Jul en tradition i ständig förändring.
Vi har just firat lucia och fått njuta av fantastiska framträdanden från såväl stora som små Lucior. Trots att Lucia kommer från Italien betraktas det som en ursvensk tradition. Tomten sägs komma från Turkiet och har försvenskas dels genom våra gårdstomter och dels genom inlyftande från USA menas det berömda tomtelandet finns i finska Rovaniemi.
Det är fint att vi kan ta till oss och berikas från olika delar av världen. Våra traditioner är alltid paradoxalt nog i förändring. Få hade hört talas om Novent för fem år sedan, numera julpyntas det i november för att det är så mörkt. Även julafton förändras i rask takt, maten går från dopp i grytan och grisfötter till grönkålschips och fräscha sallader, Kalle Anka på TVn är inte lika heligt och sedan covidtiden är det vanligare distansuppvaktningar via FaceTime och YouTube medflera kanaler.
Julen ska ändå vara en gemenskapens och generositetens högtid. Men samhället är ojämlikt och det speglas i julfirandet. För mig är julen i grunden en solidarisk handling. En tid då vi inte bara ska se till vårt eget, utan också ta ansvar för de som har det tufft.
Arbetslöshet, barnfattigdom, ensamhet och ökade klyftor är exempel på hur det ser ut runt omkring oss.
År av skattesänkningar har gjort rika rikare, och i många hem dignar det under julgranen av dyra paket, teknikprylar och märkeskläder till barn som redan har allt. Kontrasten är brutal mot de familjer som vänder på varje krona, där föräldrar oroar sig för om pengarna räcker till både hyra, mat och kanske en enda julklapp.
Julen borde påminna oss om att välfärd och trygghet byggs tillsammans, genom att vi delar på resurserna och ser till att ingen lämnas efter. Att ge mer till dem som behöver det mest är inte välgörenhet – det är solidaritet och rättvist. Bejaka gärna förändring i våra traditioner men håll fast vid solidaritet och rättvisa.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något, fundera på vad du kan göra!
