften. 

Dessutom talade vi om handelskammaren #Schwedenkammer  och business womens initiativ. 

Extra glad blev jag förstås över att Jenny var intresserad av böckerna #deförsta och #lyftvarandra. Nu finns böckerna på ambassadens biblioteket och Jenny skulle vara först i kön till att läsa dem. 

Innan jag lämnade ambassaden hade jag även ett intressant samtal med ambassadör Per Thöresson, även han är väldigt intresserad och insatt i jämställdhetspolitiken. Men naturligtvis diskuterade många andra frågor som den tyska regeringens övriga politik, här är som ni nog känner till ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Liberalerna och De gröna. 

Med tanke på att tågtrafiken mellan Sverige och flera länder i Europa ska utvecklas, ville jag passa på att testa i samband med min resa till Berlin. 

Som ung tågluffade mycket men det verkar verkligen ha blivit betydligt sämre i takt med att det varit så billigt att flyga. 

Redan för två år sedan tog dåvarande infrastrukturminister Tomas Ekeroth initiativ till att underlätta nattågstrafiken från Sverige till övriga Europa. Dessutom har EU-kommissionen tagit fram en handlingsplan, ett åtgärdspaket för effektiv och grön mobilitet där förslag om transeuropeiska transportnät (TEN-T) och intelligenta transportsystem.

Planen vill se ett fullständigt och enhetligt genomförande av EU:s befintliga regelverk för järnvägar.  I det arbetet måste alla hinder för långdistanstrafik och gränsöverskridande persontrafik tas bort. 

EU-Kommissionen vill påskynda och vidta ytterligare åtgärder för ökad digitalisering, säkerställa tillgång på rullande materiel, dvs tåg, förbättra utbildning av järnvägspersonal, effektivisera och modernisera järnvägsinfrastrukturen. Som före detta Riksdagsledamot vet jag att förändringar tar tid och jag vet att ju fler länder som är inblandade desto segare blir det från beslut till aktiv handling. Därför var jag extra intresserad över hur arbetet går och om det fungerar.

Jag tog tåg med västtrafik från Skövde till Nässjö på söndagskvällen och kl.20.20 klev jag på SJ nattåg som startat i Stockholm med destination Hamburg. Jo jag vet att det finns fler alternativ.

Efter att ha letat på SJs app och hemsida fick jag klart för mig att det enklaste är att boka via https://www.omio.se

Det var ett gammalt fint nattåg som stretade på med full hastighet och det var mysigt att kliva ombord. Visserligen ganska trångt och tyvärr inget café, men målet är enligt personalen ombord att det ska bli betydligt bättre redan under våren. 

Jag sov mycket gott när vi susade fram i mörkret. Redan klockan halv sju var vi framme helt enligt tidtabellen och jag hade gott tid på mig att köpa kaffe och hitta tåget till Berlin.

Nu har jag bara två timmar kvar till mitt resmål, hej Berlin nu kommer jag.

För 50 år sedan lanserades S-kvinnors familjepolitiska program "Familjen i framtiden", som banade väg för utbyggd förskola och en generös föräldraförsäkring. Genom dessa reformer blev kvinnors möjligheter till eget jobb, egen lön vilken ger en frihet och makt att bestämma över sina egna liv. Detta och mycket mer diskuterades på S-kvinnornas lunchseminrarie under fredagen. Efter att Annika Strandhäll lagt ribban fick Maj-Lis Lööw möjlighet att beskriva arbetet och vilka utmaningar hon såg då som ordförande för S-kvinnor 1981-1990. Det gav många tankar och avstamp inför den panel som tog vid med Susanna Gideonsson, LO, Therese Svanström, TCO, Marika Lindgren Åsbrink, utredare och
Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson Försäkringskassan
och Annika Strandhäll som såg bakåt tillsammans med Lina Stenberg som fördelade ordet. Att kunna historien är viktig för att kunna se framåt och fundera på vad som kan bli nästa språng för familjepolitiken 

Att särbeskattning som genomfördes i början på 1970- talet var en avgörande jämställdheten och gav på riktigt kvinnor möjlighet till eget lönearbete. Det är också därför som Sveriges kvinnor i lönearbetar i betydligt större utsträckning än kvinnor i andra länder i Europa. 

Men vi har nya utmaningar vad gäller kvinnors arbetsvillkor, psykisk ohälsa, ökad ekonomisk ojämlikhet och segregation. Familjepolitiken ger ett i internationell jämförelse bättre stöd till barnfamiljer och har en positiv effekt på de ekonomiska förutsättningarna för att skaffa barn. Men under många år har kvantiteten prioriteras före kvaliteten. Det är för stora barngrupper både inom förskolan och på fritidshemmen. Nu måste fokus ligga på barnen och barnens möjlighet till en trygg och lugn uppväxt tillsammans med andra barn och vuxna förutom föräldrarna. För att få ett barnvänligt samhälle med prioritet att alla barn ska klara skolan måste det till ett betydligt större omställning.

Det var intressanta timmar som gav många tankar och uppmaningar till att ta en rejäl diskussion i hela samhället för barnen och de moderna familjerna. 

Som offentlig person är jag van bli att bli granskad. Jag skriver detta mest för att jag vill skaka av mig den olustkänsla jag fick i samband med en dialog jag har haft det senaste dygnet.

Politiker ska i ett öppet demokratiskt samhälle med rätta både granskas och tåla kritik. Därför såg jag till att på någon timmes varsel vara på plats när lokalradion, Radio Skaraborg, ville ställa några frågor om den inkomstgaranti som jag är berättigad till. 

Jag fick frågor om mina inkomster, vilka jobb jag hade sökt, varför jag inte hade jobbat inom vården under pandemin och varför arbetslösa har sämre villkor än föredetta riksdagsledamöter och kommunalråd. 

Jag beskrev min verklighet med jobb som valobservatör för Folke Bernadotteakademin som blivit inställda pga coronapandemin, om att jag har hög arbetskapacitet och gärna tar mig an nya utmaningar. Dessutom beskrev jag att jag även är aktiv i många ideella organisationer och att det engagemanget blivit större när jag fått möjlighet till det.  

En dag senare fick jag ett nytt telefonsamtal från samma journalist med följdfrågor, förmodligen hade jag varit otydlig och naturligtvis har jag full förståelse för det, men jag var upptagen med mycket annat så jag bad att få frågorna via mejlen så att jag skulle kunna svara senare.

Då uppstod en ganska konstigt situation då journalisten ville ha svar omedelbart. Jag försökte förklara att jag inte skulle kunna svara med en gång. Men jag blev beskylld för att bete mig som jag var i en lekstuga, vilket gjorde mig ledsen. Innan vi lade på fick jag veta att om jag inte svarade under dagen skulle det gå ut som en nyhet att jag inte svarade. 

Det tog jag som en intäkt för att jag hade dagen på mig att svara. 

Frågorna jag fick via mejl handlade bland annat om vilka olika inkomster jag hade haft för tre år sedan och om det var moraliskt rätt att ta emot inkomstgaranti. 

Eftersom jag just skulle på ett lunchmöte tänkte jag att jag tar reda på de efterfrågade inkomsterna under eftermiddagen. Döm om min förvåning när journalisten ringde två gånger under den närmaste timmen och frågade när jag skulle svara. Jag lovade att svara inom kort. Men journalisten ville ha ett tydligare svar eftersom "inom kort" kan tolkas olika. Jag förtydliga att jag skulle svara under dagen.  Å jag svarade 30 minuter senare. Här är svaren:

Med de inkomster jag får sänkts min inkomstgaranti, som är 66% av ett Riksdagsarvode.  Inkomster jag har haft är från Skövde kommun, Folke Bernadotteakademin Göteborgsoperan mm. De jag har fått ersättning av, redovisar det till Skatteverket.

I takt med att mina andra inkomster ökar sänkts min inkomstgaranti. För att få inkomstgaranti måste jag redovisa mina andra inkomster till SPV. Efter kalenderåret är slut görs en årsavstämning mot faktiska övriga inkomster och kan leda till återkrav eller utbetalning. 

Jag följer de regler som finns för den inkomstgaranti jag har jobbat ihop till efter 24 år i riksdagen. Lagen heter 2016:1108, om ersättning till Riksdagsledamöter. Jag fyller i de uppgifter som krävs av mig och jag har även svarat på frågor direkt från arvodesnämnden och från SPV. 

Om reglerna och lagen är orättvis eller omoraliskt jämfört med andra grupper ska den ändras. 

Tills dess följer jag den nuvarande lagen och begär det jag är berättigad till. 

Tack vare den inkomstgaranti jag är berättigad till har jag kunnat jobba mer åt ideella organisationer, med insamlingar till våldsutsatta kvinnor, förlossningsskade kvinnor i Etiopien samt kvinnor på flykt bl.a från krigets Ukraina. 

Som sagt, det är inte ett dugg synd om mig. Jag blir bara lite trött av att bli beskylld för att bete mig som om jag var i en lekstuga och att jag skulle vara omoraliskt för att jag följer de regler som finns. 

dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

Jublet ville aldrig ta slut. Applåderna blev snarare starkare, och där stod hon, lugn, stark och leende, Socialdemokraternas nya partiledare Magdalena Andersson, utsågs på partikongressen i Göteborg den 4 november 2021. Det efter att ha nominerats från samtliga partidistrikt så hennes stöd var urstark. 

Få tvivlade på Magdalena Anderssons breda kompetens, höga utbildning, långa erfarenhet och höga arbetskapacitet. Men det var en del diskussioner om henne som för sur, butter, bulldozer och kvinna. Den debatten tog aldrig riktigt fart och förtroendet räckte långt utanför det socialdemokratiska partiet. 

Några veckor senare blev Sveriges första kvinnliga statsminister. Det blev en mycket intensivt tid, högt arbetstempo och många svåra utmaningar att hantera under våren 2022 så som krig, pandemi och mäns våld. Trots dessa utmaningar gick socialdemokraterna fram i riksdagsvalet, förmodligen för det starka förtroendet som Magdalena Andersson hade och har.

Det tog 100 år innan Sverige fick en kvinnlig regeringschef, trots att Sverige betraktas som ett land som kommit långt i jämställdhetsarbetet. 

Utnämningen av Magdalena Andersson till partiledare och statsminister gav inspiration till boken: De första- kvinnorna som spräckte glastaket och därmed får hon ganska stort utrymme, liksom även andra kvinnor som tagit täten inom politiken.

I boken finns även andra intressanta kvinnor så som fotbollsikonen Pia Sundhage, journalisten Alexandra Pascalidou, marinchef Ewa Skoog Haslum, ärkebiskop Antje Jackelén och den första kvinnliga vd:n för Svenskt näringsliv. De berättar var och en sin egen historia. Gemensamt för dem alla är att de var den första, på minst ett område. 

Dessa kvinnors berättelser om hopp och förtvivlan, om motgångar och medgångar, ska inspirera fler att ta steg på vägen mot jämställdhet. För ännu är vi inte framme….