Inför Internationella kvinnodagen – jämställdheten får inte backa mer!
Vi närmar oss den 8 mars – Internationella kvinnodagen. En dag som både påminner oss om de framsteg som gjorts och om allt arbete som fortfarande återstår. För även om vi gärna ser oss som ett jämställt land är verkligheten en annan. Jämställdheten backar i stora delar av världen – och utvecklingen oroar även här i Sverige.
Välfärden bärs av kvinnor – men till vilket pris?
De kvinnodominerade yrkena inom vård, skola och omsorg är själva ryggraden i vår välfärd. Ändå är arbetsvillkoren ofta pressade, lönerna lägre och resurserna otillräckliga. Ska vi ha en stark välfärd måste vi också värdera och prioritera de yrken som får den att fungera – med bättre arbetsmiljö, högre löner och rimliga förutsättningar.
Ett ekonomiskt gap som består
Kvinnor har i genomsnitt 7 200 kronor mindre kvar att leva på varje månad efter skatt jämfört med män. Löneskillnaderna ökar – inte minskar. Det påverkar kvinnors ekonomiska självständighet genom hela livet, från första jobbet till pensionen. Ekonomisk jämställdhet är en grundförutsättning för verklig frihet.
Mäns våld mot kvinnor – ett allvarligt hinder
Mäns våld mot kvinnor är ett av de största hindren för jämställdhet. Det handlar inte bara om enskilda tragedier, utan om ett strukturellt samhällsproblem. Arbetet mot våldet måste fortsätta med full kraft – genom förebyggande insatser, stöd till utsatta och tydligt ansvarstagande.
Ojämställdhet i hemmet och på jobbet
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och har sämre möjligheter att utvecklas i arbetslivet. Samtidigt tar kvinnor fortfarande det största ansvaret för hem och familj. År 2020 tog män ut 30 procent av föräldrapenningen, medan kvinnor tog ut 70 procent. Det säger något om hur långt vi faktiskt har kvar.
Unga kvinnor betalar priset
Det är särskilt oroande att unga – framför allt unga kvinnor – mår allt sämre. De har oftare otrygga anställningar och osäkra villkor. Forskning visar dessutom ett tydligt samband mellan otrygga anställningar och sexuella trakasserier. Korta kontrakt och osäkra jobb innebär inte bara ekonomisk stress, utan också mindre inflytande, mer monotona arbetsuppgifter och sämre utvecklingsmöjligheter. Här behövs en tryggare och mer jämställd arbetsmarknad – och en vård och psykiatri som orkar möta behoven.
Jämställdhet är inget särintresse
Jämlikhet och jämställdhet ska öka – inte minska. Det offentliga rummet måste värnas från hat och hot. Diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska alltid motarbetas. Offentliga medel ska aldrig gå till organisationer som kränker mänskliga rättigheter eller undergräver demokratin.
Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och samma ansvar – i familjelivet, i yrkeslivet och i samhällslivet. Den 8 mars är en viktig påminnelse. Men jämställdhet är inget vi uppmärksammar en dag om året – det är något vi måste arbeta för varje dag.
Det är dags att vakna, se och agera.
Jag hoppas att du står upp för jämställdheten – den 8 mars och alla andra dagar.
