dag har jag varit i Halmstad. Jag har haft förmånen att tala inför ett gäng ledande kvinnor i politiken som just nu genomgår en spetsutbildning. På tåget hem kan jag reflektera över intrycken. Vi har talat om ledarskap, om härskartekniker, om Metoo, om mäns våld och om hur vi ska lyfta varandra. 

Det är viktigt att fortsätta arbetet för en öppen, fri demokrati där vi står vi upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man eller kvinna, pojke eller flicka. 

Då är det viktigt att fortsätta fokusera på arbetet för att förbättra jämställdheten. Fortfarande är mannen norm och både män och kvinnor påverkas av de patriarkala strukturerna. Kvinnor som grupp har lägre löner än män och sämre möjligheter att utvecklas i arbetet. Dessutom tar kvinnor ett större ansvar för barnen och för hemmet.  

Idag talade vi om att diskriminering på grund av kön, könsidentitet, sexuell läggning eller ålder ska motarbetas genom att vi synliggör och avslöjar härskartekniker. Dessutom talade jag om de böcker jag skrivit: Lyft varandra en guide till halva makten och De första- kvinnorna som spräckte glastaket.

Vi hade många intressanta diskussioner och samtal hur vi ska bryta negativa attityder, börja så tidigt som möjligt med inkluderande arbetssätt och säga ifrån när något inte är okej.

Det var helt enkelt en mycket givande dag i Halmstad.

I veckan har Sveriges första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson lämnat Regeringskansliet trots att socialdemokraterna som största parti gått fram i valet den 11 september. Hennes 11 månader som statsminister gjorde starkt intryck i denna stökiga tid och oroliga omvärld. I boken De första- Kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag skrivit finns naturligtvis Magdalena Andersson med. 

Här följer ett utdrag: 

Sverige har i över hundra år lyckats med bedriften att stänga ute kvinnor från den yttersta politiska makten. När det målet äntligen är nått har den nya ledaren verkligen satts på prov och både fått visa tydlighet och utstråla trygghet i en orolig tid. 

Magdalena Andersson säger att hon alltid tagits på stort allvar och inte har känt sig ifrågasatt på grund av sitt kön. Det har till och med känts angeläget att inte prata om de manliga strukturerna just för att det inte ska slå tillbaka.

Men hon har också varit feminist så länge hon vetat vad ordet innebär, det vill säga att ha nått insikten om att kvinnor som grupp är underordnad männen som grupp, och att vilja göra något åt det.

− Det finns alltför många tydliga exempel på orättvisor, ojämställdhet och lågavlönade kvinnor. Det är fortfarande så att kvinnor tar större ansvar för hem och familj och får sämre löneutveckling och i slutänden lägre pension, säger Magdalena Andersson.

– Välfärd är det starkaste verktyget vi har för att skapa jämställdhet. Det är tack vare vår välfärd som kvinnor kan arbeta och ha en egen inkomst, vilket är en förutsättning för att kunna välja sin egen väg i livet. Att ha en jämställd livspartner underlättar också livspusslet.

På det faktum att kvinnor ofta befinner sig i lågbetalda yrkeskategorier reagerar Magdalena Andersson med ilska.

– Det är inte så att kvinnor söker sig till lågbetalda yrken, tvärtom, yrken blir lågbetalda just för att många kvinnor jobbar där.

− För att lyckas skapa jämställdhet behöver vi fokusera på förändringen av själva strukturerna. Det är provocerande att insinuera att det är kvinnornas egna fel och att det bara skulle vara att rycka upp sig, söka jobb med högre lön och jobba hårdare. Det är betydligt mer komplicerat än så, och hela samhället måste ställa upp för ett mer jämställt yrkesliv.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder men det finns mycket kvar att göra, konstaterar Magdalena Andersson. − Varenda kvinna i Sverige ska själv kunna välja sitt liv. Det handlar inte minst om den självständighet som kommer med en egen inkomst för utrikesfödda kvinnor som i alltför stor utsträckning står utanför arbetsmarknaden. Om dessa kvinnor får mer makt över sina egna liv, om de lär sig svenska och tjänar egna pengar, då får de också möjlighet att välja sin egen väg i livet. Med en egen inkomst kommer möjligheten att bestämma själv.

Magdalena Andersson kröner raden av kvinnor inom socialdemokratin och arbetarrörelsen som kämpat för rättvisa villkor och jämställdhet. Under 1990-talet var Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström Socialdemokraternas mest synliga kvinnor.

När Magdalena Andersson var ny inom statsrådsberedning- en fanns också tongivande kvinnor som Lena Hjelm Wallén, Ingela Thalén, Anna-Greta Leijon och Anita Gradin.

− Det var kvinnor som gjorde stort intryck och visade att det går att bryta de manliga normerna, och jag har ännu en förebild, berättar statsministern.

− Chiles tidigare president Michelle Bachelet har varit en förebild för mig under många år. Hon var ensamstående mamma, ateist och kvinnlig president i ett katolskt land. Det är imponerande.

Den 25 augusti fick Anna Nyberg och jag möjlighet att presentera vår nya bok De första - kvinnorna som spräckte glastaket. Vi har intervjuat 21 kvinnor som varit först inom sitt område. Upprinnelsen till boken är det faktum att det tog 100 år från det att Sverige blev en demokrati tills den första kvinnliga statsminister utsågs. Sverige är därmed långt efter våra nordiska grannar och bland de sista länderna i Europa att ha en kvinna på landets högsta politiska uppdrag.  

I samhället i övrigt var det först på 1950-talet som kvinnor fick tillträde till polisyrket, samt kunde få bli präster. Och än i dag lever vi med skevheter. I svenskt näringsliv i dag är 83 procent av alla vd:ar män, 17 procent kvinnor. 

Sverige har kommit långt med jämställdheten, i teorin, men i praktiken ser annorlunda ut.

Varje kvinna som medverkar i boken har sin egen berättelse, men det finns gemensamma drag. Kvinnorna granskas hårdare än sin omgivning, får färre chanser att göra misstag än sina manliga kollegor och måste göra bättre ifrån sig för att betraktas som lika bra som männen. 

Det är både fascinerande och inspirerande att ta del av kvinnornas list, tålamod och viljestyrka för att lyckas slå hål på glastaket. 

Vi kan konstatera att det är dags bryta könsbarriärerna och sluta ge männen företrädare för att de är män. 

Boksläppet höll vi i Gamla stans bokhandel tillsammans med Jan-Ewert Strömbäck som skrivit om Kerstin Hesselgren, den första kvinnan i Riksdagens första kammare. Det verkar också vara en mycket intressant bok. 

Idag anordnar IF Metall Östra och Västra Skaraborg en hel dag mot mäns våld mot kvinnor. Det är ett oerhört viktigt tema och som IF metalls ordförande Marie Nilsson sa inledningsvis - att det är ett mycket stort samhällsproblem. Arbetsgivarna och facket kan tillsammans göra mer för att stödja kvinnor som utsätts för våld. Det är inte ett privat problem, alla har ett ansvar att våga ställa frågor och stötta. Det finns 12 000 arbetsplatser runt om i Sverige där If metallare jobbar på. Arbetsplatserna spelar stor roll för att observera arbetskamrater som far illa. 

IF Metall är ett mansdominerat fackförbund men är en feministisk organisation dessutom är 60 000 av medlemmarna kvinnor, det gör IF Metall till tredje största kvinnoförbund. 

Idag uppmärksammas på vilket sätt alla kan göra en insats, trots det kan kännas svårt och det kan kännas lättare att titta bort och inte bry sig. 

Det handlar om att uppmärksamma att någon inte mår bra och agera därefter. Att lyfta frågan och tydliggöra vilka värderingar som råder på arbetsplatsen skickar signaler till den som är drabbad. Eftersom våld i hemmet är något som ofta påverkar arbetsförmågan är det av vikt att utreda behov av anpassning och rehabilitering. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att våld är en olaglig handling. Alla behöver lära sig att se tecknen och våga ställa frågor, för att på så vis aktivt kunna stötta och ge rätt stöd till den våldsutsatta och våldsutövaren. Det handlar om att bryta tystnadskulturen och öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor på alla industrins arbetsplatser. Dessutom är det viktigt med en god samverkan med arbetsgivaren i hur vi tillsammans ska arbeta förebyggande mot mäns våld mot kvinnor.

Att vara drabbad av våldet är aldrig den utsattas enskilda, privata problem. Alla i omgivningen kan göra något, alla har vi ett ansvar att agera och visa att vi bryr oss.

Läs mer https://www.ifmetall.se/aktuellt/tillsammans-bryr-vi-oss--stoppa-mans-vald-mot-kvinnor/

Idag börjar partiledartalen med kristdemokraterna i Almedalen. Partiledaren Ebba Busch är den första kvinnan som partiledare inom KD och har därmed spräckt ett glastak. Därför nämns hon i Anna Nyberg och min kommande bok De Första. Nu är hon redan inne på sitt sjunde år som ledare få inom partiet ifrågasätter henne. 

Det andra partiet som talar i dag är Liberalerna och de har en helt annan historia om att ifrågasätta sina partiledare. Nu när Johan Pehrson nyligen utsågs var det efter att Nyamko Sabuni valt att avgå och hon var tydlig med att hon inte kände förtroende av medlemmarna längre. Johan Pehrson har inte ändrat något i politiken men tycks ha lugnat sina egna och nu växer partiet igen.

Liberalernas första kvinnliga ordförande Maria Leissner blev tidigt politiskt engagerad i dåvarande Folkpartiet. Jag intervjuade henne inför arbetet med boken De första - kvinnorna som spräckte glastaket.  Då beskrev hon den glädje och engagemang hon kände när hon gick med i Liberala Ungdomsförbundet, där hon så småningom blev första kvinnan att bli förbundssekreterare och sedan ordförande.
− Jag älskar den intellektuella stimulans som Folkpartiet har gett mig. Vi kunde vända och vrida på alla politiska frågor i flera timmar och det var både spännande och stimulerande, berättar Maria Leissner.

Efter olika uppdrag bland annat som riksdagsledamot, uppdrag i Afghanistankommitten och i Kvinnor kan bestämde sig Maria för att ställa upp som ordförandekandidat efter Bengt Westerberg. Det blev en öppen strid och Maria beskrev hur personval och kampanjer medför rycketsspridning, hårda ord och till och med rena lögner. 

Därför var partiet splittrat när Maria Leissner efter omröstningen och det blev två tuffa år både internt men också i media. Maria minns särskilt att hennes ögon förstorats upp i ett stort tidningsuppslag med rubriken Dessa ögon kan döda ett parti.  

Maria Leissner krossade tre glastak inom Folkpartiet. Men när hon stod ensam i blåsten som partiledare blev trycket för stort och hon valde att avgå efter två år.

Ikväll väntas publikrekord inför landskampen Sverige-Brasilien.

Förra gången de båda lagen möttes var Pia Sundhage lagkapten för Sverige.

Nu säger hon på pressträffen att det är en unik känsla när damfotbollen blivit så publikdragande men det har varit en lång resa.

I boken De första, kvinnorna som spräckte glastaket som Anna Nyberg och jag ger ut i augusti får Pia Sundhage möjlighet att berätta mer om sitt liv som fotbollsikon och hur lång bollen har tagit henne. I boken utvecklar hon tanken om att ensam inte är stark, bara ensam.

Personligen har hon inte känt sig motarbetad, och hon fick stöd av omgivningen när hon började bryta mönstren, det var strukturerna som motarbetade henne.

Det var grabbar och män som spelade fotboll när Pia Sund- hage växte upp i ett litet samhälle i Västergötland på 1960-talet. Inte tjejer. Utom Pia då. Hon var först på plan och sist att lämna den.

− Jag var inte mer än sex-sju år då, och grabbarna tyckte att det var coolt när jag var med och spelade. De tyckte att jag var annorlunda och lite udda, men de var okej med det.

Framför allt har det varit kul det var att spela fotboll. Eller lustfyllt, som Pia Sundhage säger. Det gjorde henne till en pionjär inom svensk damfotboll.

Nu finns chansen att bli först med att köpa De första.

HJÄLP. Rysslands krig i Ukraina förvärras dagligen och vi tar ständigt del av rapporter om offer och sönderslagen infrastruktur. Den ryska militära attacken slår familjer i spillror. Människor tvingas fly för sina liv.

Årligen uppmärksammas de orättvisa lönerna mellan män och kvinnor. Varje år blir det lite lite lite bättre med pyttesmå myrsteg. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent. Omräknat i tid betyder det att män får betalt för hela sin arbetsdag från kl. 8-17, medan kvinnor jobbar gratis efter kl. 16:12, varje dag. Var med och ta ställning för #lönheladagen!

Kvinnor har högre utbildning än män men lägre lön inom alla sektorer och i stort sett alla yrken på den svenska arbetsmarknaden. Varje månad tjänar kvinnor i genomsnitt 3 700 kronor mindre än män. På ett år blir skillnaden 44 400 kronor. Trots att kvinnor har lägre lön förväntas de jobba hårt, tungt och stressigt inom vården och omsorgen. Det senaste året har de fått mycket applåder för sitt slit. Men applåder sätter inte mat på bordet och betalar hyran. 

16:12-rörelsen är en sammanslutning av politiska kvinnoförbund, fackliga organisationer och kvinnorörelsens organisationer som tillsammans arbetar för att även kvinnor ska få lön hela dagen.

Sedan rörelsen bildades för åtta år sedan har klockslaget flyttats fram från klockan 15:51 till klockan 16:12. Med den förändringstakten kommer vi att nå jämställda löner först om 20 år.

Nu behövs handling som visar på skillnad. Dessutom går det bra att både berömma och applådera men det är i lönekuvertet som resultatet syns. 

• Samma möjlighet till heltidsarbete och trygga anställningsformer.
• Att även strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas.
• Jämställd föräldraförsäkring.
• Ökad tillsyn och skärpta sanktioner kopplat till kravet på lönekartläggning.
• Att pensionssystemet reformeras för att minska pensionsgapet mellan kvinnor och män.

Kampanjen bygger på statistik från Medlingsinstitutet, den myndighet som är ansvarig för den officiella statistiken.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 9,9 procent. Omräknat i tid innebär det att kvinnor jobbar gratis 48 minuter varje dag. Män får betalat för hela arbetsdagen kl. 8-17 medan kvinnor jobbar gratis efter kl. 16:12.

Sedan Lön hela dagen startade sitt samarbete har klockslaget förflyttats från 15:51 till 16:12 (21 minuter på åtta år). Med den förändringstakten kommer vi att nå jämställda löner först om 20 år, d.v.s. år 2041.

I pengar är skillnaden varje månad 3 700 kr. På ett år innebär det att en kvinna tjänar 44 400 kr mindre än en man.

Vartannat år utkommer också Statistiska centralbyrån med en lathund om jämställdhet i Sverige: På tal om kvinnor och män. I handboken finns lättillgängliga tabeller och diagram med aktuell statistik om kvinnor och män inom ett stort antal områden. Bland annat om yrkesfördelning, lön, inkomst och pension uppdelat på kön.

Nu har Forum Jämställdhet dragit igång, digitalt denna gång men starkt och innehållsrikt.

Under två dagar ska vi diskutera jämställdhet, lyssna på fenomenala talare och ta del av inspirerande idéer för ett mer jämställt Sverige och konstruktiva förslag för halva makten och hela lönen. 40 programpunkter uppdelade i tre spår med olika inriktningar med målet att gå från ord till handling. 

Det är viktigt att samlas, även om det är digitalt, för att dela erfarenheter för att på så sätt flytta fram positionerna.

Givetvis står Agenda 2030 i fokus, det vill säga FN:s globala agenda för hållbar utveckling. Jämställdhet är en förutsättning för och en del av arbetet för hållbar utveckling. Visserligen är mål nummer 5 ett eget mål för Jämställdhet i Agenda 2030, men ska även genomsyra de andra 16 målen.

Det går inte att bortse från det dystra år vi har bakom oss när covid-19 drabbat hela välden. Fler män än kvinnor har blivit svårt sjuka och dött, men det är till stor del kvinnor som genom sitt betalda och obetalda arbete har burit oss igenom pandemin. Sällan har behovet av investering och förstärkningar av välfärden varit så tydligt som nu. Mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat sådant, ökar när kvinnor och flickor isoleras med sina förövare utan möjligheter att ropa på hjälp och fly. I den ekonomiska kris som följer på pandemin har många förlorat sina jobb och hårdast drabbas de som redan har en osäker ställning på arbetsmarknaden, oftast de med kort utbildning från andra delar av välden och i synnerhet kvinnor. 

Det var en mycket stark inledning av årets Forum för jämställdhet och sedan fick jag 

förmånen att ta del av Katarina Bergs intressanta beskrivning av hur Spotify genomfört delad föräldraledighet globalt. Det var fantastiskt imponerande som fler företag borde ta efter.

Det behövs både kraft mod för att dels se att världen inte är jämställd och vilja göra något åt det och detta bådar gott när mycket annat dystert. 

Idag den 21 januari uppmärksammas Fadimedagen på många håll Sverige – till minne av Fadime Sahindal som mördades av sin far för 19 år. Hon mördades kallblodigt i det som kallas i hederns namn. Men det finns ingen heder hos någon som dödar, tvärtom det är ohederligt, ovärdigt och helt oacceptabelt. Att dessutom döda sin dotter, syster, släkting det är det mest ohederliga jag kan tänka mig. Jag skrivet detta för att hedra Fadime, hedra hennes val att leva och hedra alla flickor och kvinnor som är modiga. Dessutom vill jag att det sätts mer fokus på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck så att de som lever i denna skräck kan ta sig ur det. Fadimedagen påminner oss om att vi måste göra mer för att komma åt hedersförtrycket. Mänskliga rättigheter gäller alla. Barns rättigheter gäller alla barn. Kvinnors rättigheter gäller alla kvinnor. Ingen ska behöva leva med våld, hot om våld eller förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck är avskyvärt.

Det har tagit steg för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat har en straffskärpningsgrund för hedersbrott införts, som innebär att den som begår brott med hedersmotiv ska dömas hårdare. Ett utreseförbud har införts för att skydda barn från att föras utomlands i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympats.  Alla kan dock göra mer för att förebygga, förhindra och stoppa våld mot barn och kvinnor. Skolan spelar en viktig roll för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Elever ska få kunskaper om sina rättigheter, och ofta är det skolpersonal som ser utsatthet och anmäler oro.

Vi som grannar, medmänniskor, arbetskamrater eller skolkompisar kan göra mer. Fråga hur någon mår, anmäl eller vänd dig till någon i din närhet så som skolkurator, lärare, arbetsledare, chef eller polis.

Vi kan aldrig acceptera att människor utsätts för våld och förtryck i hederns namn. Det är ett allvarligt samhällsproblem som kränker och begränsar främst flickors och unga kvinnors, grundläggande fri- och rättigheter.

Bilden är från en tidigare Fadimedag där Carina Ohlsson och jag medverkade. 

På Nobeldagen fick vi se hur tekniken och kunskapen går framåt, mycket tack vare forskningen. Så det finns verkligen ljus och hopp MEN samtidigt är det just nu en mycket dyster tid. Coronapandemin kräver offer, dels har miljontals människor avlidit, ekonomier går ner och drabbar de som har det sämst, kvinnor och barn utsätts för våld och misshandel.

Förtryck sker både i öppna och auktoritära stater. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makten. 

Bland de utsatta finns de som bidrar till att upprätthålla demokratin, det öppna samhället och det fria ordet. Förtrycket drabbar vanliga människor som vill försvara grundläggande rättigheter. Media, rättsväsende och andra som bidrar till att upprätthålla det öppna demokratiska samhället hotas och förtrycks. Ungern och Serbien stoppar fri journalistik. I Hongkong ser vi övervåld och arresteringar.

I USA, har pressfriheten försämrats. Förutom att USA är mycket segregerat, lider av fattigdom, våld och förtvivlan så har över en kvarts miljon dött i covid-19.

2020 skulle varit ett år med framåtanda och jubileum. FN firade 75 år som organisation, UN Women uppmärksammade att det är 25 år sedan kvinnokonferens i Peking, operation 1325 har i  20 år ställt krav på kvinnors deltagande i fredsförhandlingar osv. Dessa viktiga händelser har fått uppmärksammas på distans. Jag som hade förväntat mig ett år med flera valövervakningar har fått konstatera att flera länder skyller på Corona för att slippa ta emot internationella valövervakare. Samtidigt ser vi modiga män och kvinnor i Belarus kämpar för demokrati och i Polen demonstrerar människor mot skärpta abortlagar. 

Vi måste hålla modet uppe, se ljuset i tunneln, uppmana alla att göra sitt yttersta för att förhindra Corona att sprida sig. Vi behöver hålla ihop, på distans, för att ta oss ur detta tillsammans.

Vaccinet kommer inte lösa att allt går över och det kommer att ta tid. Men det inger hopp om att det går att ändra den negativa trenden.

Så än en gång håll ut, håll i och ge med dig av din omtanke till andra. 

Ingen kan göra allt, alla kan göra något, var och en på sitt håll. Tillsammans gör vi skillnad 

Slag, sexuella övergrepp och misshandel i hemmen men också kränkningar, begränsningar och kontrollbehov är våld. En av tre kvinnor och flickor i världen utsätts för våld. Ändå blir det alltid större rubriker när våldet sker på öppen gata än när våldet sker i hemmen. Förra året mördades 22 kvinnor i Sverige av en nära anhörig och det finns ett enormt mörkertal om hur utbrett våldet är. Dessa våldsbeteenden vi aldrig kan acceptera. 

Våld mot kvinnor och flickor pågår i hela världen, i alla länder, alla religioner, alla kulturer. Förutom den enskildas lidande kostar det samhället enorma resurser. Miljontals kvinnor och flickor trakasseras, våldtas, dödas, diskrimineras på grund av sitt kön. Våldet tar sig olika uttryck, genom fysiskt och psykiskt våld men i många länder också genom lagstiftningar och myndigheter som vill begränsa kvinnors rättigheter.                                                                                                                                                               Under Coronapandemin har restriktioner lett till en alarmerande ökning av våld i hemmet. FN ser en ökning med 30 % av våld i hemmet världen över. 

 Den 25 november är det orange day dvs FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor. Den fastslår att våld mot kvinnor är ett hinder för samhället juridiskt, socialt, politiskt och i ekonomisk mening.                                                                                                                                                       Under dagen lyser kända byggnader över hela världen orange och i Sverige och det sker en mängd aktiviteter för att ta ställning mot våld och motverka den destruktiva machokulturen i grunden.  

2020 är Orange Day extra viktigt att uppmärksamma då rapporter från FN visar att covid-19 pandemin lett till en global ökning av våld i hemmet. I områden där människor lever under svåra förhållanden och i trångboddhet blir detta extra tydligt. Risken för att förövare ska utöva makt och kontroll över sin partner ökar. Kvinnor som befinner sig i karantän eller har svårt att lämna hemmet till följd av strängare restriktioner får även svårare att söka stöd utifrån. 

FN och UN Women uppmanar regeringar världen över att ta sitt ansvar och vidta faktiska åtgärder mot våldet. UN Women Skaraborg har en utställning, DÖD i NÄRA RELATION, möten och event denna dag men i år tvingas vi till andra lösningar för att uppmärksamma dagen. Vi har uppmanat alla kommuner i Skaraborg att lysa upp byggnader i orange. Byggnader kommer att lysa orange i Töreboda, Lidköping, Skövde, Falköping, Grästorp och på flera håll i Skaraborg denna viktiga dag. 

Vi uppmanar alla att manifestera mot våldet mot kvinnor och flickor i världen! 

UN Women Skaraborg

Monica Green, Anita Andersson, Josefine Olsson, Moa Mannesson, Kayda Lazar, Tamara Wendin

I år har vi egentligen mycket att uppmärksamma så som att FN firar 75 år. Att det är 25 år sedan kvinnokonferensen när Pekingplattformen fastslogs med att mänskliga rättigheterna även är kvinnors rättigheter. Det är 20 år sedan resolution1325 antogs, med uppmaningen att kvinnor ska delta i fredsförhandlingar eftersom det blir bättre resultat då. Dessutom är det 10 år sedan FN startade sin jämställdhets organisation UN Women.  

Men detta är också året då världen kämpar mot en pandemi. Även om coronaviruset slår mot alla drabbas vissa grupper och individer hårdare än andra. Kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av pandemins socioekonomiska effekter, samtidigt gör de själva en enorm insats för miljontals människor genom att ge undervisning, vård och omsorg, både i och utanför hemmet.  Dessutom vittnar rapporter från hela världen om en kraftig ökning av könsbaserat våld då kvinnor som utsätts för våld i hemmet isolerats tillsammans med sina förövare under pandemin.

Kvinnor och flickor är sedan tidigare utsatt för våld och övergrepp. Enligt FN utsätts omkring 4 miljoner små flickor årligen för könsstympning som innebär att delar av deras könsorgan skärs bort. Det sker ofta utan bedövning, med verktyg som en glasskärva eller en metallbit. Dessutom gifts 33 000 flickor bort – varje dag. Det betyder att 12 miljoner flickor varje år berövas sitt eget liv, riskerar att utsättas för sexuellt våld och att bli mamma innan de är fysiskt och mentalt redo.

Kvinnor och flickors utsatthet beror bland annat på brist på utbildning, patriarkala strukturer, skadliga traditioner/sedvänjor och fattigdom.  Så visst ska vi uppmärksamma att det är 75 år sedan FN startades men dessutom borde vi sätta större fokus på uppdragen. Fred, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter är lika viktiga idag.

Nu är det tre år sedan Metoo briserade i Sverige. Hashtaggen #Metoo tog fart i samband med att skådespelaren Alyssa Milano, bad alla kvinnor som någon gång ofredats sexuellt att svara på hennes tweet med orden "me too". Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, anklagats för våldtäkt av flera kända skådespelare och att det tystats ner av filmindustrin.  Uppropet vittnade om sexuella trakasserier, kränkningar, utsatthet och systematisk nedtystande.

Det spred sig snabbt till Sverige, först inom teater och filmbranschen med uppropet #tystnadtagning, sedan vidare till ett hundratal branscher med egna hashtaggs så som #underytan, #slutvillkorat,#medvilkenrätt, #akademiuppropet,

#givaktocheldupphör, #allmänhandling, #utanskyddsnät, #vardeljus, #utgrävningpågår, #vikokaröver, #vislårbakut och #imaktenskorridorer osv, osv.

Metoo-rörelsen fick snabbt stor medial uppmärksamhet i Sverige och jämfört med många andra länder som inte kommit lika långt med jämställdheten. Det är t.ex inte förrän alldeles nyligen som #Metoo tog fart i Danmark. Det finns säkert många bottnar och förklaringar men förmodligen har en feministisk rörelse i Sverige inneburit en större öppenhet, än i många andra länder, att tala om dessa strukturella problem. Troligen finns ett oerhört stort mörkertal i de flesta länder  och att det till och med anses normalt med "en klapp i rumpan".

En tillgång för #metoo-rörelsen är erfarenheten av att organisera sig, vilket de många olika uppropen, baserade på yrke eller andra delade erfarenheter, visar tydligt.

Det kollektiva berättandet i #metoo bidrog till att fler vågade bryta tystnaden och sätta ord på sina erfarenheter.  Tyvärr medförde Metoo även att oskyldiga dömdes i media och därmed i en folkdomstol, det är definitivt inte acceptabelt.

Men i det stora hela var det oerhört befriande att kvinnor äntligen tog bladet från munnen genom att både skrika och skriva om sin frustrationen. Även jag utsattes av sexuella trakasserier i Riksdagen, men valde att bagatellisera. 

I det privata näringslivet har det varit anmärkningsvärt tyst. Jag har tolkat det så att kvinnor och män vill inte att det framkommer att kvinnorna utsätts på samma sätt som i resten av samhället. En förklaring jag fått höra är att det handlar om stora pengar, investerare, affärsuppgörelser som bygger på förtroende. I det ingår att inte avslöja de män som tafsar, klappar, kräver sex eller "bara" är sexistiska i sina kommentarer.

Frågan är bara hur vi ska fortsätta belysa, uppmärksamma och motarbeta sexuella trakasserier? UN Women Sveriges kampanjer #tasnacket och #HeForShe är två exempel på hur vi ska bryta sexistiska kommentarer och lägga ansvaret där den hör hemma. TV-serien Björnstad är ett exempel på hur idrotten måste ta sitt ansvar, jag har visserligen "bara" läst boken av Fredrik Backman ännu men den var oerhört stark. 

Ett annat bra initiativ är SSU och S-kvinnors gemensamma #jaganmäldealdrig där många vittnar om att otryggheten på jobbet för att många aldrig vågar berätta.

En sak är säker, vi får aldrig tystna och aldrig gå tillbaka till tiden innan Metoo. Kampen mot sexuella trakasserier, hot och våld är långt ifrån över. 

Vi S-kvinnor är stolta över att tillhöra en feministisk rörelse. Det behövs både kraft och prioriteringar för att bygga ett jämställt samhälle för alla, ett samhälle där kvinnor och män, flickor och pojkar får leva sina liv, utan förtryck eller att någon hålls tillbaka. Men vi ser att välfärden, som är så viktig särskilt för utsatta, har flera brister. Coronaviruset har slagit hårt, inte minst mot kvinnor och flickor som redan befinner sig i utsatta situationer. Virusets framfart har inneburit, död, lidanden, svåra umbäranden och visar den ekonomiska ojämlikheten. Våld mot kvinnor i hemmet, ojämn fördelning av resurser, kvinnors utsatta roll som vårdare har blivit tydliga under den kris vi genomgår just nu. Förutom att det blivit extra tydligt att äldreomsorgen behöver stärkas ytterligare, har vi fått se psykisk ohälsa och ensamhet. Dessutom har alla som arbetat i vården slitit, stressat och pressats till det yttersta. De flesta av oss tycker att det  är självklart med gemensamt ansvar för att vård, skola och omsorg av hög kvalitet är tillgänglig för alla och i hela landet. Nu gäller det att se till att krisens konsekvenser inte leder till neddragningar i välfärden utan att vi istället säkerställer den långsiktiga finansieringen.

Tyvärr finns det populistiska partier som påstår att de vill prioritera välfärden men när de får chansen sänker de hellre skatterna och på så sätt försämras möjligheterna ytterligare.

Nu behövs tydliga beslut och en politik som satsar för framtiden, en politik som ökar tryggheten för alla som bor i vårt fina land. Vi menar att det behövs mod för att omfördela makt och resurser till ett mer jämställt/jämlikt samhälle, målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, så är det inte idag.

Jämställdhet är en del av lösningen för de utmaningar Sverige står inför. För att klara prövningarna på arbetsmarknaden, i etableringen, skolan och vården måste alla bjuda till, förstå och beakta de behov och villkor som råder för kvinnor, män, flickor och pojkar.

För att komma längre och ta nya steg i stället för att stå och stampa behöver jämställdhetsperspektivet in i allt arbete, det behövs jämställdhetsperspektiv i budgetarbeten. Inga kvinnor eller män ska falla mellan stolarna när satsningar görs för att ta oss ur krisen.

Barn och unga ska leva trygga liv, i skolan och hemma. Våra äldre har rätt till en kvalitativ omsorg med trygg personal som vet att de har sina arbeten och sina arbetskamrater kvar, omvårdnadsyrket behöver uppvärderas. Kvinnor ska ha egen ekonomisk makt att styra sina egna liv och fatta egna beslut och det behövs ytterligare resurser mot kvinnors ohälsa.

Nu måste vi gemensamt bygga ett starkare samhälle genom satsning på välfärden.

S-kvinnor i Skövde

(Foto från Arbetsmiljöverket, syntolkning: kvinnor i stressad vårdmiljö)

Just nu pågår ett drev mot Sveriges utrikesminister och som vanligt i drev dras det betydligt större växlar från intervjun än vad det finns belägg för. Ann Linde intervjuas i 30 minuter  i tysk tv om Sveriges hantering av pandemin.  GPs Alice Teodorescu påstår att intervjun var "full av felaktiga påståenden".  "Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor", säger Moderaternas Ulf Kristersson. "Magplask", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och så drar naturligtvis "rubriksökaren" Bard till med storsläggan och påstår att utrikesminister är lögnaktig, dum och en hycklare på Twitter. För att inte tala om drevet på sociala medier. 

Jag tycker att Ann Linde är en enastående duktig och driven utrikesminister. Hon talar mycket bra engelska, svarar på frågor och har ett driv som få av oss andra skulle kunna mäta oss med.

Hon svarade rakt på frågorna, visade ödmjukhet att Sverige har problem med arbetssituation på äldreboenden, hon korrigerade reportern två gånger pga faktafel, det är väl bara bra? 

Hade en man korrigerat en reporter när den kommer med faktafel hade det uppfattats som naturligt.

För jag tror att det är precis som många andra påpekat att kvinnor granskas hårdare än män. 

Kvinnor förväntas vara undergivna, snälla, timida och ödmjuka. Men kvinnor dubbelbestraffas eftersom politiker förväntas vara tuffa, rappa och mästrande. 

Att politiska motståndare problematiserar tillhör naturligtvis demokratin, att vi ska kunna granska makthavare är rätt. 

Men det är när det tippar över till överdrifter, lögner och grova anklagelser som det är oacceptabelt.

Det är dags att stå upp för så starka, duktiga, pålästa politiker som Ann Linde. Det är dags att stå upp för kvinnor som vågar stå på sig. Det är är helt enkelt dags att backa kvinnor som blir felaktigt anklagade och felaktigt beskyllda bara för att de ha betett sig som män. 

Det är fantastiskt att Sverige äntligen inkorporerat FNs barnkonvention till lag. Det tryggar barnens uppväxt och förpliktigar att både följa och informera om de rättigheter det innebär. Den slår fast att barn är alla människor under 18 år. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Jag tänker givetvis på både pojkar och flickor men som ordförande för UN Women i Sverige känner jag ändå extra mycket för alla de flickor som utnyttjas. Jag ser barnkonventionen som ett sätt att värna de mest utsatta.

 Det finns flickor som könstympas i mycket unga år, vilket kan leda till livslångt lidande. Det finns flickor som blir bortgifta som 12-13 åringar  och blir våldtagna inom äktenskapet, blir mammor trots att de själva är barn och trots att flickkroppen inte är utvecklad.

Det finns flickor som säljs som sexslavar och det finns flickor som utsätts för våld och övergrepp. 

Dessutom finns alla subtila kränkningar, trakasserier och krav som innebär att flickor definitivt inte har samma möjligheter som pojkarna. 

Varför är det så?

Vi lever i ett patriarkat där mannen är norm vilket innebär att både män och kvinnor upplever män som mer trovärdiga. Jag borde inte behöva lägga till att det naturligtvis inte gäller alla män. De allra flesta män är schyssta men vi är alla låsta i de roller/strukturer som sitter så stenhårt i samhällsnormen. Allra helst hade jag sett att FNs kvinnokonvention blir lika känd, uppmärksammad och efterlevt. Men fram tills dess ser jag Barnkonventionen som ett sätt att bryta de stereotypa könsrollerna, hindra våld och övergrepp.

I artikel 19 slås det fast att: "Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp"

Därför välkomnar jag att barnkonventionen är lag från årskiftet.

 Det är tillsammans vi för skillnad, det visar inte minst den nyligen avslutade Musikhjälpen, som i år lyckats att samla in 50 miljoner kronor på temat Sex är inte ett vapen.  Det är fantastiskt vad mycket värme, kärlek och engagemang det finns i hela landet.

UN Women jobbar på flera sätt på många håll i världen för att bl.a. avskaffa sexuellt våld i konflikt.

Allt för många har utsatts för sexuellt våld världen och det måste precis som i många andra frågor ske betydligt mycket mer arbete för att förebygga sexuellt våld. Dessutom får vi inte blunda för grundorsaken dvs bristen på jämställdhet.

Sexuellt våld används i krig och konflikter som en strategi för att splittra familjer och samhällen. Det tar sig uttryck genom våldtäkter, flickor som används som sexslavar, tortyr, trafficking- våldtäkt i krig är ett krigsbrott.

Alla väldens länder, ledare och FN måste intensifiera arbetet för att gå slut på sexuellt våld i konflikt, de utsatta måste få upprättelse. Kvinnor och flickor måste  tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter. Sist men inte minst är det fred världen behöver.