Jag förstår precis varför ordförandekandidater inte säger JA
Socialdemokratin lider inte bara av brist på tydlighet och budbärare från den utmärkta politik som vi slog fast i de politiska riktlinjerna på jobbkongressen 2009.
Vi lider också av självplågeri, navelskåderi och jantelag. Vi är så fullt upptagna med att kritisera den och de som inte tycker exakt likadant så vi glömmer vem som är den verkliga fienden. Samtidigt som massarbetslösheten går in på sitt fjärde år, samtidigt som klyftorna ökar, samtidigt som barnfattigdomen slår rekord. Samtidigt ägnar vi kraft åt att tala om för varandra varför den och den inte passar som partiledare.
Jag har tidigare skrivit att risken med att gå ut med namn är att de sänks och sågas av partikamrater.
Något som faktiskt inte sker i de andra partierna.
Å vad händer? Jo det tar inte många sekunder efter det att Ylva Johansson sagt sig vara sugen på att vara med i den kommande partiledningen förrän våra egna skriver att de inte kan tänks sig henne.
Att den borgerliga pressen gör det, måste vi och ska vi räkna med. Men varför i hela fridens namn är vi så ini bomben själkritiska mot varan?
Kan bara hålla med dig Monika, det är skrämmande hur vi behandlar våra partikamrater!!Vi kanske skall ha en Robot , men jag är säker på att någon hittat en lös skruv på denna! Ditt utspel tyckte jag var bra och Ylva är en mycket bra kandidat till att leda vårt parti!
Håller med dig Monica. Vi är inte bra på att stötta varandra inom den socialdemokratiska rörelsen. Verkar som alla som nämns och som själva säger att de vill, sågas jämns med fotknölarna. Jag ser oändligt många kompetenta personer både män och kvinnor som skulle kunna axla manteln efter Mona. Nu får vi skärpa till oss!
