Monica Greens blogg

Många har attraheras av den populistiska invadrarfientliga politik som Maria Malmer Stengaard går i bräschen för. Visst finns det  åtgärder som behöver genomföras och stävjas för att få acceptans. Men med detta så kallade paradigmskifte kastar den SD-styrda regeringen ut barnet med badvattnet och i detta specifika fall kastar de ut en 9 årig flicka ur landet. 

Det handlar om Lisa som bor utanför Järpås i Lidköping, hon är uppvuxen i Sverige men ska nu utvisas till Albanien. Detta trots att hon bor i en familj som vill adoptera henne och har blivit utsedda till vårdnadshavare av tingsrätten.
Hon är född i Sverige och identifierar sig som svensk, hennes hemspråk är svenska och hon sjunger i kör. Hon lever som en svensk tjej och skulle få det mycket svårt att ensam, utan anhöriga, anpassa sig till Albaniens skola och sociala liv.

Många har protesterat mot denna stelbenta byråkrati som inte ser till barens bästa. Det finns en portalparagraf sedan länge i utlänningslagstiftningen som stadgar att barns bästa ska beaktas. 

Unicef Sverige riktar kritik mot Migrationsverkets beslut och menar att de har svårt att se att en utvisning till ett land där Lisa inte kan språket eller har någon familj på plats, skulle vara till hennes bästa.

I Lidköping genomfördes nyligen en gigantisk demonstration för att Lisa ska få stanna. Tusentals människor stod upp för att Lisa ska få stanna och politiker från höger till vänster uttalade sig om att det som sker är fel, kallhamrat och grymt.  Men än så länge är myndigheterna tondöva och som det verkar just nu ska utvisningen verkställas. Att myndigheterna inte tar hänsyn till Lisa, till Lisas familj, till det omgivande samhället och till politiker oavsett tillhörighet, tolkar jag som att de finner sig i den nya strama SD-politiken som råder för närvarande. 

Jag kan inte annat än att ställa mig i ledet bland de tusentals och åter tusentals människor som kräver en förändring. 

Gör om gör rätt, låt Lisa stanna. 

Monica Green Denna text finns även publicerad i Skaraborgsnyheter 

CSW68 fortsätter en vecka till men jag tackar för mig. FN:s kvinnokommission äger rum två veckor i mars varje år i New York och är den största globala sammankomsten för jämställdhet. Nu fortsätter förhandlingar mellan FN:s medlemsländer om slutsatser för att föra jämställdhetsarbetet framåt. Dessutom fortsätter side-eventen med mycket intressanta seminarier.

CSW är en förkortning av FN:s kvinnokommission – Commission on the Status of Women.  Mötet samlar beslutsfattare, experter och kvinnorättsorganisationer från hela världen. Syftet med mötet är att diskutera globala jämställdhetsfrågor och enas om åtgärder. Jag har fått möjligheten att delta tack vare UN Women Sverige. 

Mötet i CSW är en möjlighet att få hela världen att mötas och diskutera samt dela erfarenheter, för att sätta globala mål och formulera konkreta åtgärder för att främja jämställdheten i världen.

Men det blottar också de olika uppfattningar som finns, allt ifrån den mest extrema konservativa högern som vill ha kvar hemmafru idealet, förbjuda abort, ta bort flickors möjlighet att gå i skolan mm. Till de som bara vill släppa allt fritt, tillåta att kvinnokroppen exploateras och kommersialiseras. 

Där emellan finns många av oss. Vi ser att regleringar, lagar och avtal stärker kvinnors möjligheter att leva de liv de själva vill. Det behövs rättigheter att gå i skolan, rätt till sin egen kropp, rättigheter att ha egen jobb och med det också egen inkomst. När vi talar om fattigdomsbekämpning handlar det faktiskt om just det. Att kunna utbilda sig och skaffa sig egen inkomst är nyckeln till frihet och självständighet.

Nu ska jag låta alla intryck sjunka in och återkomma med vad jag tycker behövs. Just nu är jag trött av alla möten men glad över alla fantastiska kvinnor jag mött. Vilken enastående kvinnokraft som visats upp, jag är så imponerad av de som talat tydligt om att jämställdhet är en självklarhet för mänskliga rättigheter.

Ett av de många möten jag deltog i idag vid FNs kvinnokonferens CSW68 handlade om att handel kan bli en väg för kvinnor att ta sig ur fattigdom. 

Handel kan spela en avgörande roll för att underlätta kvinnors övergång från försörjning till hållbarhet genom att öppna möjligheter för ekonomiskt stärkande och sociala framsteg. I många utvecklingsregioner har kvinnor traditionellt varit engagerade i småskalig affärsverksamhet och självförsörjande jordbruk, med begränsad tillgång till större marknader. Integreringen av dessa kvinnor i globala och regionala värdekedjor skulle göra det möjligt för dem att undkomma fattigdomsfällan och bidra till ekonomin med aktiviteter med högre värde.

Men mycket ofta befinner sig kvinnor inblandade i den informella ekonomin eller försörjningsekonomin för att överleva, och deltar i aktiviteter som kanske inte är i linje med utsikterna att bli en integrerad del av värdekedjorna.

Det är viktigt att hitta flaskhalsarna och se vilka möjligheter som avgör kvinnors förmåga att dra nytta av handel. Det behövs strategiska insatser för att ta itu med de många barriärer som står i vägen för kvinnors aktiva deltagande i värdekedjor. Vi diskuterade metoder för att identifiera viktiga ekonomiska aktiviteter som har större potential att integreras i regionala eller globala värdekedjor, vilket ger vägar för att förändra kvinnors ekonomiska deltagande.

Diskussionen gick ut på att hitta utmaningar som kvinnliga handlare, producenter och småföretagare står inför, för att på så sätt kunna ta itu med frågor för en mer jämställd handel där kvinnor ta plats på ett bättre sätt.

Ann Linde som deltog i panelen var mycket tydlig med hur viktigt det är att identifiera hindren, lyfta upp dem och med gemensamma krafter hitta lösningar för varje problem/hinder. Handelsavtalen mellan länderna måste sluta diskriminera kvinnors kläder, kvinnors utförda arbete i form av varor och tjänster. Vi måste fortsätta arbetet med att att få bort handelshinder och importtullar som är rent diskriminerande mot kvinnor. 

Idag deltog jag i ett oerhört angeläget seminarie här på CSW68 i New York som handlade om fattigdomsbekämpning. Fattigdom är fortfarande en av den största utmaningarna som mänskligheten står inför. Just nu drabbas miljontals människor över hela världen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de människor som lever i extrem fattigdom. Samtidigt vet vi idag att kvinnans roll är avgörande för att familjer och hela samhällen ska kunna lyftas ur fattigdom. Kvinnor och flickor drabbas oproportionerligt mycket av fattigdom, de diskrimineras och stoppas av patriarkala strukturer. 

Mer än 340 miljoner kvinnor och flickor lever i extrema situationer i fattigdom, svält, på flykt från förtyck av en stat eller en man. Socialt skydd skulle kunna bygga upp motståndskraft mot fattigdom, ändå väljer många styrande att se bort från misären.

I Europa och Centralasien finns inget socialt skydd till 20 % av befolkningen, det är naturligtvis inte tillräckligt, men i Amerika saknar över 40 % av befolkningen socialt skydd, i Asien och Stilla havet, arabstaterna och Afrika är sociala stödet ännu sämre. Mer än 4 miljarder människor globalt saknar fortfarande något socialt skydd, vilket drabbar flickor och kvinnor hårdast. 

Det handlar om könsskillnader i sysselsättningsgrad, kvinnolöner och avsaknad av omsorg av anhöra. Dessutom jobbat kvinnor ofta i informella sektorn, de har tillfälliga jobb och i olika former av deltid och är därför mycket sårbara. 

Det faktum att kvinnor tar på sig huvuddelen av de oavlönade vårdansvaret i hemmen hindrar kvinnor från att få jobb och de lever därför oftare i fattigdom.

Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO), utför kvinnor och flickor 12,5 miljarder timmar med obetalt hem- och omsorgsarbete varje dag, vilket ger dem färre

möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är också så att de utsätts för könsrelaterat våld, trakaserier och övergrepp.

Men när kvinnor har möjligheter, tenderar de att investera mer av sina inkomster i sina barn och familjer vilket förbättrar resultaten för hela hushållet.

Anständigt arbete och socialt skyddsnät är de bästa skydden mot fattigdom och därför

avgörande för att minska risken för kvinnors fattigdom under hela livet. 

Stöd till kvinnors ekonomiska egenmakt bereder vägen för ökad jämställdhet och ekonomisk rättvisa.

Nu startar den årliga Commission on the Status of Women (CSW), för 68:onde gången. FNs medlemsländer möts för att stämma av och gå vidare för mer jämställdhet på alla områden. I år är fattigdomsbekämpning en viktig fråga eftersom så många kvinnor världen över har det oerhört tufft just nu.  

Världen står vid ett avgörande vägskäl för jämställdhet. Globalt lever mer än 10 procent av kvinnorna i extrem fattigdom idag och de är fattigare än män. Framstegen för att utrota fattigdomen måste accelerera för att uppnå målen för hållbar utveckling till 2030 och för det behövs investeringar. För att uppnå jämställdhet och kvinnors egenmakt över viktiga globala mål, inklusive att utrota fattigdom och hunger räcker det inte med fina ord. Vi måste gå från ord till handling.

Under detta avgörande år, när 2,6 miljarder människor går till valurnorna för att lägga sina röster, skulle de kunna kräva högre investeringar i jämställdhet.

Över 100 miljoner kvinnor och flickor skulle kunna lyftas ur fattigdom om regeringar prioriterade utbildning och familjeplanering, rättvisa och lika löner och utökade sociala förmåner. 

Miljontals jobb skulle kunna skapas till 2035 genom investeringar i välfärd och omsorgstjänster. Att minska könsskillnaderna i sysselsättning kan öka bruttonationalprodukten (BNP) per capita med 20 procent i alla regioner.

På CSW68 kommer regeringar, civilsamhällesorganisationer, experter och aktivister från hela världen att komma överens om åtgärder och investeringar som kan stoppa kvinnors fattigdom och främja jämställdhet.

Jag ser fram emot att diskutera med intressanta företrädare och flytta fram positionerna för kvinnors och flickors rättigheter. 

Tillsammans ska vi göra skillnad. 

Internationella kvinnodagen är en dag för reflektion och en dag att påminnas om den ojämställdhet som fortfarande påverkar kvinnors liv och livsval. Förutsättningarna för kvinnor och män, för flickor och pojkar, är inte likvärdiga. Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. Kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden avgörs på hur jämställt det är i hemmen, på att förskolan fungerar och på att omvårdnaden om anhöriga är tillräckligt.

Män äger en klar majoritet av jordens resurser och sitter på den största makten. Det blir extra påtagligt i krig och konflikter. De som redan är utsatta blir mer utsatta, kvinnor och barn drabbas alltid enormt hårt.

Vi som följt Rysslands krig i grannlandet Ukraina är både förfärade och bestörta. Lika upprörande är kriget på Gazaremsan där barn just nu svälter ihjäl. 

Varje livsöde är viktigt och situationen är akut. Det behövs omedelbart stöd och solidaritet för de kvinnor och barn som nu befinner sig på flykt eller fastnat i de brinnande krigen. 

Kvinnors ekonomiska förutsättningar och självbestämmande minskar. Mäns våld mot kvinnor ökar, inte minst det sexuella våldet, både i nära relationer och i krigsföring.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska fortsätta implementeras i det globala förebyggande arbetet. Alla former av sexualiserat våld i krig och konflikt måste förhindras och sanktioner ska kunna införas mot parter som inte erbjuder skydd mot sexualiserat våld i enlighet med FN:s resolution 2467. Svenskt bistånd borde fördelas med jämställdhet i fokus och särskilt stärka kvinnors självbestämmande och ekonomiska trygghet.

Fred, frihet och feminism

Kränkningar av mänskliga rättigheter måste tas på största allvar. Vi behöver alla stå upp för mänskliga rättigheter, vilket faktiskt innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter, idag och alla andra dagar.