Monica Greens blogg

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har nu drivit igenom att svenska fackförbund alltid ska kunna kräva kollektivavtal. Beskedet är välkommet för alla som värnar om den svenska modellen.

I Sverige är det arbetsmarknadens parter som förhandlar om och träffar kollektivavtal om anställningsvillkor. Det måste gälla alla företag och inte bara några.

Utvecklingen inom bland annat transport, bygg- och restaurangsektorn visar att den fria rörligheten inom EU används för att utnyttja människor som kommer till Sverige för att arbeta. Konkurrens mellan företag ska bygga på kompetens, inte dåliga arbetsförhållanden och usla löner.
Det lagförslag som riksdagen här om dagen beslutade om skapar mer ordning och reda på arbetsmarknaden. Nu blir det möjligt att komma tillrätta med den underbudskonkurrens som hittills gett företag med rent mjöl i påsen stora svårigheter att vinna olika upphandlingar.
Förekomsten av kollektivavtal är avgörande för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera. Utstationerade arbetstagare måste få ett bättre skydd. I dag har facket endast begränsade möjligheter att kontrollera vilka villkor utstationerade arbetstagare har.
Lagändringarna innebär att facket alltid ska kunna kräva ett svenskt kollektivavtal, ytterst med konfliktåtgärder. Den så omtalade Lex Laval-lagstiftningen försvinner.
Det innebär också ökad förutsebarhet vid utstationering som ska förbättra möjligheterna för utländska arbetsgivare att i förväg ta reda på vilka villkor som gäller på svensk arbetsmarknad.
Med beslutet har vi kommit en bra bit på vägen. Sverige ska inte konkurrera genom försämrat anställningsskydd och lägre löner. Svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige.

Med anledning av att Saudiarabien valts in i FN:s kvinnokommission

FN:s kvinnokommission består av 45 medlemsstater som på roterande basis nomineras regionsvis av FN:s Ekonomiska och Sociala Råd (ECOSOC).
Kvinnokommissionen har i uppdrag att driva frågor om kvinnors rättigheter inom FN:s ramar. Kvinnokommissionen ansvarar för policyutveckling inom jämställdhet samt har årliga möten där specifika frågor drivs. Basen för kommissionens arbete är förutom kvinnokonventionen även Pekingplattformen .

Kvinnor utsätts för mycket omfattande diskriminering i Saudiarabien. Att Saudiarabien kommer ingå i FN:s arbete för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter öppnar upp för en möjlighet att sätta press på Saudiarabien att förbättra situationen för kvinnors rättigheter i landet.

Varje medlemsstat i FN har också rätt att delta i FN:s arbete. Det kan tyckas oerhört provocerande att ett land som så oerhört gravt kränker kvinnors mänskliga rättigheter ska sitta med i den kommission som ska arbeta med jämställdhetsfrågor, men det finns tydliga regler om hur många platser som de olika FN-organen har och de fördelas efter omröstning i regionala block.

Saudiarabien kommer vara en av 45 medlemmar i kommissionen. En välvillig önskan/tolkning är att de kommer att tvingas arbeta med jämställdhetsfrågor och på det sättet kunna påverkas. En mer pessimistisk syn är förstås om många medlemsstater i kommissionen motarbetar jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Detta är ingen lätt materia och de som påstår sig kunna veta att allt är svart eller vitt har jag väldigt lite förtroende för.

Jag har mött kvinnor från Saudiarabien som utrycker sin vädjan om att omvärlden både ser att det pågår förändringar i rätt riktning om än från en mycket låg nivå. De menade också att de inte skulle tjäna något på att omvärlden vänder dem ryggen.

Om man ska lyckas arbeta för ökade rättigheter för kvinnor måste man väl involvera dom länder som brister. Internationellt arbete och FN är det vi har. Och FN blir inte starkare än vad medlemsländerna tillåter. Det är allas vårt ansvar. Förakt och avståndstagande leder däremot ingen vart.

Gående, cyklister, rullskridskoåkare, bilister, kollektivtrafikanter, yrkesförare, MC-förare, äldre och yngre, män och kvinnor, infödda eller nyanlända. Alla ska kunna ta sig fram i trafiken på ett säkert sätt.
NTF har sedan 1934 kontinuerligt arbetat för att förbättra trafiksäkerheten. En ovanligt pigg och vital 83 åring som ständigt förändras och utvecklas i takt med att samhället och trafiken förändras.

När NTF idag samlas till kongress har nollvisionen funnits i 20 år. Nollvisionen har varit och är fortfarande mycket framgångsrik för att förbättra trafiksäkerheten.
I arbetet hittills har åtgärder inom fordonsteknik och infrastruktur prioriterats med huvudsyfte att människokroppen inte ska utsättas för mer våld vid en olycka än den tål. Men människans beteende och attityd i trafiken är avgörande för att nollvisionen ska nå målet med noll dödade och svårt skadade i trafiken. I det arbetet behövs civilsamhället och organisationer som ökar på kunskapen för alla i trafiken. I Sverige finns en rad olika intresseorganisationer som arbetar med trafiksäkerhet med fokus på människan. NTF är paraplyorganisationen som jobbar med alla trafikslag och menar att samförstånd mellan trafikanterna ökar trafiksäkerheten.

Åtgärder med fokus på människan som aktiv, motiverad och beslutsfattande part måste tas på allvar. Det kan ske genom skolans arbete med trafik, informationskampanjer som dont drink and drive och cykelutbildning för nyanlända för att nämna några exempel

Trafiksäkerhet ska ses i ett perspektiv av långsiktig hållbar utveckling i samspel med frågor om t.ex. miljö, hälsa, tillgänglighet och livskvalitet.
Trafiksäkerheten skall beaktas vid alla beslut på alla nivåer som berör vägtransportsystemet.

En högre prioritet måste ges till människan som aktiv, motiverad och beslutsfattande part i trafiken.
Åtgärder som är inriktade på att utveckla trafikanternas attityder och beteende måste ständigt påpekas.

Det kan ske genom folkbildningen och opinionsbildningen, genom att trafiksäkerhetsutbildningen i skolan och i förarutbildningen ständigt förbättras och det kan ske genom upplysning i nya kanaler med nya metoder.
I huvudsak handlar trafiksäkerhetsarbetet om rätt hastighet, om att få bort alkohol och andra droger, genom utvilade trafikanter, genom bältesanvändning och bilbarnskydd. Dessutom handlar det om samspelet i trafiken. Men det handlar också om acceptansen av trafikregler. Ju fler som varit delaktiga i målsättning för nollvisionen desto fler anpassar sig till de regler som finns för ökad trafiksäkerhet. Det är i det arbetet som folkrörelsearbete och det civila samhället kommer åter igen har en viktig och avgörande roll.

Det kommer att bli en intressant dag med debatt och beslut på NTFs kongress som både tar emot statsrådet Anna Johansson och delar ut guldtriangel för att uppmärksamma kommuner som gjort betydande insatser för ökad trafiksäkerhet.

Idag har S i Skaraborg sin distriktskongress på Vara Folkhögskola. Deltar gör förutom över hundra ombud och sidoorganisationer även gymnasie och kunskapsminister statsrådet Anna Ekström.
Anna är en engagerad, pedagogisk, erfaren kvinna som vet vad hon talar om för att få en mer jämlikskola där vi steg för steg ska ta oss bort från en marknadsstyrd skola. För en likvärdig skola där läkarens, svetsarens, advokatens och frisörens barn går tillsammans och bygger kamratskap för resten av livet,

Sverige är på väg åt rätt håll och det är bra. Stefan Löfven visar handlingskraft och arbetet för att skapa ett bättre Sverige för alla kommer lyckas.

När Socialdemokraterna i Skaraborg idag samlas till distriktskongress anammar vi parollen ”trygghet i en ny tid” för att visa att Skaraborg och Västra Götaland framtidstro och lösningar på samhällets problem.

När vi idag samlas till distriktskongress är det för att förbereda oss in för första majfirandet och för att samla kraft för segeråret 2018. Vi gör det genom att forma morgondagens politik som handlar om trygghet i en ny tid. Det blir möjligt med solidaritet och investeringar i oss unga och äldre.

Vi är framtidsgarantin och kommer idag att besluta om motioner och förslag för framtidens Skaraborg och Västra Götaland. Det handlat bland annat om jämlik sjukvård, bättre kollektivtrafik och ekologisk mat.

För det krävs politiska reformer och prioriteringar. Vi måste hitta verktygen som kan få folk att vilja bo kvar i länet och se möjligheterna med landsbygden. Det blir möjligt med en trygg välfärd för alla som kan vara både kvalitetssäker och likvärdig.

För att alla Skaraborgare ska kunna känna hopp och optimism inför både sin egen och omgivningens framtid krävs investeringar och hälsofrämjande arbete.
Det blir en bra dag där vi att fattar bra politiska beslut som gagnar hela samhället. För med handlingskraft kan vi tillsammans skapa trygghet i en ny tid – för alla.

 Idag presenterade den socialdemokratiskt ledda regeringen med Magdalena Andersson i spetsen vårbudgeten.

Vi har ljusare tider just nu och det känns bra med en stark rättvisebudget i en allt mer orolig omvärld.

Sveriges ekonomi går starkt, sysselsättningen är rekordhög och arbetslösheten sjunker. Nu får Polisen, totalförsvaret, förlossningsvården, klimatet och skolan får höjda anslag för att öka tryggheten och förbättra mijlön.

Tillväxten drivs av en ökad export, ökade privata investeringar – främst i bostadsbyggande – och ökad konsumtion, både privat och offentlig.

Sedan 2014 har arbetslösheten minskat snabbt och minskar ytterligare de kommande åren. Sysselsättningsgraden i åldern 20-64 år är nu den högsta som någonsin uppmätts i EU. Ungdomsarbetslösheten är den lägsta på tretton år, samtidigt som långtidsarbetslösheten har minskat och är, tillsammans med Danmark, lägst i EU. Detta trots att många borgerliga företrädare inklusive Svensk Näringsliv påstod och skrek högt att ungdomsarbetslösheten skulle öka när vi ändrade så att arbetsgivaravgiften är samma för alla åldrar.

En ansvarsfull politik och god tillväxt i sysselsättningen har lett till överskott i de offentliga finanserna under både 2015 och 2016 och en minskad statsskuld. Från ett underskott på över 60 miljarder år 2014 har det finansiella sparandet förbättrats med 100 miljarder till 2016 och överskottet hamnade på 40 miljarder.

Idag besöker inrikesminister Anders Ygeman Skaraborg och kan berätta om satsningarna på Polisen som har stora utmaningar. Det föreslagna tillskottet på 700 miljoner kronor möjliggör bland annat för myndigheten att ytterligare öka antalet anställda.

Dessutom tillförs totalförsvaret ytterligare 500 miljoner kronor, det har nog många redan hört talas om.

Men även grundskolor med allra störst behov kommer att få möjlighet till högre anslag och gymnasieskolans introduktionsprogram får 150 miljoner kronor ytterligare.  

Behoven inom psykiatrisk vård och socialt stöd för barn och unga har visat sig större än tidigare bedömningar och totalt ytterligare 250 miljoner kronor tillförs därför detta område i år. Situationen inom förlossningsvården är mycket ansträngd. Därför utökas den tidigare satsningen med 500 miljoner kronor i år.

Som sagt, det känns bra med lägre arbetslöshet och en stark rättvisebudget. Vi är på rätt väg igen.

I dag hettade det till i diskussionerna angående nästa steg för en jämställd föräldraförsäkring. För barnens rätt till sina föräldrar och för att öka jämställdheten i samhället ska föräldraförsäkringen individualiseras och delas lika mellan föräldrarna. Som alla vet mår barnen bra av att de kan knyta an till både pappan och mamman. Trots att vi haft delad föräldraförsäkring i Sverige under en oerhört lång tid är det alldeles för många pappor som skriver över sina dagar till mamman. Om föräldrarna delade lika skulle det dels vara bra för barnen men också för föräldrarna. Det skulle inte längre vara rationellt för arbetsgivare att behandla kvinnor som riskarbetskraft.

Många hänvisar till att det är mest lönsamt att den som tjänar minst stannar hemma. Men det argumentet används inte när mannen tjänar mindre. Då är det ändå kvinnan som stannar hemma.

Arbetarkvinnorna får betala det högsta priset för dagens jämställda uttag, de får lida ekonomiskt för det hela livet. Därför måste föräldraförsäkringen individualiseras.

Föräldraförsäkringen ska moderniseras så att den fungerar för alla familjekonstellationer. Det finns varannan veckas föräldrar, kärnfamiljer och tjärnfamiljer mm.  

Kongressen valde tillslut att stödja kompromissen om att en tidsplan samt attytterligare steg ska tas under nästa mandatperiod. Dessutom ska barnomsorgen fungera för alla föräldrar – också de som arbetar oregelbundna tider. Annars blir det ett hinder för att föräldrarna ska kunna arbeta och försörja sig och barnen.

En rolig och intressant debatt för barnens bästa, för en bättre välfärd och ett mer jämställt samhälle.

En dag som denna, dagen efter lastbilsattacken mitt i centrala Stockholm finns det så många frågor, funderingar och tankar om varför.

Varför görs det illdåd? Hur kan någon utföra sådana gärningar? Vad ligger bakom?

Men först och främst går förstås tankarna till de drabbade. De skadade, de dödade, anhöriga.  De som fick ett besked som de aldrig skulle behöva få.

Det är en mörk bild.

Men samtidigt får vi rapporter om alla som öppnar sina hem, som kör, hämtar, fixar mat, ställer upp för okända. Människor som bryr sig om och vill hjälpa till och anstränger sig för andra. Ett öppet Stockholm med mycket kärlek och värma.

Det är en ljus bild.

När sådant här inträffar tror jag att vi blir extra angelägna om att vara tillsammans med nära och kära. Det kan till och med leda till att många börjar fundera på vad som verkligen är viktigt i livet.

Är det en fulltecknad almanacka som är meningen med livet eller är det att tagga ner och lukta på blommor. Antagligen är det individuellt och det viktigaste är att var och en får leva det liv den vill.

De allra flesta vill nog leva i ett sammanhang och bidra till något i samhället.  Det går att gå omkring och vara arg, sur, avundsjuk, bitter och besviken. Men det går också att anstränga sig till det yttersta för att göra en annan människa väl.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Tex att ta hand om varandra – gör det!

Dags att summera för att dra vidare från den intensiva veckan  i Dhaka, Bangladesh.

Den mest polariserade diskussionen på årets IPU-församling handlade om staters suveränitet kontra skydd för mänskliga rättigheter där visade sig tyvärr en tydlig splittring mellan väst och öst.

Frågan gällde möjligheten till ingripande i staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som exempelvis folkmord.

Ett Emergency item, röstades fram, det handlade om den hotande svälten och torkan i Jemen och delar av Afrika. Vi i IPU:s medlemsländer vill pressa fram pengar från regeringar på hemmaplan och FN för att öka det ekonomiska stödet för de svältande barnen, männen och kvinnorna.

Bland flyktingar  i världen är kvinnor, barn och äldre de mest drabbade. IPU begärde omedelbar krishjälp samtidigt som det är nödvändigt att arbeta preventivt så att svält och torka inte uppstår.

Kvinnors situation diskuterades i alla utskott och jag tryckte på vikten av att värna flickors och unga kvinnors hälsa eftersom den gruppen är mer utsatt än många andra. Det behövs en mer feministiskt förhållningssätt. 

Dessutom måste kvinnor finnas med i finansiella sammanhang. Att utestänga kvinnor från stora delar av ekonomin är säga nej till ekonomisk utveckling och ekonomisk tillväxt. En resolution antogs om ökat internationellt samarbete kring millenniemålen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysator för ekonomisk utveckling. 

Talman Urban Ahlin talade om frihandel som ett verktyg i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Men den ekonomiska tillväxten måste komma alla till godo. Det är därför politiken också behövs för att kunna fördela resurserna och minska klyftorna.

Vi mötte också UN Women och bangladeshiska NGO:s där vi diskuterade jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor.

På bilden syns deltagare i ett spännande ITutbildningsprojekt, där en buss med en datasal åker runt i förorterna för att genomföra IT-utbildning för flickor, tjejer och kvinnor.

Den svenska riksdagsdelegationen bestod, utöver talman Urban Ahlin, av IPU-delegationens ordförande Krister Örnfjäder (S), förste vice ordförande Anti Avsan (M), andre vice ordförande Monica Green (S), Teres Lindberg (S), Kalle Olsson (S) samt Johanna Jönsson (C).

Det var med bestörtning som vi i Riksdagens IPU-delegation tog del av Sveriges Radios Ekots inslag om elitpolisstyrkan RAB:s dödsskjutningar i Bangladesh.

Om uppgifter stämmer så är det både upprörande och fullständigt oacceptabel. Bangladesh står inför ett ökat terroristhot, vilket oroar både investerare, polisen och politikerna i landet. Samtidigt tycks detta också vara en förevändning för att kunna oskadliggöra journalister och oppositionella.

Fundamentala rättsstatliga principer kan inte åsidosättas genom att polisen utför dödsskjutningar eller använder sig av andra utomrättsliga metoder. 

Alla som gjort sig skyldiga till brott måste lagföras och detta måste givetvis gälla såväl poliser som terrorister. 

En förutsättning för att kunna lyckas med att bekämpa terrorism är att åtgärderna är så träffsäkra och effektiva som möjligt och att oskyldiga inte drabbas. Annars riskerar terrorism i stället öka.

Rättsstatliga principer ska följas och beslut ska fattas i demokratisk ordning. Det är endast på det sättet det går att nå framgång på lång sikt.

Besökt UN Women i Bangladesh.

UN Women beskrev sitt arbete med att få Bangladesh mer jämställt och sitt arbete med att stötta kvinnor på olika sätt. Under de senaste fem åren har de gjort stora framsteg bland annat att minska våld mot kvinnor, främja ekonomisk egenmakt, öka antalet kvinnor i ledande ställning och ökat politiskt deltagande.

UN Women Bangladesh jobbar med att få bra kontakter med beslutsfattare. De jobbar också tillsammans med andra biståndsorganisationer med andra NGOs vilket vi på Svenska kallar ideella organisationer. Naturligtvis samarbetar de med övriga inom FN-familjen så som UNHCR och UNICEF med flera. Några program och projekt de lyfte upp var stödet till kvinnor med handikapp, samarbete med idrottsföreningar och hjälp till självhjälp för kvinnor i fattiga områden.

Ett område vi talade mycket om var mäns våld mot kvinnor, sexuellt ofredande och övergrepp. Vilket tyvärr är mycket vanligt, även om UN women i Bangladesh gjort skillnad är det fortfarande helt oacceptabla vidrigheter som kvinnor utsätts dagligen för.

Tyvärr leder männens och pojkarnas ovärdiga beteende till att flickor och kvinnor vill vara för sig själva. De vill ha egna rum, egna klasser, staket, egna platser i bussarna eftersom de är rädda för pojkar och män.
Denna samhällskultur innebär också att många tror på barnäktenskap. Hela samhällen har inbillat sig att om flickorna gifter sig tidigt blir de skyddade. Men det leder till att dessa flickor föder barn i tidig ålder och kan ändå inte gå utanför hemmen utan att vara rädda. De blir bara ännu mer isolerade.
Att komplikationer med tidiga graviditeter leder till livslånga lidanden och mödradödlighet tycks sakta sakta sjunka in i medvetandet i samhället i stort. Antalet barnäktenskap har sjunkit men från en mycket hög nivå.

Under flera år har Bangladesh gjort framsteg både när det gäller tillväxt och kvinnors deltagande i samhällslivet. Fler flickor läser vidare, kvinnor jobbar, det finns förskolor även om de är sällsynta och det finns fler kvinnor på ledande positioner.

Det är väldigt, väldigt långt kvar till jämställdhet i Bangladesh men UN Women och andra organisationer kämpar på för att visa på goda exempel. Det går att göra skillnad men det är ingen kvick-fix. Utbildning, upplysning och uthållighet är vad som gäller.

Foto från UN Women Bangladesh

IPU 136th Assembly in Dhaka, April 2017 my speech
”Act now for adolescents: The role of parliamentarians in promoting adolescent health and well-being”
Today, more than 88 percent of teenagers and young adults live in the developing world. This means that the vast majority of young people don’t have access to good health care and often no health care at all.

While this poses serious problems for both girls and boys, the lack of good health care has greater impact on girls, and in particular for girls in the poorer regions of the world. In fact, the teenage years are a very sensitive time in a woman’s life. It is a time when her body begins to get sexual attention, which makes her more vulnerable to sexual abuse, child marriage, early pregnancy and HIV infections.

These are all serious health problems if you are a young girl living in the least developed parts of the world. Complications in pregnancy and childbirth are some of the main causes of death among young girls in ages 15-19, both in the least developed world and in the developing world.
Because young girls are at high risk for sexual abuse and rape, and have limited access to contraceptives, they are also at a greater risk of contracting HIV.

Lack of hygiene is another big problem. Access to clean water and to acceptable sanitary facilities are also crucial to girls in particular. In other words, if you are born as a girl, in many parts of the world, you are destined to live an unfortunate life with serious health risks.

Of course, this is unjust. Neither gender, nor age or where in the world you live should determine your right to a healthy life. This is a basic human right.
As parliamentarians, it is our responsibility to act, to ensure that adolescents have access to good health care.

To overcome the health problems young girls are facing, it’s important that we make sure that a feminist perspective is implemented in health policies. I'm impressed of UN Women's work for women and girls health and support that IPU should cooperate more whit UN Women.

We need to invest more in reproductive and sexual health, sexual education and increase access to information about these issues. In Sweden this is part of our national curriculum.

This is important not only because it’s a question of human rights but also because it means that girls can continue to go to school and later on become financially independent. It is a well known fact that when women and girls are given the chance to receive an education it has great benefits for the whole society.

This is why ensuring young girls well-being and lifting them out of poverty means lifting the world out of poverty. Together we can change the world and give girls a better start in life.

Thank you!

De syr dina jeans
Idag på tredje dagen i Bangladesh har vi besökt en textilfabrik utanför Dhaka.
Det är ett äventyr att ta sig fram i trafikstockningen där bilar, bussar, cyklar, gående, lastbilar, djur trängs i en oändlig röra som rör sig ryckigt framåt.
Efter några timmar var vi framme vid fabriken Natural Denims Ltd. Vi startade med ett möte med mycket engagerade och kamplyssna kvinnor från fackföreningen. De hade förhandlat, tagit ansvar och kommit fram till ett tvåårigt avtal som de var hyfsat nöjda med. Avtalet innehöll en rad saker utöver lönen, det handlade om betald barnledighet (16 veckor), sjukledighet, semester, raster mm mm.
Det var positivt att få se goda exempel på att det går att förbättra för textilarbetarna. För det finns många arbetsplatser som inte alls har kommit så här långt.

Vi gick omkring i fabriken och fick se hur de skar ut, sydde, stentvätttade, ångade veck och gjorde jeansen så slitna som konsumenterna vill ha dem nu för tiden.
Vi hade diskussion med fabrikens ägare och manager, samt företrädare för Bangladesh Garments Manufacturers and Exporters Association

Dessutom hade vi intressanta samtal med H&M:s landchef Gustaf Asp
Och vi fick en Presentation av det Sverigestödda ILO-projektet om social dialog

En höjdpunkt på denna resa.

Här är det, tidiga morgnar och sena kvällar och många spännande möten med intressanta människor från hela världen, som gäller. Men det är bara bra eftersom vi vill uträtta mycket.
Som idag när stormötena har kommit i gång samtidigt som kommittéerna pågår, så då gäller det att springa emellan för att få vara med om så mycket så möjligt.

En av dagens höjdpunkter var talet av Kailash Satyarthi, fredspristagaren från Indien som varit med om att frita och hjälpa 80.000 barnarbetare i tegelbruk, mattfabriker och glasindustrier. Han är märkt av strapatserna och har själv blivit utsatt för ett brutet ben, en krossad ryggkota, en bruten axel och en huvudskada. Hans medarbetare har till och med dödats av skruppelfria arbetsgivare som vill fortsätta utnyttja barnslavar.


På 1980-talet arbetade han för barnens rättigheter och motsatte sig högljutt barnarbete. FN:s barnkonvention antogs 1989.

Kailash Satyarthi är en stor förebild och en hjälte som tagit kampen när andra har tittat bort av ren bekvämlighet. Hans budskap är att barn ska enligt lagen gå i skolan, inte arbeta. Jag lägger till att arbeta ska föräldrarna göra. För det är märkligt att arbetslösheten är hög i många av länderna som utnyttjar barnarbetare. Barnen utnyttjas som slavar och föräldrarna är arbetslösa.
Så kan vi inte ha det. Arbetet går ständigt vidare, men tack vare Kailash Satyarthi har många barn fått en drägligare tillvaro.

Första dagen i Bangladesh
Nu har Interparlamentariska unionens (IPU) årliga vårsession startat, denna gång är vi i Dhaka, Bangladesh. På dagordningen står bl.a ökat samarbete för politisk, ekonomisk och social rättvisa.

Sammanlagt kommer cirka 650 parlamentariker hit från 132 länder att delta i IPU-församlingen, inklusive mer än 50 talmän, Sveriges talman Urban Ahlin kommer också att delta. Han tycker att IPU ett bra tillfälle att lyfta fram frågor om hur vi som parlamentariker kan bidra till en bättre värld.

Vi kommer att behandla viktiga frågor om minskad ojämlikheten inom och mellan länder, med särskilt fokus på utsatta grupper som barn, kvinnor och fattiga. Jag passade på att på det förberedande kvinnomötet lyfta just kvinnors utsatthet pågrund av fattigdom, förstockade traditioner och fattigdom.

I kväll ska vi få möjlighet att lyssna på barnrättsaktivisten och fredspristagaren Kailash Satyarthi.

Vi kommer också få möjlighet till en rad studiebesök med fokus på aktuella frågor i Bangladesh. Vi ska bl.a besöka en textilfabrik textilindustrin där vi vill fördjupa oss i arbetarnas rättigheter. Vi vet att 80 % av de som jobbar inom konfektion är kvinnor, att de är underbetalda och tvingas stå ut med misshandel eller se på när andra kvinnor blir slagna på jobbet.

Dessutom ska vi få ta del av vad UN Women uträttar i Bangladesh och andra NGO:s om arbetar med jämställdhet, kvinnors rättigheter och mäns våld mot kvinnor. Som ordförande för UN women nationell kommitté Sverige har jag varit extra angelägen om att dessa besök arrangeras.

Viktiga, intressanta och intensiva dagar som just har startat.