Monica Greens blogg

I helgen har S-kvinnor kongress i Malmö. 100 tals kvinnor har rest från hela landet för att debattera, förhandla och samverka för att flytta fram positionerna i den politiska debatten. Det är en otrolig kampvilja som finns i kongresshallen, detta tillsammans med ett imponerande engagemang och glädje att vara med och göra skillnad tillsammans.

Motionerna som skickats in, och ska behandlas, handlar om Arbetsliv, Bostadspolitik, mot Våld mot kvinnor, Hälsa och sjukvård, Skola och barnomsorg, Äldreomsorg och äldres rättigheter, Klimat och Internationell solidaritet medmera.

Det visar på bredden hos ombuden och de kvinnoklubbar som diskuterat frågorna innan de skickat ombuden till denna kongress.

Dessutom är det en mängd gäster som representerar övriga delar av samhället så som fackförbund, ABF medlflera organisation. Igår talade både kommunstyrelsen ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh och utbildningsminister Anna Ekström. Idag på morgonen skickade Statsministern en videohälsning, han talade om Metoo, hårdare tag mot våld mot kvinnor, det förfärliga med att vissa gömmer sig bakom "heder"och en mängd andra jämställdhetsfrågor som är viktiga för både män och kvinnor. 

Nu ska vi dessutom ha ett panelsamtalet om kvinnors pensioner mellan Annika Strandhäll och Christina Tallberg. Senare i eftermiddag får vi besök av Tobias Baudin ordförande i fackförbundet Kommunal. Sedan väljer vi förbundsstyrelse innan vi går vidare i motionsfloran.

Med andra ord en otroligt givande helg för oss som är med och besluten kommer att beröra många män, kvinnor och barn eftersom vi ska jobba för ett rättvisare, tryggare mer solidarisk samhälle.

Utbildning och att få gå i skolan är en grundläggande rättighet enligt FNs globala mål. Men fortfarande förvägras miljontals barn flest flickor att få gå i skolan. 774 miljoner människor i världen är inte läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar är kvinnor. 

Ändå vet vi att utbildning för alla, är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. 

Flickors möjlighet till utbildning främjar ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. 

Utbildningssystem måste möta människors behov under hela livet – från tillgång till förskola över grundskoleutbildning till att alla unga personer ges möjlighet till gymnasie-, yrkes- och högre utbildning. Att så många män och kvinnor inte är läs- och skrivkunniga visar behovet av vuxenutbildning. Mål nummer 4 i den världsomspännande överenskommelse som FNs globala mål utgör står det klart och tydligt att alla, dvs alla, ska ha rätt till utbildning. Ingen flicka ska förvägras rätten till en utbildning.  Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas. Senast 2030 det säkerställas att alla kvinnor och män har lika tillgång till yrkesutbildning och eftergymnasial utbildning, inklusive högskoleutbildning, av god kvalitet till en överkomlig kostnad. Dessutom ska funktionsnedsatta ges tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande.

Till detta behövs fler kvalificerade lärare. Till 2030 ska tillgången på utbildade lärare ökas väsentligt enligt de globala målen. Det är en enorm utmaning för alla värdens länder.

Jo, jag vet att de som sticker ut hakan på sociala medier och ber folk dra åt fanders får många likes, blir både kända och populära. Det finns alltså ett egenvärde i att hitta en konflikt, jag har full förståelse för att det är ett led i ett spel för att sedan kunna använda det kontaktnätet för att sprida sitt budskap eller sälja sin grej.

Samtidigt blir jag bekymrad efter som det i sig leder till en allt högre ton, polarisering och ett förakt till andra som kanske också i själva verket strävar efter samma mål med ett bättre samhälle.

Vi kan ta politikerföraktet som exempel. De som beskriver politiker som okunniga och ointressanta kan bli väldigt populära på sociala medier. Men om de själva skulle behöva ta ställning så påstår de att de inte kan det. 

Det finns många som kräver att politiker ska göra upp över blockgränsen, samma människor visar sedan öppet sin förakt när det sker just sådana överenskommelser eftersom de så kan betraktas som mer urvattnade. 

Det finns många som påstår att Sverige är ett sämre land att leva i och tänker flytta utomlands för att de tror att våldet är mindre, servicen bättre och tryggheten större i alla andra länder. 

Jag påstår inte att Sverige är perfekt och utan problem men att dra det så långt som att det inte har gjorts någonting är totalt okunnigt. Eller snarare är det så att personerna vet att Sverige ligger i framkant på många områden, men då blir de inte populära på nätet. 

Att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga tycks som bortglömt. Liksom möjlighet för alla barn att få mat i skolan, förskolor och fritidshem till en betydligt billigare peng än i andra länder osv. Att Sverige redan på mitten av 90-talet införde sexköpslagen och på så sätt kriminaliserade torskarna blev en ögon öppnare för många andra länder. Vi har världens längsta föräldraförsäkring, både män och kvinnor har en hög förvärvsfrekvensen vilket leder till att både män och kvinnor sedan får pension. Vilket tyvärr inte är alls lika vanligt i resten av värden, osv osv.

Men trots att vi har legat i framkant på många områden ställs vi hela tiden inför nya utmaningar. Vi vill absolut inte ha det som i Frankrike där fattigdomen, arbetslösheten och hopplösheten i förorterna leder till upplopp, våld och bränder. Vi vill inte ha det som i USA där segregationen är bedrövlig, vapnen flödar och massmorden är vanliga. Vi vill inte ha det som i vissa delar av Indien där kvinnor våldtas och mördas osv. Vi kan se exempel dyka upp i Sverige och det kan aldrig accepteras.

Därför måste både politiker, myndigheter och civilsamhället vara ständigt på tårna med förebyggande arbete, hårdare straff och resurser till ordningsmakten. Dessutom måste vi jobba internationellt så att fler länder får ett tryggare och mer jämställt samhälle. Vi måste alltså göra båda delar, både förbättra på hemma plan och på plats i utsatta länder. 

Min poäng är att det finns lite för många som just nu ägnar sig åt att piska upp konflikter, för att bli kända, i stället för att ställa upp och göra gemensamma insatser för att öka tryggheten, välbefinnandet och framtidstron. 

Ensam är inte stark, tillsammans gör vi mycket större skillnad. 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) står som värd för 2019 Stockholms Forum om fred och utveckling på temat "Från krishantering till fredsbyggande för att uppnå synergier".

Ofta kräver hot om våld, våldsavbrott och krig omedelbara åtgärder och ingripanden. Men fredsbyggande är ett mycket långsiktigt och tålmodigt arbete. 2019 Stockholmsforum ska problematisera dilemmanat med snabb respons å ena sidan och den långsiktiga vision som krävs för att uppnå en hållbar fred å andra sidan.

 Stockholmsforumet ska se hur humanitärt bistånd, säkerhetssvar, utvecklingssamarbete och fredsbyggande kan få synergieffekter till hållbara lösningar. 

Här på Münchenbryggeriet samlas aktörer som arbetar med stabilisering och de som arbetar med humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och fredsbyggande. 

Det startade starkt genom fantastiska inledningar av Jan Eliasson ordförande för SIPRI, biståndsminister Peter Eriksson , Dr Sima Samar ordförande för Afghanistan Independent Human Rights Cunsil och Peter Maurer ordförande för internationella röda korset.  Nu ska vi snart dela upp oss i parallella diskussioner om fredsbevarande insatser, matprogram, säkerhet och jämställdhet mm  

Jag säger som vanligt ingen hållbar fred om inte kvinnorna involveras. Så visst håller devisen Fred, frihet och feminism även här.

Anna-priset, som nu delas ut för femte året i rad, är ett stipendium som årligen delas ut till en person med ett filmprojekt om kvinnors rättigheter. 

Anna-priset är ett led i att förverkliga FN:s konvention om kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

För 2017 tilldelades regissören Victoria Verseau 100 000 kronor för arbetet med hennes första långfilm Meril. Det delades det ut på Stockholms Feministiska Filmfestivali februari i år.

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med då men året innan dess var jag med. Då delades priset ut i samband med Göteborgs filmfestival. Det har varit väldigt kul att följa Fanni Metelus framgångar sedan hon fick priset av oss i Göteborg. 

Jag är både glad och stolt ordförande för att vi i UN women nationell kommitté Sverige varit en av initiativtagarna för att på så sätt göra innehållet i Kvinnokonventionen känd. Priset grundades 2014 av WIFT (Women in Film and Television) och UN Women nationell kommitté Sverige för att öka kunskapen om FN:s Kvinnokonvention och att kvinnor ges lika möjligheter att berätta sina historier.

Vi ser att priset bidrar till att ändra de patriarkala strukturerna i samhället och har förstås fått än mer aktualitet tack vare Metoo. Äntligen vågar och kan kvinnor vittna om vad de utsatts för i årtionden.  

2019 ska WIFT och UN Women nationell kommitté Sverige återigen dela ut Anna-priset på Stockholms feministiska filmfestival. Det känns rätt eftersom festivalen syftar till att öka jämställdheten och representationen av kvinnor inom film och utmana stereotypa skildringar. 

För att få priset ska den sökande redogöra för hur FN:s kvinnokonventions intentioner finns med i filmen. Givetvis vill vi stärka kvinnor inom filmkulturen.

Min kollega Helene Granqvist är en otrolig engagerad ordförande för WIFT med stor arbetskapacitet säger "- Film liksom andra kulturuttryck är avgörande i demokratiska processer för samhällsförändring. Genom kulturen deltar vi i berättelsen om oss själva och formar våra föreställningar om den värld vi lever i. Det är därför det är så viktigt att lyfta de historier som vi annars inte får ta del av idag"

Läs mer och ansök här: https://www.wift.se/nyheter/anna-priset-2018/

 

Det är inget nytt att kvinnor tafsas på, trakasseras, nervärderas, utsätts för både psykiskt och fysiskt våld, misshandlas, våldtas och till om med mördas. Det har tyvärr pågått i alla tider. Men under detta år som gåt sedan #metoo satte fart på uppmärksamheten har det blivit både tydligt och trovärdigt. Tack alla ni som stått upp, visat kurage, gått ut och berättat offentligt, vågat berätta. NI har förändrat till det bättre, men mycket återstår.

Under 2017 anmäldes nästan 22 000 sexualbrott i Sverige, varav 7 370 rubricerades som våldtäkt enligt BRÅ, men man räknar med ett mörkertal och tror att det sker ca 100 våldtäkter om dagen i Sverige. 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuella övergrepp, ofta i nära relation. 17 kvinnor om året mördas, oftast av en närstående.

Var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Våld mot flickor och kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem, en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och utgör en global hälsofara. Effekterna av våldet varierar från omedelbara till långsiktiga fysiska, psykiska och sexuella konsekvenser för flickor och kvinnor. I alltför många fall leder våldet till att flickor och kvinnor mister sina liv.

UN Women nationell kommitté Sveriges vision är en jämställd värld fri från diskriminering och våld mot kvinnor och flickor. Ett hinder för att uppnå förändring är att berörda rättsinstanser har otillräcklig kunskap om och/eller respekt för kvinnors rättigheter som  beskrivs i FNs Kvinnokonvention och Pekingplattformen.

Därför ser vi det som ett av våra viktigaste uppdrag att utbilda, informera och sprida budskapet om både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen. Det gör vi på många olika sätt, bland annat genom #tasnacket och genom #heforshe

Men vi ställer också upp på utbildningar, föreläsningar och fortbildningar för att uppmana såväl män som kvinnor att ta sitt ansvar eftersom alla, ja alla, tjänar på ett jämställt samhälle fritt från våld och trakasserier.